Har legat vaken halva natten och känt mig lite halvhängig. När jag sen vaknade var det mer än bara halvhängig, har ont i halsen huvudet och nacken. Suck! Men jag misströstar inte, jag hann atminstone vara frisk i en hel dag! Och faktiskt, sa är det inte sa illa som det kändes för ett par dagar sen när jag lag pa sängen hemma hos mamma och pappa och visste att jag hade ett flyg att passa dagen efter. Nu kan jag iallafall slappna av fullt och i princip inte ha nagot att göra. Skönt att Alex är san liten gosegris att vi kan ligga pa soffan en stund och mysa.

Pa lördag ska vi iväg och köpa vigselringar. Ok, jag hyperventilerar bara jag skriver det.... v i g s e l r i n g. Halla ja! (andas in, andas ut). Jag har en liten känsla av att jag inte riktigt har kopplat vilken grej det är, att vi faktiskt gifter oss om ca 1 manad (andas in, andas ut). Vi har det mesta under kontoll nu känns det som, fast det är säkert en massa saker vi inte har tänkt pa. Nästa vecka ska jag iväg och beställa bukett, vet exakt hur jag vill att den ska se ut. Vi har ocksa hittat en restaurant som vi maste besöka, men den ser sa mysig ut att jag nästan struntar i om maten är god eller inte!

Sen vi kom hem har det varit full rulle här. Alexander var lite, lat oss kalla det speciell i 2 dagar eller sa, mest tror jag det var för att han var tvungen att vänja sig tillbaka till allt. Kan fa lite angest för var han har "gatt igenom" den senaste manaden, först Lars som lämnade honom da och da, sen ta honom pa flygplan, träffa mamma och pappa, Madde Annelie och Ines, för att bara nämna nagra, och sen slita iväg honom därifran igen. Jag känner att han har blivit lite osäker, och det känns inte alls bra. Dock blir det varje dag bättre och bättre, och nu när han har fattat att Lars kommer hem varje kväll (weeeeeeeeeee!) sa är allt snart helt normalt igen.

Igar var vi pa bröllopsmöte, som egentligen inte var nat möte utan snarare bara en massa papper att fylla i, ungefär att vi inte varit gifta tidigare, att vi inte är syskon, godkände familjenamnet och sa vidare. Inget jobbigt alls med andra ord.
Fast sen fragade hon om vi ville säga nat personligt till varandra, och utan att titta pa varandra slängde jag och Lars ut ett nej samtidigt. Haha, sa romantiska är vi liksom. Samma sak när hon fragade om vi har planer pa att gifta oss i kyrkan. Vad vi tvekar pa är om vi ska ha nan särkskild musik, jag vet ju isafall vilken lat jag hade velat ha.

Och nu till NYHETER!
Mamma, pappa och Madeleine kommer hit till varat bröllop!!! Mamma ringde igar och överraskade mig, och vilken överaskning sen da! Fast jag har en känsla av att jag kanske inte lät sa glad som jag kände mig, men det var för att min första tanke var att jag maste ringa Lars och dela den underbara nyheten med honom. Sa nu vet du mamma, jag blev faktiskt jätteglad : )

Nu har vi kommit hem, eller ja, snarare i lördags, men vem har haft tid att uppdatera?

Alexander blev ju som sagt sjuk, sen lyckades jag ocksa aka pa nat, sa jag mar inte jätte tiptop för tillfället, men mycket bättre än de senaste dagarna atminstone.

Ville bara säga att vi är hemma igen iallafall!

Igår vad nog den värsta dagen av alla de senaste 10 månaderna. Alexander var lite hängig på morgonen men inget som jag direkt tänkte närmre på. Framåt eftermiddagen stod det helt klart att nåt var fel eftersom han var jättegnällig, inte grät eller så utan mer gnydde, och klarade knappt av att hålla ögonen öppna. Sen började han nästan koka kändes det som och då blev jag ordentligt orolig. Efter en del fram och tillbaka konstaterade vi att det kan vara en tand på g och att han reagerar otroligt kraftigt på det, men hög temperatur och allt annat som kommer till.

Jag sov knappt nåt och är helt totalt väck idag, Alexander är fortfarande varm och hängig och otroligt gnällig, så min kära storasyster är nu ute på en långpromenad för att avlasta mig lite och låta mig andas.

Vad skulle jag ta mig till utan mina systrar??

Japp som sagt, vi överlevde flzgresan (knappt, haha). Alexander somnade nästan direkt på planet och sov igenom hela starten. Han vaknade väl uppe i luften, men då var ju min värsta skräck över, nämligen att han skulle bli skrämd vid starten och skrika sig genom hela resan. Han skrek inte en enda gång, men han var lite allmänt jobbig att ha stilla i knät så länge. Som tur var hade vi en massa tyskar runt oss som hjälpte till att roa och underhålla honom.
Sen kom  det vanliga juxet med bagaget. När vi checkade in tyckte hon i disken att jag skulle ta med barnvagnen hela vägen till gaten och sen få den direkt vid gaten när vi klev av. Jag som var förberedd med bärfilt och allt tyckte kanske inte det var den bästa ideen men hon lyckades övertala mig. Och det blev ju riktigt jobbigt, säkerhetskontroll med en barnvagn, jo tjena! Sen när vi kliver av, tro inte att det står en barnvagn oc väntar pa oss, nej nej, den skulle komma på bandet säger dem. Jag väntar fint vid bandet, inte en barnvagn. Går till stort bagage utlämningen och väntade 1(!)timme, ingen barnvagn. Då kände jag ungefär att jag ville sätta mig ner och gråta. Pratade med en snubbe som sa att jag skulle ga och amnäla den försvunnen.... Suck! Får ga genom hela rummet igen och ner till helt andra sidan och förklara vad som hade hänt och skulle till att börja fylla i papper när det kommer en annan snubbe körande med min barnvagn! Helt otroligt dålig service måste jag säga, eftersom de lovade att jag skulle få den vid gaten. Och barnvagnen var helt oskyddad, innehållet i skötväskan låg lite här och där. Nej, när vi flyger hem, då skiter jag i vad dem säger, jag ska checka in barnvagnen!

