Denna veckan, har varit, milt sagt fruktansvärd. Jag antar att det är ganska vanligt när man är smabarnförälder att man har sina svackor. Alexander har varit som en ren virvelvind hela veckan, jag har totalt gett upp att ha det rent och later nu golvet jämföras närmast med Lomma beach. Han drar ut telefonjacket hela tiden, och jag ger upp att försöka ha den ikopplad. Att försöka fylla diskmaskinen, inte en chans, för han drar ut snabbare än jag hinner fylla den. Jag har börjat diska för hand istället... Att försöka städa hans rum, no no no. Han drar ut allt som jag precis har plockat in, lite sadär lagom frustrerande. Men nu har jag kommit till punkten att ligger det atminstone pa golvet sa kan han inte dra ut det iallafall (haha ungefär, för da finns det andra rum att sprida det till istället.) Han matvägrar, och äter halva portionen. Idag tänkte jag vara smart, och överlista honom (vilken planet var jag pa när jag trodde att jag skulle lyckas?) och gav honom enbart en halv portion fran början. Viiisst, da at han bara halva halva istället.
Det "största" problemet är att han vägrar att sova. Detta leder förvisso till att han sover hela natten, 21:00-07:30 som en stock, men att ha honom vaken de timmarna där emellan kan knäcka den starkaste... Jag är ända van vid att han tar en tupplur pa morgonen, en pa eftermiddagen sa att jag har tid att bara va, kanske läsa lite bloggar eller wowa en stund. Denna veckan, i princip ingenting alls, och det känns av. Att vara aktiv och 100% mamma hela tiden, det är jobbigt! Faktum att Lars ocksa haft problem med ryggen hela veckan sa han inte kunnat göra nat spelar in en del med.

Missförsta mig nu inte, jag klagar inte alls, jag trodde väl att det skulle vara sahär att ha barn. Men att man kan vara sahär galet trött som jag är efter denna veckan, det räknade jag kanske inte med. Men nu äntligen är det helg, Lars har gatt medicinkur sa ryggen är bättre, ja nu ska jag VILA!