Jag är mer än redo för ett nytt ar. Jag ar sagt det flera ganger, och jag säger det igen- det har varit ett langt ar!
Jag mar mycket bättre idag än jag gjorde en vecka sen. Domedagstankarna attackerar mig fortfarande, men det känns inte lika jobbigt langre? Ungefär som att det som kändes som världens undergang bara för nagra dagar sedan känns lite ljusare? Konstigt det där: Men jag är mest glad för att det gar uppat och inte nerat. Vet inte hur mycket mörkare jag hade orkat. Dock inser jag mina begränsningar, händer det igen sa söker jag hjälp genast.

Varan kväll blir lugn. Vi har köpt hem ostar bröd, chips och oliver, ja plockmat helt enkelt. Sen ska vi lägga madrass framför TV:n och bara va. Behövs ibland det med! Jag har köpt "The Hobbit" sa den far det bli om ungarna far för sig att somna. Imorgon kommer Oma och Opa, da firar vi lite extra istället.