Ja, kan man vara det? För det är jag isafall. Jag är trött när jag vaknar pa morgonen, runt lunch gar ögonen nästan i kors. Runt 4 kommer energin tillbaka, och lagom till att ungarna lägger sig är den borta igen. Fast Lars känner likadant säger han. Ah vilket langt ar det har varit. Sa mycket tankar och sa mycket annat. Jag är mer än redo för ett nytt ar, en ny start. Längtar redan till Italien. Längtar till Europapark i var, till Isabellas födelsedag. Längtar till maj da vi hoppas att vi far gäster. Längtar till sommaren och bara va, grilla, mysa, dricka rosè pa altanen. Längtar till varen och känslan man far när den första riktigt varma solen kommer. De första varblommorna. Ah, ja det är sa mycket! Dags att komma ur mitt mörka lilla hal nu och se allt det ljusa. För det finns mycket ljuset! Strypa den lilla djäveln som sitter pa min axel och är väldigt högljudd med sina tankar och asikter. Han kan ga och gömma sig ett tag, hehe. Börja leva. Njuta. Ma bra.