Nu ska jag och Alexander iväg och åka pulka. Hej svejs!

Jag tror att mitt hjärta har aldrats ungefär 10 ar idag i ren hjärtklappning. Jag är snornervös! Jag verkligen verkligen hatar att flyga, sen räknar jag ocksa med att det kommer att vara ordentligt jobbigt med Alexander. Räknar kallt med att han kommer att blir riktigt rädd vid starten, men jag har laddat upp väskan med massa leksaker och hans favvis kex som lite muta.

För övrigt ville jag bara tillägga att det av uppenbara anledningar inte blir sa mycket uppdateringar de kommande 13 dagarna!

Onska mig nu lycka till och en trevlig resa!

Jag ringde Lars alldeles bara för en lite stund sen för att kolla när han kommer hem imorgon. Tidigare i veckan när vi pratat har han varnat att det kanske blir ganska sent pa dagen eftersom de räknade med en massa snö och da bli insnöade. Sa nu när jag fragade sa han att han kommer redan kl 10! Jätteglad blev jag, det var ju inte alls sa sent som jag räknade med. Sen lägger han till "Ikväll". Da har gullungen tagit "semester" ikväll och kommer hem redan idag!!!! Ja, jag är skitglad, märks det? Detta innebär ju att vi far tva nätter och tva morgnar tillsammans, heeelt underbart!

Denna veckan har jag fatt pp ögonen helt för en lat som jag har hört manga ganger innan, men jag har nog aldrig riktigt lyssnat pa den innan. Nu lyssnar jag ihjäl mig pa den. Den är bara sa himla bra, och ja, hade jag kunnat sjunga sa bra sa hade jag nog sjungit den för Lars och menat VARENDA ORD!

Jag har blivit utmanad av Madde

Regler:
1. Länka till den som har utmanat dig.
2. Berätta sju sanningar om dig själv.
3. Utmana några personer i slutet av ditt inlägg, om du vill.
4. Kommentera hos personerna som du utmanat.


MINA SANNINGAR

1. Att flytta till Schweiz är det mest skrämmande jag har gjort i hela_mitt_liv.

2. Jag har värsta skräcken att Alexander ska sätta i halsen och verkligen ga bort framför mina ögon för att jag inte vet hur jag ska fa ut vad han har i halsen. Därför dammsuger jag ocksa varje dag för att verkligen försäkra mig om att det inte finns nat smatt pa golvet som han kan stoppa i munnen.

3. Som mest har jag köpt storlek 52 i byxor, det var i december 2006. Nu, 2 ar senare har jag storlek 42-44, och da har jag ända varit gravid.

4. Aven om det later sa otroligt klicheartat, sa insag jag inte vad kärlek är förrän jag fick familj, och att se Lars titta pa sin son för första gangen. Det gar inte att förklara med ord.

5. När Martti gjorde slut med mig efter 6 ar grät jag. Men inte för att jag var ledsen utan för att jag var sa otroligt lättad över att nan av oss äntligen fick modet att avsluta nat vi skulle ha avslutat flera ar tidigare.

6. Varje dag undrar jag om jag kommer att pinsam för Alexander när han bli äldre för att jag är hans konstiga svenska mamma som inte kan alla latar för barn eller vad olika barnprogram heter som gick pa TV för 10 ar sen.

7. Jag har otroligt daligt självförtroende när det gäller att laga mat och tror ofta att Lars säger att det är gott bara för att inte göra mig ledsen.


Jag utmanar Jenny

Helgens bästa grej var ju saklart att Lars kom hem och allt kel och gos vi har haft heela helgen.

Helgens näst bästa var igar kväll. Började med att jag fick ett sms "Baby, jag kör nu." Vi fnissade till lite jag och Lars men bestämde oss för att strunta i det, fel kan ju vem som helst skicka. Nan timme senare fick jag ytterligare ett sms "Baby, var ska vi träffas?": Nu började jag tycka lite synd om snubben, sa jag skickade tillbaka "Wrong number." Tar inte mer än nagra sekunder sa far jag svar "Vart ligger det nanstans?". Jag överdriver inte när jag säger att jag och Lars lag dubbelvikta av garv pa sängen och höll pa att skratta ihjäl oss. Riktigt klockrent korkad människa.... Haha. Iallafall sa skickade Lars tillbaka, pa tyska denna gangen och skrev fel nummer, och da kopplade snubben och jag fick tillbaka ett "O sorry hahahahahah" Stackars människa....