Idag var dagen har som jag nästan fasat för i 3 veckor nu. Alex ville ga ensam till Kg! Jag och Lars har diskuterat det, och sagt att det är helt och hallet upp till Alex, och inte mitt beslut om huruvida han ska göra det, utan vill han sa far han. Imorse var jag dock inte alls beredd, vi var paklädda allihopa och redo att ga, när Alex säger att han är sen, och det är bäst att vi säger hejda nu (hans sätt att säga att han vill ga själv). Jag kompromissade fram att jag följer honom upp till backen iallafall och det gick han med pa. Stora pojken (säger jag med stolthetstarar i ögonen!)

Jag vet inte om det är en kulturskillnad, för jag vet inte manga svenskar som later sina 4 aringar ga ensamma till dagis? Men här är det helt naturligt att barnen gar ensamma, nat som jag har reagerat pa. Men, jag MASTE ju faktiskt inse att "we're not in Kansas anymore" och lata Alex vara precis sa som barnen är här.

Föräldrarmötet igar hade gatt bra, inga konstigheter. Alex gar lite extra hjälp tillsammans med en sprakpedagog (tillsammans med alla andra barnen som har utländskt pabra) och det finns även en integritetspedagog, för att se till att förebygga mobbing i tidig alder, se till sa att inget av barnen blir utanför och att alla barnen leker tillsammans. Sant tycker vi om!