Jag kan ju erkänna, att jag hade lagom abstinens idag när jag var utan barn sa länge, dryga 3 1/2 timme var vi borta fran dem. Och sa förvanad jag blev när allt helt plötsligt var sa snabbt och smidigt. Bara att ga ut och in i bilen var ju helknasigt när man faktiskt bara kunde öppna och stänga dörren och inget annat. Inga barn att ta in och ut, jackor att sätta pa osv osv osv. Men jag var inte orolig för en sekund över Isabella, det första hon gjorde när hon fick se sin farmor var att smila upp sig ordentligt, och när vi kom för att hämta dem var det tva väldigt avslappnade farföräldrar som tog emot oss, sa det maste ha gatt jättebra. Och farfar vägrade släppa taget om Isabella sa jag kunde bara säga hej till henne pa avstand, haha.
Jag haller fortfarande pa att försöka vänja mig vid hennes sömn, det är san skillnad med hur hon somnar jämfört med Alex. Han har alltid varit speciell med att somna, sova har han alltid gjort jättebra, och vi har aldrig haft en skriknatt med honom. Men han har haft svart att somna in, eller snarare haft sina idèer för sig, och har alltid velat somna in pa samma sätt. Isabella däremot kan slockna hur som helst, närsomhelst, i babysittern, pa golvet, i barnvagen, ja som sagt, överallt. Sen sover hon som en ängel pa natten, häromdagen sov hon fran 21:30 till runt 6 pa morgonen, utan att vakna en enda gang. Vid 6 matar jag henne, sen brukar hon inte vakna till igen förrän runt 9-10 tiden, äter lite till och vaknar till ordentligt vid 11, hihi. Hoppas verkligen att det haller i sig!