Jag har läst nanstans att barn som är runt 6 hamnar i nat som kallas Lilla tonaren? Och ja, jag tror nog det kan vara sa. Alex är rent fruktansvärd! Han har san jäkla attityd att man bara star där och undrar om han verkligen sa det där? Han lyssnar inte pa vad man säger det minsta, och säger man at honom att sluta göra nat far man säga ungefär tio ganger innan han slutar och da blir han sur och skäller pa mig över att jag sa till honom tio ganger "Jag hörde dig faktiskt första gangen!"...! Ja, men varför slutade du inte da!! Ja jisses säger jag bara. Försökte förklara för honom att om han fortsätter sahär kan han glömma att han far sitta med telefonen och titta pa youtube, eller spela Wii heller för den delen. Da kontrar han med (ALLTID ALLTD nu för tiden far jag höra detta:) "Det är min telefon, jag gör vad jag vill". Vilket jag kontrar med att det är faktiskt Lars telefon som han far lana. Eller "Det är mitt Wii spel, jag gör vad jag vill med det." Varpa, jag saklart kontrar med ett "Det är min TV." Helt ärligt, jag trodde att jag skulle fa atmintone nagra ar till pa mig att samla talamod till sana diskussioner.
Tanken pa att tanken pa en trea faktiskt har börjar cirkulera börjar kännas mer avlägsen, ha.