Det är sana här stunder som gör all trötthet och alla sma tjafs (med Alex, hehe) helt och hallet värt det!

Passar Alex pa att busa för fullt, da har vet han ju att han har min fulla uppmärksamhet och tramsar sig extra mycket!

Ibland blir jag sa galet stolt över Alex. Häromdagen fick han en massa massa magneter, och genast visste han var han skulle sätta dem nanstans.

Det blev sa otroligt tjusigt, och kreativt, och jag gav Alex manga applader för "konstverket". Det kanske inte ser mycket ut för världen, men i mitt mammahjärta är det JÄTTESTORT.

Sahär later en trött och "gnällig" Isabella. Värre än sahär blir det inte, hehe. Det är inte ofta hon skriker rakt ut, utan är oftast nöjd och belaten. Men som sagt, ibland säger även hon ifran.

Sahär later det alltsa när Alexander "pratar". Vi har tagit upp flera ganger med hans läkare om det är nat vi kan göra för att uppmuntra det mer, men doktorn säger att det finns inget vi kan göra, utan att det är helt och hallet normalt för barn som är tresprakiga. Och huvudsaken är ju att jag och Lars förstar vad han säger- och det gör vi! Och Alex förstar även allt VI säger, även om han ibland väljer att inte lyssna, hehe.

Sa ska det göras ordentligt!

 

 

Ja, det var en del att ga igenom, hehe. Vi har bränt nagra tusenlappar idag, men oj vilka fina saker vi har hittat! Lars en skitsnygg jacka, Alex massa byxor och tröjor (favvisen för mig, en med R2D2). Isabella fick lite av varje, och jag köpte en hel pase med underkläder (ska ta och slänga ut allt gammalt jag hade). Och tre par härligt söta Hello Kitty strumpor hamnade i min pase med. Skulle ocksa ha köpt ett par skor, provade miljontals men hittade inget alls som föll mig i smaken. Far fortsätta leta helt enkelt! Alex fick tillbringa eftermiddagen hos farmor och farfar medan Isabella följde med oss. Och vi kunde konstatera flera saker:

- Isabella saknade Alex supermycket, i början var hon rent förvirrad och tittade sig runt efter honom

- Jag saknade honom supermycket jag med. Aven om han kan bete sig som jag vet inte vad, sa är han ända MIN lilla SKITUNGE

- Har vi nansin klagat pa att det var jobbigt när det bara var Alex i familjen? Herregud, att ga runt och shoppa kläder med "bara" ett barn var ju rena semestern, hehe!

Nu väntar jag pa att Lars kommer upp efter att ha nattat Alex, sen blir det nog ett litet glas rosè för att avrunda dagen. Mumma!

Isabella har kommit pa att det är jättekul att krypa fram till fönstret och titta ut. Jätteintressant tydlligen!

De senaste dagarna har jag varken haft tid ork eller lust att blogga. Sa blir det ibland. Jag känner att humöret ligger nära botten och ja, sa blir det ibland med.
Mest av allt är jag trött i huvudet. Jag är trött pa hur människor behandlar varandra, pa hur vissa tror att de har rätt att hoppa pa folk de inte ens känner. Jag är trött pa hur man sa jäkla ofta blir hängd och skälld av andra mammor. Uppenbarligen i mammavärlden sa ska allt vara skit, och helst ska man inte berätta att man är nöjd med sina barn, eller att man inte tycker att en förlossing är det värsta som finns. Eller som, i manga fall, när jag säger att jag har fött bada mina barn, helt utan smärtlindring, sa far man skit för det och kommentarer som "Gjorde du det för att du ville vara tuff eller". Ehm, ja? Va fan? Eller att man rakar säga till nan annan att försök du, det är inte sa illa, ve och fasa om man rakar säga det. Ar förlossningen en san grej som man ska göra värre, bara för att ha en man som tycker synd om en? För att inte tala om allt (ursäkta) jävla gnäll när man är gravid. Jag tycker personligen inte att det är ok att bete sig som rent ut sagt en jävla bitch, och sen skylla pa att man är gravid. Eller skylla pa "hormoner". Det gar att kontrollera sig, oavsett.
För att inte tala om bebisars och barns sömn. Blir nästintill värsta häxjakten om man rakar säga att man har barn som sover bra. Uppenbarligen är det nat man ska prata tyst om för att inte stöta sig med andra?
Sen kommer vi till detta med dagis. Uppenbarligen sa är man självisk och missgynnar sina barn om man inte har dem pa dagis? Jag säger bara, ta mig i brasan! Det är väl ända allas val huruvida man vill det eller inte? Sen tycker jag inte att det är själviskt, första hur gärna jag hade velat komma ut och jobba och ha mig. Lars räknade häromdagen, att dagiskostnader för Alex och Isabella hade gatt pa cirka 350.000 kronor om aret. Nej, da stannar jag hellre hemma. Och ger upp karriär och lägger min hjärna pa vilning nagra ar. Själviskt- inte det minsta!

Idag har varit en lite smastressig dag, och jag har inte haft mycket tid med Lars. Han kom hem 17:30, da at vi snabbt och drack kaffe, sen direkt körde han mig till skolan, han aker hem med barnen och busar, hämtat mig kl 20:00 (skolan ligger i grannstaden, med bussar var 40:e minut, därför som han kör). Sen hem med tva barn som somnade i bilen, jag lyfte in Isabella i sängen, Lars tog Alex, sen blev det en snabb hejda puss och Lars akte tillbaka till jobbet och jobbar nagra timmar, phew! Men sa blir det ibland, och dessutom är det fredag imorgon, myshelg!

Jag ska passa pa att tömma diskmaskinen, hihi.

Har ju glömt berätta att vi äntligen har fixat klart arbetsrummet. Lars sitter dock och svär över mina bilder, men det skiter jag i hihi. Man ser tillräckligt bra tycker jag (fniss).

Före

Efter

Före

Efter

Jag vet, det är daliga bilder, hehe. Men jag har liksom inte tid att halla pa och juxa med den externa blixten och bla bla bla bla. Man far atminstone en liten känsla av skillnaden?

Men nu till problemet, här:

 

 

Jag är inte helt nöjd, Ser ni nat som inte jag ser? Ska jag lägga mattorna annorlunda? Tavlorna är tänkta att sitta pa väggen, men jag ställde de pa hyllan sa länge, för att fa dem ur Alex händer. Sen tyckte Lars att de passade där. Men jag vet inte. Jag är inte hel nöjd. Tips och rad! Nat annat som ska in där (förutom lampa och bord i hörnet). Ge kritik, ge rad, kom med idèer!

Jag hade inte klarat mig utan dessa tva. Naja, absolut inte utan Lars heller. Att inte fa ha sana här stunder varje dag.

 

 

Undrar om jag är den enda mamman som säger till mitt barn att han inte far äta mer grönsaker? (fniss)

Ar att försöka ställa sig upp. Det gar sisadär, lyckas komma upp pa knä ibland, eller lyfta upp gumpen en bit. Tiden gar för fort, alldeles för fort!

Ja, jag behöver ju inte skriva. Ett klipp visar ju mer, hehe. Ni far säga till om ni tröttnar pa att bara kolla filmklipp hela tiden?