Det gick ju som sagt väldigt bra pa begravningen igar med Alexander. I början var det lite obehagligt dock, för det var sa fruktansvärt varmt och han blev helt röd i huvet. Jag gav honom äpple och flera deciliter vatten att dricka, sen gick det över.

Jag vet inte om det är mycket annorlunda här med begravningar, det kanske är olika i Sverige med, men jordsättningen var iallafall först. Det var nog där som jag brände axlarna mest. Alexander var mer intresserad av att springa runt och försöka plocka blommorna runt de andra gravarna... Efter jordsättningen akte vi vidare till kyrkan, och vi testade först att sitta där inne, men ja, Alexander+kyrka= massa eko. Han testade rösten pa alla sätt och vis, och ekot gjorde det hela sa mycket roligare, suck. Men folk bara log, sa det var ingen som blev irriterad. Men det fanns ett lekrum en trappa ner med högtalare fran stora salen, sa vi gick ner där och satte oss istället (pastorn var dock väldigt noga med att betona att det var helt och hallet varat eget val att göra det och att Alexanders ekotest inte alls var irriterade för nan, han var jättegullig, verkligen).

Efter gudstjänsten (säger man sa?) var det dags att aka vidare till restaurangen. Och det var nog där, jag iallafall, upplevde den största skillnaden, nämnligen att man at varm mat och till det drack vi en massa vin. Jag vet inte, men det hör väl inte till vanligheterna att man severar alkohol pa en begravning (iallafall inte dem jag har varit pa). Men uppenbarligen funkar det lite sa här att efter jordsättning och begravning, da "firar" man och minns med glädje, inte sorg, sa det var mycket skratt och prat.Alexander var rent övertrött, men det är ocksa da han blir som roligast, sa han flirtade och busade med alla. Eftersom vi satt i ett eget rum i restaurangen sa kunde han springa fritt utan att försvinna iväg nanstans, riktigt härligt.

Vi fick ocksa ett litet större arv. Eller Lars pappa fick arvet, men eftersom han har sa det räcker och blir över sa valde han istället att ge det vidare till sina barn. Visst var det en "trevlig överraskning" men efter allt jux som varit pa senaste med Lars syster var jag inte ens säker pa att jag tyckte att vi skulle acceptera det. Vill inte ha mer skit slängt tillbaka i huvet fran henne. Men som Lars sa, att deras farfar var ju faktiskt lika mycket allas farfar, det hade ju kanske kunnat se annorlunda ut om Lars hade fatt nat fran Ursulas mamma eller pappa. Och det har han ju en poäng i!