Ibland sa är det bara till att bita ihop och latsas som ingenting. När Alexander till exempel kommer springande med en sax i handen och man hör det härliga klippljudet, da är det bara till att latsas som ingenting, ga snällt emot honom och säga "Tack älsklingen, mamma far saxen är du snäll." Att man "bakom kulisserna" har värsta hjärtklappningen och haller pa att dö av nervositet och tänker "hur jävla korkad är jag har jag inte lagt bort ssxjäveln än" det behöver ju inte han veta om. Men nu hänger saxarna pa en fin krok vid diskbänken iallafall. Inget mer paker fäjs här inte!

Varje tisdag och fredag tvättar jag i tvättstugan. I normala fall är det fint städat och fräscht när man kommer ner, men imorse var det rent äckligt vidrigt. Den som tvättade innan, ja jag vet inte vad dem pysslade med! Torktumlaren funkade inte för att det var sa mycket ludd i den! (helt seriöst!!!). Sa höggravid och fin som jag är var jag tvungen att storstäda torktumlaren, fixa golv och torka damm överallt. Riktigt riktigt vidrigt!
Men nu funkar allt som det ska iallafall, efter angra kilos ludd borttagning sa funkar även torktumlaren. Men jag tycker faktiskt inte att det är rättvist, att jag som väldigt GRAVID ska behöva städa upp efter grisar. Eller?

Ja, här sitter jag och bara njuter av att Lillen sover, och det är tyst här hemma. Tidigare brukade jag ju tupplura med honom, men insag efter ett tag att jag behöver denna stunden pa dagen till att ladda energi, och bara göra ingenting, det ger mig mer energi än en tupplur.
När Alex vaknar är det dags att ta en lite längre promenad än vanligt, maste ner till posten, och sen bade till Migros och Coop, som vanligt pa mandagar. Det känns som att denna dagen kommer att rusa iväg.

(Maste bara tillägga hur stolt jag är, för idag har jag klippt mina tanaglar! Hihi, man maste nog ha varit gravid själv för att första den enorma stoltheten i det).

Igar, mitt i allt ont och fanskap blev jag otroligt uttrakad och bestämde mig för att städa. Det blev bade badrum och Alex rum och allmänt plock i lägenheten. Det innebär att jag börjar nya veckan med inga masten alls, utan kan slappa och mysa hela morgonen, perfekt start pa veckan!

Denna veckan bjuds det nog pa ett besök till IKEA, vi är nästan helt tomma pa ljus, och sa far det ju inte ga till. Vi behöver ocksa köpa täcke till Bella Bebis, och lite annat sant smatt och gott. Till helgen ska vi bjuda in Alex farmor och farfar, mostrar och gammelmormor och morfar pa kaffe, mest för att jag är sa otroligt sugen pa semlor, hihi. Annars hoppas jag att det blir en lugn vecka, och bättre än förra. Bade jag och Lars behöver vila upp oss!

Idag vaknade jag och hade riktigt ont i magen, sa pass illa att jag nästan trodde att det var dags snart. Efter att ha legat pa sängen och varit halvt rädd halvt orolig börjar jag bli sur och säger till Lars att tänk om det är nat fel pa Bebisen. Han säger störtsäkert att Nej men det är det inte, och gör mig ännu surare och jag drar till ett Och vad fan vet du om det, är du en doktor eller. Svaret: Ja, faktiskt sa är jag det. Japp, han ägde mig, ordentligt, och jag kunde inte säga ett ord emot det.
Nu sahär efter att tag har vi kommit fram till att det nog inte är dags att poppa riktigt än, utan att Bella Bebis snarare lagt sig i en sa pass jobbig position att hon trycker till pa njurarna eller liknande. För hade det varit dags, sa hade det ju blivit värre och värre, och sa är det inte. Men det börjar verkligen bli riktigt jobbigt nu, och vissa stunder vill jag bara lägga mig ner och skrika JAG ORKAR INTE 5 VECKOR TILL!!! Men det är ju faktiskt bara till att bita ihop och inse, att hur mycket jag än skriker och gapar sa kommer det inte att ga snabbare, och Bella Bebis kommer att komma exakt när hon känner för det (2 veckor för tidigt hade jag dock inte tackat nej till, snälla snälla snälla??).

