Igar var en san dag som bara kändes ironisk.

Den började perfekt, och vid 9 när jag matade Isabella lag jag och "mind bloggade". Ville verkligen vara positiv och säga ungefär underbara mandag morgon, vilken bra start pa veckan. Jo men visst!
Jag tar mina kläder och lägger in i duschrummet, sätter pa vattnet (Isabella hade somnat fint) och kom pa att jag hade glömt handduken ute pa soffan kvällen innan (slarvmaja!). Gar ut i vardagsrummet, Alex passerar mig, och tar handduken. I ögonvran far jag syn pa detta:



Suck tänkte jag och min första tanke var att ringa till Lars och beklaga mig. Telefonen lag inne pa kontoret, traskade in, och där hittade jag detta:







Da började jag känna mig lite gratfärdig, ringer till Lars samtidigt som jag gar genom hallen. Vi fnittrar lite at det hela, fram tills jag kommer till hallen.








Och där star han, Mastermind bakom det hela, med ett skadeglatt leende, ett finger langt upp i näsan, precis som en Busunge ska se ut!

Jag inser snabbt att jag har en del att göra, och börjar längta efter den där duschen sa jag kan börja ta itu med saker. Da möter denna scenen mig i duschen:




Vill man bara ga och gömma sig?

Efter ett byte av kläder, och en dusch, en vaken Isabella i babysittern fortsätter färden till mitt badrum. Alex kommer efter och smäller igen dörren, rakt framför Isabella. Säger till honom skarp att Sa gör man inte, och öppnar dörren igen. Poff där var Alex ta ivägen. Sen var morgonen totalförstörd. Jag fick riktigt daligt samvete, även om tan klarade sig annat än en liten skinnflärp borta, sa gjorde Alex en helt galet stor grej av det och gnällde, skrek och hade sig de kommande 3(!) timmarna. Det största misstaget jag gjorde var att sätta pa ett plaster, da började det verkliga dramat, för da fick han ju bekräftat att det verkligen var nat som hade hänt och skrek värre än nansin. Emellanat haltade han, ibland pa del fot dock (drama queen!).

Helt enkelt, min perfekta mandag blev allt annat än perfekt. Men istället, har jag en JÄTTEBRA TISDAG!