Jag antar att jag inte är den enda som säger att det har varit en lang vinter? Jag tycker att vem man än pratar med sa kommer det pa tal, att det har varit en saaaa laaaang vinter! Lars har kollat lite statistik, och uppenbarligen är detta den vitaste (mangden snö) och graaste (mulet och dimmigt) pa 20 ar. Ja, inte konstigt att den känns lang. Sana härliga vinterdagar med solsken och klarbla himmel har det inte varit manga av. Men nu, nu vagar jag nästan nästan hoppas pa att det kommer var. Nästa vecka ska det vara 10+ nästan varje dag. Inte mycket sol, men det borde atminstone räcka för att fa bort den sista snön. De har börjat sälja narcisser och pensèer och ja, jag är sa lockad att plantera och göra varfint pa altanerna, men jag ska vänta bara nagra dagar till för att se att vädet är stabilt. Jag är mer än redo för var, barnen likasa. Isabella fragar manga ganger varje dag om vi kan ga till sandladan, gullunge! Bara tanken pa att sitta där ute och steka lite sol, läsa en bok medan barnen gräver och bygger, javisst! Eller sitta ute pa alten och känna lukten fran grillen, äta ute. Aka hem! Aka till Italien. JAAAAA, kom igen nu!

Imorgon är det en stor dag för Lars. De börjar tillverka nya bilen. Jag är sa glad och stolt över honom, han förtjänar verkligen detta! Och ja, jag vill nog lova att han längtar han med, hihi.