Varje kväll sa ligger jag och känner pa magen och väntar pa den där första ninja sparken fran lilla Prinsessan. Varje kväll ropar jag pa Lars och fragar om jag ska vara orolig, och varje gang sa paminner han mig om hur irriterad jag kommer att vara om nagra manader när det inte kommer att vara en lugn stund där inne. Varje kväll far det mig att somna med ett leende, men av nan anledning sa är det bortglömt till kvällen efter och samma procedur upprepas.

För övrigt tycker jag att jag far en del konstiga kommentarer om att vara gravid. Manga som fragar om könet säger att Oh du är sa lyckligt lottad, en av varje. Nej, jag anser inte att jag är mer lyckligt lottad än nan annan? Jag hade varit minst lika glad om det hade varit tva pojkar, eller tva flickor, mina barn. Lyckligt lottad känner jag mig dock för att jag har tva friska barn, det gör sa att jag mar bra.
Men självklart ser jag fram emot att fa en liten flicka, en lite prinsessa. Jag tror att nanstan i varje mamma hjärta sa finns det en liten del som vill ha en alldeles egen Barbie, hihi. Och Lars är mest glad att vi stannar pa tva barn, har ju sagt till honom länge att om detta hade varit en pojke sa hade vi om nagra ar gjort ett sista försök pa en flicka. Nu fick vi ju henne tidigare, sa nu "slipper" han det. Det är dock vad han tror, hihi. Vem vet om vi (jag)kanske vill ha en liten sladdis om nagra ar?