Idag tror jag att barnen har slagit nat slags rekord i att sätta mina nerver pa utsidan. Shit pommes alltsa vad JOBBIGA dem kan vara. Framförallt Alex. Han är sa jäkla kaxig med en helt galen attityd. Ibland känns det som att man handskas med en tonaring, och inte ens 6aring. Isabella likasa. Har förlorat räkningen pa hur manga ganger hon smällt i dörren pa deras rum idag och slängt sig pa sängen och gratit väldigt dramatiskt. 

För att komma ifran lite begav jag mig ut pa en promenad. Bara jag, den friska luften och Robin Thicke. Underbart. Tog bara en sväng pa 3.5 km, men med tanke pa att det var snöblandat regn kändes det lagom. 

 

Lars pappa och fru har precis varit här pa middag, och inte ens det fick barnen att lugna ner sig. Vi försöker fa Alex att känna mer ansvar, och ser till att han hjälper till hemma med enklare saker. tömma diskmaskinen, dammtorka, fylla diskmaskinen, bädda sin säng, sana saker. Vi märker att det far honom att ma väldigt bra av att fa det "ansvaret" men det är jäkligt svart att hitta pa saker till honom HELA TIDEN. Och när vi har besök, da beter han sig nästan ännu värre. Precis som att han tror att vi inte vagar säga ifran om nan tittar pa?

 

När Lars har nattat barnen beställer vi kaffemaskinen. Om jag förstod det rätt kommer den redan pa tisdag om vi beställer idag. Hihi, underbart. I helgen beger vi oss till IKEA och kollar in sängarna till barnen, sen far vi klura pa hur vi ska fa hem dem. Men det löser sig pa nat sätt.