Igar satte jago ch Lars oss ner och pratade om tempot som vi har för tillfället. Tiden räcker helt enkelt inte till längre, och den senaste tiden har vi stressat halvt ihjäl oss för att fa dagarna att räcka till. Uttrakad och rastlös är ord som inte ens existerar i min ordbok längre, vad betyder dem? Lars har dessutom galet mycket att göra pa jobbet, och inte nog med att han jobbade över igar (sasom varje dag) han blev dessutom beordrad att vara pa jobbet kl fem imorse... Jag bad om numret till hans chef men av nan anledning ville han inte ge det till mig (förstar inte varför, haha). Med kalas pa söndag och sen förmodligen att Lars pappa kommer pa middag pa kvällen sa är det saker att göra hela tiden, godis att förbereda, kakor att baka, och pa det alla vanliga hushallssysslor och självklart en Alexander som kräver väldigt mycket tid. Men eftersom Lars var pa jobbet tidigt imorse sa var jag tvungen att ga upp tidigare, sa jag hoppas att denna extra stunden pa dagen kommer att göra sa att jag känner mig lite mer ikapp med allt. Problemet är att jag har bade ork lust och energi till att göra en massa saker, men det hjälper ju inte när man har tiden emot sig. Hade riktigt daligt samvete igar när Lars kom hem efter jobbet och han fick ställa sig och laga mat helt enkelt för att jag inte hann. I vanliga fall vill jag ha allt klart tills han kommer hem sa att vi kan fa familjetid tillsammans pa kvällarna och njuta av varandra och busa med Alexander. Men idag är dagen som jag ska komma tillbaka pa banan!

För övrigt klämde Lars ut med ett leende igar när vi bada höll pa i köket att vi verkligen betedde oss som ett gift gammalt par. Jag hajade till lite och visste inte om det var en komplimang eller en förolämpning, men han sa att det är en STOR komplimang. Vi är ett team helt enkelt, och vi är sa otroligt samspelta, precis som att jag vet vad han tänker göra innan han gör det, och ger plats at honom utan att han ens behöver fraga. Gift gammalt par, eller helt enkelt själsfrände? Eller, bästa av allt, vi är nog bada tva!