Helgen som varit har varit helt underbar, och ja nära in pa perfekt. Det var sa kul att träffa Agneta, Roland, Hans och Katarina igen, och vi har mest suttit ute och ätit gott, druckit gott och skrattat gott. Precis vad jag behövde med andra ord! Det har varit sa avslappnat, trots att vi varit 6 vuxna personer, och ja, jag vet inte mer vad jag ska säga mer än att ge ett stort tack till de 4 personerna som gjorde helgen sa bra! Vi har fatt sa mycket komplimanger om allt och inget att jag har vuxit flera decimeter! Alex kalas kom och gick det med, har en dock en del att säga om det men later det vara, och intalar mig själv att jag ska inte lata vissa människor göra mig ledsen! Ta mig som jag är, eller ta mig inte alls säger man väl?

När Agneta och Co begav sig hem igar var det ett tardrypande farväl de fick av Alex, men snyftningar, grat och en himla massa krokodiltarar. Jag fick ta in honom i sovrummet och förklara för honom att vi ses snart igen (för det gör vi ju, fniss) och att da kan han krama och busa med alla igen. För det har Alex verkligen gjort, killen älskade alla uppmärksamhet!

Kvällen lag vi pa en madrass framför TV:n och myste hela familjen. Det var välbehövligt, och kan jag säga att jag har saknat mina barn? Jag har mest statt i köket hela dagarna sa det känns som att jag knappt har sett dem! Men de har fatt en massa kärlek ända, sa det gar ingen nöd pa dem.

Nu väntar jag bara in att Isabella ska vakna, sen blir det en promenad, och eventuellt en sväng pa lekplatsen. Underbara sol!

Tack Agneta, Roland, Hans och Katarina för att ni kom hit till oss. Det har verkligen varit underbart, och vi saknar er alla! Ses snart igen!