Sa, nu har ilskan lagt sig och jag är ledsen istället. Som alltid när jag blir sa himla sur sa slutar det med att jag blir ledsen.

Självklart har alla rätt till sin asikt, absolut. Jag älskar att folk har olika asikter, och mest av allt folk som star för sina asikter och gar in i diskussioner om dem. Men att ge sina asikter, pa min blogg, om mina barn, min man, min familj, och vara anonym, sant gör mig sur (och ledsen). Sen förstar jag inte varför det ska bli en sa stor grej över att Isabella fick "smaka" lite chokladsas. Igen, sa var det knappt smaka, utan en liten droppe. Att nat sant litet kan bli sa stort? Det som anonym verkar tro är att jag MATAR min bebis med chokladsas, och nej, självklart gör jag ju inte det.
Kan ju ocksa ge ett exempel pa det med asikter. Jag till exempel tycker att lära ga stolar till barn är rent dumt. Förstar inte alls poängen med det hela. Men det innebär inte att jag gar runt och skäller pa folk som använder det tlll sina barn eller säger att de är korkade. Det är väl ända alla föräldrars egna val hur de ska sköta sina barn och vilka saker de vill mata dem med, eller vilka leksaker de ska leka med? Jag dömer ingen som använder läragastol, utan tror med all säkerhet att alla föräldrar gör det som de tycker är bäst för just SINA barn.

Sen är jag sa otroligt nyfiken pa exakt det betyder "Ni verkar lite speciella om man säger så, ni gör lite lustiga saker ibland." Vi- det maste ju vara jag och Lars. Varnanstans kommer min man in i bilden? Och pa vilket sätt är vi speciella och gör lustiga saker? Nan som kan berätta detta för mig? Uppfostrar vi vara barn fel? Ater vi konstiga saker? Leker vi konstiga lekar? Ja, jag klurar och klurar men jag kan bara inte komma pa vad det betyder? Jag tycker att vi är ganska mycket som alla andra? Och att blanda in Lars, min underbara man i detta, det är sa jäkla fel.

Jag tar verkligen kommentarerna personligt, da jag med all säkerhet vet att detta är nan jag känner (statistik och sant som jag sa tidigare). Och det gör ont. Det känns sa jäkla fel. Och om denna anonym hade som baktanke att göra mig ledsen- grattis du har lyckats. Jäkligt bra dessutom.

Suck, allt detta för en sa otroligt onödig sak. An en gang ska jag betona (att jag ens känner att jag behöver göra det) sa NEJ, jag matar inte Isabella med chokladsas. Haller helt och hallet med om att det hade varit väldigt korkat (hon är trots allt bara 6 manader, vissa saker BÖR hon inte äta med tanke pa matsmältning, allergirisker osv). Men att lata henne smaka en liten liten droppe, nej det tycker jag inte är korkat alls.