Igar fick bade jag och Lars oss en lite skrämsel. Hela dagen madde jag allmänt konstigt, och pa kvällen fick jag ordentliga sammadragningar och kände mig allmänt konstig. Lars ville mer än gärna aka in till sjukhuset, men tanken pa att sitta där nagra timmar kändes inte alls lockande, för att inte tala om att väcka Alexander för det. Som jag papekade fint för honom, är det bebis som vill ut ALLDELES för tidigt sa gar ju vattnet förr eller senare, och DA kan vi aka in, när man vet pa riktigt att det är nat pa g. Idag mar jag dock mycket bättre, sa Lars har beordrat vila, avslappning och allt vad det heter de kommande 9 veckorna. Nu maste jag bara lära mig hur man gör sant!