Jag har sa manga "jag förstar inte" som aker runt i mitt huvud dagligen. Vissa bloggar jag läser, far jag hur manga jag förstar inte hur människan tänker att jag inte ens kan räkna. Men sa vagar man ju inte kommentera, för da blir man ju hängd sparkad begravd levandes och efterat hälld i ett tjärbad. Ungefär. Men jag tycker det är synd att man inte kan kommentera pa vissa bloggar utan att det blir kallad att man är avundsjuk, eller att man vuxenmobbar eller att man är elak. Synd tycker jag, men sa är det.

Jag har en massa jag förstar inte hemma med. Jag förstar till exempel inte alls hur det kommer sig att sa fort Isabella har somnat sa blir Alexander mer högljudd än nansin, och leker bara med leksaker som gör ljud, och enda gangen han far utbrott är just när hon sover? Jag förstar inte varför det inte duger för Isabella att sitta pa golvet, utan ska bara bli buren runt. Eller jo, det förstar jag egentligen, det är det där hemska ordet (orden) egen vilja som kommer krypandes sakta. Hujja mig! Varför kan det inte komma snarare när hon är säg 25 och det är dags att flytta hemifran (ja, sa är det här, vääldigt vanligt att man bor hemma tills man är atminstone 25...!)

Sagt och gjort, idag fick jag MIN vilja till och började med julgodiset. Först pa listan var Nigellas fudge. Den är sa vansinnigt god, och sjukt lätt att göra. Förutom de där jävla pistagenötterna som skulle skalas, mutter! Men det är i slutändan sa värt det! Nästa pa listan är cornflakes godis, mumma!