Jag och Alex har varit vakna sen 6:40, nu väntar vi pa att Lars ska vakna till liv sa att vi kan äta frukost.
Vid lunch bär det av till svärmor, men innan dess ska vi leta nya skor till Alex, de han har nu börjar bli lite för sma (alla hans strumpor har börjat bli skavda pa stortan).
Bella- Bebis har lagt sig pa nat sa otroligt konstigt sätt att jag känner varenda liten rörelse hon gör, även när hon sover, suck. Mindre skönt kan jag säga, lite lugn och ro i magen hade ju inte varit helt fel. Men idag är första dagen pa v 35!

Maste ju rätta mig själv. Fint väder? Pyttsan heller! Smacka sa det sa kom värsta regnet in, suck! Naja, det hinner kanske ändras pa nagra timmar (hoppas!)

Lars har jobbat ganska mycket denna veckan sa han siktar pa att komma hem ganska tidigt, jippipe. Jag och Alex har en promenad till posten att göra, längtar faktiskt, för det är sa härligt väder, känns nästan som var.

Annars flyter det pa, snabbt men riktigt jobbigt. Det börjar kännas i hela kroppen att det börjar närma sig och att man ligger inne pa sluttampen nu. Oj vad jag längtar efter de första härliga veckorna av graviditeten, innan allt "skit" kommer. Fram till v 20 är ju illamaende och trötthet i princip det enda jag har känt av. Sen v 25-35 har varit, ja i princip rent fruktansvärda, sa nu hoppas vi snart pa vändning! Foglossningen jag dras med är sa jäkla illa att jag nästan grater ibland av smärta, men dock sa har jag inga känningar i ischias längre, och det är sa jäkla skönt. Mina sma (som inte är sa sma längre) fossingar ser ut som jag vet inte vad, det är inte ens en fotform pa dem längre, utan bara tva klumpar. Till och med Lars skrattar när han ser dem. De far verkligen inte "växa" mera nu, för skösnörena börjar bli för korta för att kunna knyta skorna, snyft. Händerna däremot har klarat sig nästintill perfekt, vigselringen sitter fortfarande där den ska, och jag kan ta av den utan problem (inte för att jag gör det dock, hihi). Halsbränna hade jag i ungefär 2 veckor runt v 30 eller sa, men det gick över snabbt som tusan, tackar säger jag bara, för det är inte alls kul att känna sig som en eldsprutande drake hela tiden.
Det som känns av mest nu är förvärkar och sammandragningar, vissa värre än andra, men dem tar jag tacksamt emot, det visar ju att kroppen är redo! För nu är det faktiskt dags snart!

Nej, nu far det vara nog med gnällandet (fast det är väl tillatet ibland). Istället ska tankarna ga till allt mys som vi kommer att ha, sitta pa soffan med Bella Bebis och Alex och bara mysa, ligga i sängen och mysa, ga ut och ga och lata Alex springa av sig ordentligt medan Bella Bebis sover. Inte ha nan mage i vägen och kunna busa ordentligt med Alex igen. (Allt annat som kommer till ocksa, typ bli väckt pa natten, amning som gör ont de första dagarna, träningsvärk osv, det väljer jag att inte alls tänka pa, hihi).

Nu är det snart dags, 45 dagar kvar. Jag vill verkligen inte vara gravid mer, är sa trött pa det, nu börjar det göra riktigt oooooont överallt, och det är inte mycket som känns kul. Men snart snart snart är det över, och varan lilla Bella- Bebis är här!

(Alexander, 1 dag gammal)

Glömde ju säga förut att Alex pratandes gar fortfarande framat i rasande fart. Was ist är fortfarande favvisen, den kommer ut hela tiden. Men nu har han ocksa börjat med Dankeschön Bitte. Alltsa i samma mening. Ger man honom vatten till exempel, sa kommer det, "Dankeschön Bitte" (vi far nog ta och förklara för honom att han behöver inte tacka oss hela tiden när han far vatten eller mat). Det är ju för att han hör att folk säger Bitte efterat, sa nu tror han att det ska vara allt i samma mening, hihi. Det later otroligt gulligt, men jag antar att vi far rätta till det sa snart vi kan. Han är ocksa en hejare pa olika djurljud, han har en favvisbok med olika djur som vi brukar göra ljud till, och han är nog bättre än bade mig och Lars. Det enda problemet i boken är giraffen, hur tusan later sadana?