Idag har jag, Alex och Isabella haft besök här hemma nästan hela dagen, och vi har haft jättekul. Alex har fatt träffa en liten 7 1/2 manaders pojke, som han nästan genast lekte storebror till, och gav dricka och stoppade in napp och hade sig. Naja, för att vara helt ärlig sa tog han ut nappen först, och SEN stoppade in den. Vi blev bjudna pa mega smarrig kladdekaka, lyx för mig eftersom Lars inte tycker om det, och därför bakar jag aldrig det.
Helt enkelt har vi haft en riktigt trevlig dag! Lars blev ocksa jättenyfiken när han kom hem, och sa att han (hint hint när jag vet att Maarit läser, hihi) hade gärna akt dit pa middag nan gang (hint hint, haha).

Nu är jag jättetrött och känner att jag ska nanna kudde snart. Lars aker till Spanien tidigt imorgon bitti (flyget gar kl 7) sa jag behöver all energi jag kan fa att ta hand om mina tva andra vilddjur här hemma!

 

 

JA, ni vet den i Kalle Anka, bam-bam-bam-badiap klippet (jag är säker pa att ALLA vet vad jag menar nu). Den fageln, det är Alexander.
Jag tänkte (lol) ta nagra fina bilder pa Isabella. Viiiisst.

 

 

 

 

 

Denna dagen har gatt i knasiga olyckors tecken. Alex har lyckats trilla ner fran fatöljen, stod vid skrivbordet och dundrade käken i bordet, hade ett mindre utbrott och slängde sig i babysittern och drämde huvudet i skapsdörren bakom, och nu senast slängde sig pa sin fotboll som flärpade iväg sa han landade med hvudet före i golvet... suck! Vet inte om det bara är en dalig dag, eller att han är trött efter natten. Men nu känns det som att det kan vara nog med olyckor för resten av detta aret!

Alexander sover, och somnar pa sitt eget rum sedan dagen innan hans 2 ars dag. Dock, kommer han i princip varje natt efter halva natten in och lägger sig i "sin" säng, brevid varan säng. Inatt gick nat helt fel.
Jag hörde att han kom upp, men eftersom han oftast sköter det själv reagerade jag knappt. Sen märkte jag att han inte riktigt hittade upp i sängen, och sen sa det BOOM, följt av ett helt hiskeligt hemskt tjut fran Alex. Eftersom han inte heller reste sig upp för att fa tröst som han brukar, utan lag kvar pa golvet fick jag panik, satte mig upp i sängen och slog Lars (riktigt hart, har bett om ursäkt för den) och skrek i panik "Tänd lampan, tänd lampan, för helvete tända lampan" Egentligen tog det ju inte mer än en sekund för honom att göra det, men det kändes som en halv evighet, när jag hör Alex stortjuta pa golvet, och jag inte hittar honom för att det är sa mörkt. Och fy vad jag önskar att vi inte tände lampan... Bulan var, utan att överdriva, ca 4-5 mm utat i huvudet. Det later kanske inte sa mycket, men om man tänker efter lite sa är det enormt. Sag ut som typ en biljardboll som var paväg ut genom huvudet. Vi är fortfarande inte helt säkra pa vad det var som hände, om han slog i hörnet pa sängen eller bara en kant, eller hur hans ens lyckades. Lars började försöka tvinga mig att lägga mig ner, eftersom min hudfärg gick sakta mot det vitgröna hallet (kände ocksa hur det blev lite gratt för ögonen och pipigt i öronen) och Lars var mest rädd att jag skulle svimma och trilla ur sängen. Det tog inte lang tid för Alex att sansa sig och somna om igen, för mig tog det desto längre tid. Lag och lyssnade till minsta lilla andetag och pillade pa honom hela tiden för att se att han var ok.

Imorse när han vaknade är det knappt ett spar kvar av bulan, och han har bara en bla skugga i pannan, phew. Har haft angest halva natten at att jag skulle svimma direkt när jag vaknade pa morgonen av att se en svart biljardboll i huvudet pa honom, min lilla stackars Alexander!

Tack kära söta rara älskade LILLASYSTER!

Efter lunch idag gick jag Alex och Isabella som vanligt och la oss ner för en tuppis. Isabellas hosta var lite jobbig för henne dock, och hon lag och hostade i sömnen. Sen helt plötsligt slutade hon, och äntligen kunde jag slappna av. Yeah, right. Uppenbarligen gjorde hon det med, och började bajsa. Tänkte snabbt att sa illa kan det ju inte vara och ville bara somna en stund och ta blöjan efter tuppisen.  Ska vända henne om och lägga henne i sängen (gon lag pa min mage) när jag ser det. Det droppar bajs ur armhalan pa henne! Det har alltsa runnit hela vägen upp och ut, och vem tror ni fangade upp det? Ja exakt, mina kläder och mitt skinn. Det var bara till att stiga upp, torka, byta kläder pa oss bada, och när det var klart var ju inte Isabella galet trött längre, sa det var bara till att busa med henne tills Alex vaknade, sisdär 90 minuter senare (och en stor spya, än en gang pa mig).

