Ett tva... fem?

Jag trivs jättebra pa tyskakursen. Läraren är jätterar och hur duktig som helst. Alla medstudenter är jättesnälla. Förutom en. Han gar mig pa nerverna. Vill gärna ge hela bakgrundshistorien om honom, men da blir man väl anklagad för att vara rasist eller nat. Och det är jag inte. Men tyvärr har jag enbart dalig erfarenhet av människor fran just detta landet. Nat som har bildats i Schweiz (dessa finns inte i Sverige, atminstone inte som invandrare.) Men kvinnorna tittar ner pa oss "västerlänningar" och männen är hel tokiga. Och jag kan ärligt säga att det gäller ALLA jag har träffat, inga undantag (än sa länge). Barnen är otrevliga och ouppfostrade. Vara "grannar" i andra huset är fran detta landet ocksa, och det är rent otroligt vilket liv det är. Vi alla andra som bor här i omradet hälsar och ler. Dessa här bara glor och blänger (nu har alla äldre som bor här börjar göra samma sak tillbaka, hehe).

Men iallafall, tillbaka till kursen. Han som vi har har bott här i maaaanga ar. Nagra decennier faktiskt. Han kan inte ett ord tyska. Han kan inte säga ett ord tyska. Han förstar, men det är allt. Han vet inte vad grammatik är (trodde det fanns pa alla sprak??). Idag skulle vi räkna. Inte ens det kan han. Pa riktigt. Inte ens pa sitt eget sprak. Han kan de tyska orden för siffror, men han far det inte i rätt ordning. Och förvirrar alla andra. Räknar man ett tva tre fem, ska man da som nästa person säga fyra eller sex? Jag hoppas att han hoppar av snart. Annars kommer jag antingen att traka ihjäl mig, eller fnittra ihjäl mig. Jag och en tjej fran Makedonien kan inte ens titta pa varandra utan att ungefär krevera av skratt sa fort han "försöker" öppna munnen. Vi far verkligen sitta och stirra ner i bänken och undvika varandras blickar. Till och med läraren far vända sig om da och da och fnittra lite hosta till. Sa illa är det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0 bloglovin