Först och främst vill jag betona, att dessa senaste blogg inlägg handlar inte om att jag vill att nan ska tycka synd om mig, verkligen inte. Det är mest ett sätt för mig, som jag sagt tidigare, att fa ut mina tankar i ord, och kanske pa sa sätt inse hur jäkla dum jag är?
Humöret garupp och ner. Det känns fortfarande lite lite bättre, men langt ifran perfekt. Som jag försökte förklara för Lars, det känns som att jag haller pa att simma simma simma upp till ytan, och safort jag är där, och drar efter andan för att fa luft sa kommer denna jävla kraften och drar ner mig igen. Jag blir knäpp!
Samtidigt sa känner jag mig sa välsignad att det är sa manga som tar sig tid att berätta för mig att dem bryr sig. Det känns sa himla bra och varje ord som jag fatt skrivet eller skickat till mig pa senaste tiden värmer nat sa enormt!
Lars tror att jag har akt pa en depression. Jag vet inte. För mig är det sa starkt ord! Livskris känns nog bättre. Jag har nästan glömt bort hur jag var förra veckan? Jag kommer ihag vad jag brukade göra, men det känns som att det var en helt annan människa? Helt galet, det gar knappt att förklara hur det känns. Varje gang jag känner lite glädje, sa kommer den där kraften och suger ut den, säger till att det är liksom inte lönt. Vad ska du vara glad över egentligen. Ja, som sagt, helt galet. Maste verkligen lära mig att kontrollera den kraften, fa bort den och inse att livet är underbart.