Igar diskuterade jag och Lars min framtid lite, och det ser bra ut. Vi har hittat en tyskakurs som jag ska pabörja nan gang till hösten antagligen, tidigare än sa finns det ju helt enkelt inte tid till. Det blir tva kvällar i veckan, cirka 5 timmar, vilket jag tycker är bra för da hinner man inte tappa nat pa vägen för att det är för langt mellan gangerna. Jag planerar olika kurser, och det kommer att ta drygt 1 ar (da är det inräknat specialkurser). Efter det star det körkort pa listan, men tyskan kommer ju av uppenbara anledningar först. Jag har varken lust eller motivation till körkort, jag känner mig inte mogen att vara ett med trafiken, men jag far väl kämpa till lite pa de punkterna. Just nu till exempel hade jag mer än gärna önskat ett körkort sa att jag hade kunnat fixa alla julklappar ensam. Lars jobbar ju fram till 23:e, suck. Vi far verkligen pussla med tiden de kommande dagarna, och kan bara hoppas att det räcker till.

Inatt har jag dessutom sovit drygt 1 timme sammanlagt, sa jag känner mig lagom skakig, illamaende och ja, you name it. Alexander var orolig och ville inte sova annat än i varan säng, sa jag har haft fötter i ansiktet och i magen och samtidigt som jag själv har svart att sova i och med graviditeten (krämp i vader, höftbesvär, kissenödig, ja, sant smatt och gott). Dessutom jobbar Lars seeent idag oc ska även in imorgon. Hjälp!