Inatt har jag, än en gang, haft samma dröm som jag har haft sa manga ganger tidigare. Miljön ändras, men situationen är alltid den samma. Jag letar efter samma person, som i mina drömmar inte är död, utan jag har fatt reda pa att han lever och mar bra. Lyckan jag alltid upplever i drömmarna är densamma, men de slutar alltid som en mardröm i frustration och ilska över att jag inte kan hitta honom nanstans. Att han är sa nära hela tiden men ända kan jag inte se honom, röra honom, krama honom, berätta att jag saknar honom. Det krävs inte en psykolog för att första de olika tolkningarna pa just denna drömmen, men jag bara hoppas, att jag nan gang i framtida drömmar faktiskt hittar honom. Aven om jag vet att det bara händer i drömmarnas värld (jag vet ju om att han inte finns här längre) sa kanske det hade hjälpt till lite, om sa bara väldigt lite, att fa säga allt det där.