Jag och Alex har haft en enkelt biologi lektion om vad som händer när man äter. Lars är lagom imponerad, men jag har superkul, fniss!

Ar jag över Alexander för tillfället. Igar begav vi oss till hans favvislekplats, och han roade sig med att kasta sten pa de andra barnen, förstöra deras lekar, blockera dem i rutschbanan, ja han gjorde allt han bara kan göra. Han avslutade det med att fa för sig att hoppa fran gungan. Ansiktet nerat, rakt i stenar.

Helt seriöst sa har jag god lust att bara sätta madrasser pa väggarna och halla honom inne i nagra veckor (ar!) men nej det funkar nog inte det heller. Far helt enkelt inse att jag kommer att vara fullt graharig typ imorgon, och lära mig att leva med det, hehe.

I lördags hade vi gäster, och satt ute hela dagen. Det var en perfekt blandning av mina vänner och Lars vänner, och alla hade supertrevligt. Alex var vild och galen som vanligt och sprang bade hit och dit. Grannarna har inskaffat en hund, inte en liten valp, utan snarare en äldre hund, som Alex sprang förbi flera ganger, den bara lag där. Grannen sa dock ifran för ett tag sen att han inte litar pa hunden, sa Alex borde ta det försiktigt. En liten tanke säger mig att man kanske inte ska ha den liggandes ute pa gräsmattan i ett barnomrade om sa är fallet, men men.

Framat kvällen, klockan var runt 20 sa är Alex vi hunden igen. Jag säger till Lars att ga och hämta honom, men Lars reagerade knappt pa det. Jag ser hur Alex närmar sig hunden, och jag ber än en gang att Lars ska hämta honom. Da händer det. Lars säger att Alex drog hunden i svansen, nat som jag inte sag. Jag sag bara hur han närmar sig den nyfiket. Smack säger det, och hunden hugger till. Jag frös till i hela kroppen, M och B som var här flyger upp och fragar vad som händer. Cool lugnt säger Lars att Alex blev biten. Jag skriker och verkligen puttar och smäller till Lars innan han reagerar (sahär i efterhand har jag fragar vad fan det var för reaktion, och Lars har förklarat att han helt enkelt frös till is, och inte fattade vad som hände). Alex ligger pa gräsmattan och skriker, har nog aldrig hört honom pa det sättet innan. Bettet i sig var inte djupt, utan ett skrapmärke pa näsan. Men skräcken som han hade var fruktansvärd. Han tror ju bara gott om djur och har liksom inte riktigt förstatt allvaret i vad djur kan göra.

Eftersom Lars och hans vänner var ganska sa förfriskande om man säger sa blev det jag och M som akte in till akuten med Alex. Orsaken till att vi akte till akuten var för stelkramo, men väl där fick jag höra att han fortfarande var skyddad, och att det inte var nan fara. Phew! Dock fick jag femhundra fragor om jag ville ha fotodokumentation pa det, om jag ville göra en anmälan osv osv osv. Jag sa nej till allt. Visst, grannen borde inte ha hunden ute, men trots allt har han varnat oss, och vi borde ha varit snabbare med att inte lata Alex ga nära. Det är förvisso inte lätt det heller...
När vi kom hem sov J och Isabella gott (tur att papporna finns, hehe), och jag hade svart att uttrycka min tacksamhelt till M för att hon ställde upp. Fortfarande har jag svart för det, men jag skickade ett langt sms dagen efter och försökte atminstone förklara. Jag bad ocksa Lars ta med Alex till grannen (jag hörde att han satt ute och rökte) och berätta hur det hade gatt och han uppskattade det jättemycket, han hade varit jätteorolig, stackare.

Nu hoppas jag bara att inte detta kommer att resultera i att Alex är rädd för hundar resten av sitt liv. Jag har förskt förklara för honom att det inte är normalt att hundar gör sa, att hundar faktiskt är snälla osv, men vi far se helt enkelt. Han har iallafall varit väldigt snabb med att peka pa näsan och berätta för oss hela tiden vad som har hänt. Stackars lilla Olyckskorp.

Kass bild tagen med telefonen. Det bruna pa näsan är jod, som synes är det inte ett stort sar han fick. Naja fram tills idag när han bestämde sig för att hoppa fran en gunga och skrapade upp halva ansiktet i stenar. Erm, mer om det imorgon!

Igar fyllde Alexander 3 ar, helt vansinnigt galet vad tiden gar undan. Han fick, som man ser pa bilden, bland annat en kulram i födelsedagspresent, och eftersom han älskar att räkna, och de senaste dagarna börjar intressera sig väldigt för färger, sa älskade han den. Han räknar och jämför och har jättekul. Problemet med färger dock är att blau är det enda ordet han har snappat upp, sa allt är blau till en början, sen när man säger, nej den är inte blau, den är grön sa säger han bara Ja ja. Gullunge. Tycker det är väldigt fascinerande hur han pratar. Säger jag till exempel att snart kommer pappa hem fran jobbet med bilen sa säger han Auto, Auto. Att han som 3 aring liksom "översätter" pa det sätter är faktiskt himla coolt!

