An sa länge är Isabella sa otroligt go och snäll att jag och Lars är rent förvanade. För att inte tala om toleransen till vad Alex utsätter henne för, hon är helt enkelt alldeles för snäll! Hon började le tidigt, och nu ler hon mest hela tiden, när hon vaknar pa morgonen ligger hon först en bra stund för sig självo ch bara "pratar", sen när man gar in sa far man värsta härliga leendet tillbaka. Hon är otroligt social, igar när vi var hemma hos svärmor trivdes hon bäst hos allihopa och bara lag i famnen, och log som en liten solstrale. Att säga att hon gör mig lycklig, är inte ens i närheten av vad jag vill ha sagt. Mina barn, och min man, är bara för jävla bra!










För övrigt är det lagom svart att ta bilder pa en Isabella som är jätteglad och rör sig som ett litet lyckopiller.