Det är jag idag. Arg. Sa jävla förbannad. Sa jävla orättvist. Har sa manga känslor genom kroppen samtidigt som jag känner mig tom.
Men, nej. Och där tog orden slut. Lustigt det där. Sa mycket att säga, men sa fa ord? Äsch! Det är inte synd om mig pa nat sätt alls, sa varför tappar jag orden? Faktiskt om nat sa ska jag nog inse hur lyckligt lottad jag är.