Sen har dagen fortsatt i kaosets tecken, Alex har börjat med att tonfalla Mamma ordet, och det har latit ungefär sahär:
Desperat Mamma: Han har försökt spola ner x antal leksaksbilar i toaletten.
Skäms Mamma: Han har lyckats kissa i fatöljen (för övrigt är han jätteduktig att ga pa pottan, men olyckor händer)
Ledsamt Mamma: Han vill att jag ska klippa bort en skinnbit pa hans tumme (ni vet sana störiga som sitter vid nageln)
Och en massa annat däremellan. Och allt detta pa en och samma dag. Atminstone lever jag inte ett trakigt liv.

För övrigt längtar vi tills pa mandag, da vi äntligen ska ha varan dejt här! Det ska bli sa kul, verkligen. Inget ska fa stoppa det denna gangen, hah.

Isabella stackarn har snorat och hostat hela natten, usch vad det är jobbigt när man inte kan göra nat för att hjälpa henne. Hon har dock sovit igenom det sa hon har inte varit gnällig alls eller sa. Jag är fortfarande nästan rent chockad över hur bra hon sover. Jag lägger henne att sova lite innan 20 pa kvällen, sen vaknar hon antingen 03 eller 06 för mat, för att sen sova  vidare till runt 9-10 pa morgonen. Helt galet underbart!
Eftersom jag inte far ge henne hostmedicin (3 manader är uppenbarligen för ung alder för det) sa ska jag ut och leta te till henne idag som atminstone kanske lindrar lite. Jag vet att det ska finnas te för bebisar fran 1 vecka gamla, nu ska jag bara hitta det ocksa. Gar det inte med vanlig medicin far man helt enkelt ha lite fantasi!

Häromdagen bestämde sig Alex att det var dags att lära Isabella att läsa.

Isabella är mer intresserad av att vända pa sig än att lyssna pa när Alex "läser" för henne.

"Lillasyster gör mig sa stolt att jag bara maaaste puuussaaasss!"

Efter ett tag blir börjar Alex peka och säger oääärk oääärk.

Det var bara Isabella som hade spytt en liten hög, inget nytt i det inte!

Alex akte ju som sagt pa först feber, sen snorig näsa och hosta. Fast hostan tycker han nog om, för han älskar sin hostmedicin, och äter den med glädje. Jag var tvungen att smaka pa den, och ja, den är underbart god, smakar ungefär kakdeg. I lördags hälsade förkylning pa även hos mig, och jag vaknade hängig i hela kroppen, snorig näsa, ont i halsen och bomull i huvudet. Och idag verkar det som att det är Isabellas tur, med lite hosta och snuva, men hon är lika glad som alltid, sa hon verkar inte paverkas alltför mycket än sa länge.

I lördags trotsade jag ju förkylningen (dum som jag var) och akte till IKEA. Antligen har vi fatt ihop tillräckligt med ramar för varan fotovägg som vi ska ha i hallen, och igar när barnen hade somnat satt vi och gick igenom och valde ut bilder. Vi börjar först med bara "lilla familjen" alltsa jag, Lars, Isabella och Alexander, men vi ska med jämna mellanrum utvidga med större familjen, mamma pappa Madde Annelie Andreas, ja och sa vidare vidare vidare. Nästa gang det bär av till IKEA ska jag köpa ett par nya köksgardiner (igen) och hoppas pa ett par som jag blir riktigt nöjd med, suck. Att det ska vara sa sablans svart att hitta ett par snygga gardiner??

Isabella firar bröllop genom att bära världens sötaste Prinsesstartebody som hon fatt fran Kusin och Co. Vi ska firar bröllop genom att trotsa min förkylning med halsont, huvudvörk och snuva och aka till IKEA, tjoho!

Alex feber försvann, och ersattes med extrem hosta, snuva och ont i halsen (misstänker det eftersom han varken är vidare pigg pa att äta eller dricka). Problemet med Alex när han är sjuk (gäller säkerligen alla barn) är att han tror att han far göra vad som helst bara för att han inte mar bra. Vi har knappt sovit nat inatt, jag och Lars eftersom det har varit tramsiga raseriutbrott om vartannat (Alex blev vansinnig för att han inte fick sova med sina fötter i mitt ansikte= 10 minuters vrede), han har vridigt vänt sig hostat och varit allmänt kinkig. Han har sparkat och slagit mig (tror knappt att han var vaken vid det tillfället, han var rent livsfarlig).
Nu är det lite bättre när han är uppe, nu blir han bara sur sa fort han inte far 110% uppmärksamhet. Ska jag mata Isabella blir det vansinnesutbrott, och sa fortsätter det. Dessutom var Lars tvungen att vara pa jobbet redan 6 imorse, sa han maste vara rent utmattad idag med. Det är illa när klockan bara är lite efter 8 och man redan känner sig helt utmattad. Det är dessa gangerna som jag önskar att jag kanske bodde i Lund istället och kunde ha lite hjälp fran vänner och familj. Sa som det är här är det bara jag, och ingen annan som kan ta hand om bade Isabella och Alexander sana här dagar. Suck.

Ja, det känns av kan jag lova. Tiden tar slut alldeles för snabbt och innan man hinner blinka är dagen slut, men hälften av alla "masten" finns fortfarande kvar. Lars hade ju även kurs och var borta mandag och tisdag, det gjorde väl sitt. Nu är det dags att hitta tillbaka till livet igen, och leva bara da och da pa semestertider och minnen!