Isabella tyckte ocksa om kulramen.

Sahär överlycklig är man hela dagen när man fyller ar!

Nu ska jag umgas lite med mig man och se fram emot tills imorgon! Ah vad kul det ska bli!

 

I lördags var vi som tidigare nämnt och shoppade lite. Innan vi akte hemifran ville Alex ha en liten peng, han brukar vilja ha en bara för att halla i handen. Jag gav honom det allra sista myntet jag hade, en 10 Rappen.

Väl inne pa shoppingcentret fanns det en bil som Alex ville aka med. Tyvärr var den upptagen, och varken jag eller Lars hade en 1 Franc och det försökte vi förklara för honom men han ville inte lyssna. Lars tog honom i handen och gick därifran men Alex slet och ryckte. Lars kollade vad det var och sa fort han släppte handen (Alex grät verkligen) sa höll Alex upp sin hand och sa "Titta Pappa" med tarar i och höll triumferande upp sitt mynt (som han hade hallt i handen sisadär en timme eller sa). Jag och Lars började nästan grata pa plats. Hade jag kunnat sa hade jag köpt bilen till honom och tagit med den hem. Hur förklarar man värdet av pengar för en 3 aring och vilka som funkar och inte funkar? Älskade barn!
Kan inte heller första att han fyller 3 ar nästa vecka... Helt vansinnigt är vad det är. Om han bara hade minsta aning om hur han har förändrat mig och mitt liv och hur beroende jag är av honom...

Alex har fatt sin alldeles första samlingsbox(?) och han är jätteglad och stolt- detta är hans allra första samling"objekt". Vi har ocksa, saklart, iPhone appen till Nanomania. Han älskar det, hehe. Tyvärr handlar vi inte pa Migros alltför ofta, sa vi far se hur stor samlingen blir till slut.

 

 

 

 

Aven om jag skrattar i klippet hade jag hjärtat i halsgropen. Alex far inte hoppa i varken soffor eller sängar, jag tänker inte besöka akuten igen. Men ibland sa... suck, hehe.

Igar kväll när vi satt och kvällsmyste pa soffan och kollade pa Phineas and Ferb sa bajsade Isabella. En riktigt riktigt illaluktande en. Alexander gar fram till henne, sniffar lite pa henne, viftar för näsan och säger "Puuuh, Stinky". Helt och hallet felfrett, det var inget fel pa uttal eller nat. Jag och Lars tittade pa varandra en lang stund, sen lag vi dubbelvikta pa golvet och asgarvade, jag hade ont i magen efterat och tararna sprutade. Han kan nog innerst inne prata, men ja, han behöver kanske inte, eftersom han har ett sa väl utvecklat kroppsprak. Han gör sig alltid förstatt, han förstar allt vi säger till honom, eller ber om.
Men jag tänker inte stressa om hans pratande eller inte. Sa länge det inte är jobbigt för honom, sa är det inte jobbigt för mig. Jag tänker strunta i alla som fragar hela tiden om när han ska bärja prata och sa vidare. Det kommer när det kommer! Och som doktorn sa pa 2 ars kontrollen- när det kommer, da kommer det ordentligt, och han kommer förmodligen att prata alla 3 spraken flytande. Duktiga Älsklingen!

Har med hjärta och omsorg dekorerat pepparkakshus idag!

Jag är dock inte fullt säker pa om fanskapet till hus kommer att överleva dock, taket rasade in, sen var det dags för väggarna och efter ytterligare hopmontering sa star det nu och försöker överleva pa mikron. Men dekorationen, den är atminstone MVG+, även om hopsättningen (gjorda av mamma och pappa) suger, hihi.

... när detta händer?

Söta fina Alexander däckade totalt. Pa stabrädan paväg till affären. Jag märkte inte ens nat, utan började fundera lite när folk började titta och peka och fnittra. Först DA kopplade jag att det var Alex som var "Kolla pojken som somnat". Han sov genom hela affären, och vaknade halvvägs hem. Först sov han staendes, men lutade honom framat mot Isabella efter ett tag. Hon älskade det och hade jättekul med sovande Storebror.

För en stund sen hörde jag hur Alex sprang fram och tillbaka mellan vardagsrummet och sitt rum. Jag är mest glad när han haller sig sysselsatt, och lät honom halla pa. När jag sen kom ut i vardagsrummet möttes jag av denna synen