Ja, jag börjar tro att jag är schizofren. Just nu känner jag mig som ungefär Kalle Anka. Ni vet, men en Djävul pa en axel noch en ängel pa andra. Det är bara det att min djävul är sa jäkla stor att ängeln bara är en liten prick som knappt kan säga pip. Jag är sa trött pa mina tankar! Jag tänker dock inte dela med mig av dem, den ena är typ sjukare än den andra. Men varje gang som jag känner mig glad, att det känns bra, sa kommer denna djävlen pa axeln och ifragasätter mina glädje eller min lycka. Högt och tydligt, och väldigt snabbt drar han det ifran mig. Och ju mer jag vägrar tänka, ju mer jag kämpar för att vara glad, desto jobbigare är det? Desto mer högljudd är han! Ska man kanske bara sluta känna och go with the flow? Eller ska man kämpa och visa äcklet att jag kan? Jag är bara sa less pa det hela. Förstar inte hur detta kunde hända, hur tänkar som jag inte ens visste att man kan tänka kan invadera mitt huvud pa detta sättet? Hur är det möjligt? Men da tänker jag som sa, att kan dem invandera sa snabbt, sa borde dem kunna försvinna ocksa? Eller?