Har jag matt fruktansvärt. Har inte kunnat ga pa grund av smärtan i bäckenet, har legat i sängen ungefär hela dagen och nästan kräkts av smärta varje gang jag ska ta mig upp för att kissa. Allt detta har gjort Alex till ett ganska sa surt barn, vilket är helt förstaelig. Han har varit jätteelak och sparkats och slängt saker pa mig och skallat mig. Har ringt Lars halva morgonen och smagratit. Om jag trodde att det var jobbigt att vara gravid med Alex sa kan jag nu bara titta tillbaka och skratta. Dagen innan förlossningen med honom tog vi en langrunda pa IKEA. Idag, 4 dagar innan BF kan jag knappt ta mig till toaletten... Mest av allt är jag sa sablans less pa att vara pa daligt humör hela tiden och ga runt som en gnällspik. Det är inte san jag är, och jag förstar att Alex reagerar som han gör, en san mamma är inte kul just nu.
Fast för tillfället mar jag lite bättre, tog en 2 timmars tuppis med Alex, och tog en paracetamol innan dess. Antar att det är en blandning av de bada tva som bör det. Känner fortfarande jobbiga ilningar i ryggen, men bäckenet är hanterbart atminstone. Pa torsdag ska vi till sjukhuset igen och da ska jag ta upp detta med dem och fraga om vi kan boka in "i värsta fall igangsättning". Typ pa BF+6 dagar, alltsa nästa fredag. För har jag en "deadline" pa det sättet, da ska jag nog klara mig igenom nagra dagar till!

Och mest av allt, vill jag bara lyfta upp Alex och krama honom hart igen!