Igar eftermiddag varnade de för att det skulle kunna bli ganska kasst väder över natten. Vi tog det nog inte sa allvarligt som vi borde...

Runt halv 1 inatt kom det. Det var det värsta jag nansin varit med om. Vi sover med sovrumsfönstret öppet, och det var som en invasion. Först hörde vi ett litet muller, sen var det bara nagra fa sekunder sa brakade helvetet lös. Lars fick flyga upp och trycka igen fönstret, sen började vi höra en massa ljud. Shit, altanen! Lars flög vidare, och efter nan stund flög jag ocksa upp ur sängen. Altandörren var öppen, det askade precis ovanför oss, regnet piskade ner och det blaste nat sa otroligt. Ljuden som kom var rent spöklika. Vara hängkrukor var i rak vinkel, stolarna blaste runt och jag sag inte Lars nanstans. Stod och skakade och var sa rädd att han lag medvetslös pa gräsmattan träffad av blixten eller nat. Men snabbt sag jag honom dyka upp runt husknuten med en massa av barnens leksaker i famnen. Aven jag begav mig ut (i nattlinne, hehe), Det var ren kaos ute, grannarnas studsmatta blaste omkring (tog inte lang tid innan dem kom utspringande de med, i morgonrock). Vi fick samla stolar, fa in alla växter under taket, sätta rutschbanan och fixera den (det blaste sa illa att t.o.m den blaste iväg!). Jag hade ren panik, men vi jobbade bra och snabbt tillsammans och kom in totalt dyngsura. När chocken, rädslan och framför allt kylan satte in sa skakade jag in i märgen, och det var bara till att torka haret och byta nattlinne.
Jag hoppas verkligen att vi slipper nat sant igen, men nästa gang de gör minsta lilla varning kan jag lova att jag tar in ALLT direkt.

Roligt nog sov Kottarna som tva sma stockar, de märkte inte att nat hände, hehe.