...I minnen.
Tänkte dela med mig av en lat som en gang betydde sa mycket för mig, och som fortfarande betyder väldigt mycket för mig. Anledningen är en väldigt väldigt speciell person, som under en tid som allt kändes jobbigt gjorde mig sa otroligt lycklig. En person, som jag redan har sagt till Lars alltid kommer att ha en stor plats i mitt hjärta. En person som förtjänar all lycka här i världen.

Nu är jag sur. Riktigt förbannad faktiskt. Livet är jävligt orättvist, och ja, usch fy blä!

(Madde vet exakt vad jag syftar pa!)

Detta kräver 2 väldigt tramsiga föräldrar, i detta fallet jag och Lars. Tva par tomma kaffekoppar, i detta fallet varat efter maten kaffe. Sen krävs det en massa massa töntvarning!

Atminstone höll Alexander pa att kikna av skratt at vara Darth Vader imiteringar. Och jag och Lars kunde tävla lite i Star Wars kunskaper. Med glädje kan jag säga att jag inte vann.

Efter att jag och Lillen tagit ett bad kom vi ut och det var helt plötsligt natt ute. Lite förvirrande var det, och bara nagra minuter senare blaste världens askväder upp. Eftersom vi hade planerat att ga till affären sa blev det lite omplanering, och vi tog kuddar och satte oss pa golvet, delade ett äpple och kollade pa blixtarna. Alex var rent fascinerad, och även om vissa var ordentligt höga, sa reagerade han inte alls negativt pa det.

Nu sitter han här i mitt knä och somnade genom att beskada regnet genom fönstret med Enya i bakgrunden. Galet mysigt!

Hade lite problem med iTunes för en stund sen och tänkte fixa det lite snabbt. Eftersom Alex satt snällt och lugnt pa golvet sa tänkte jag att jag har nog tid till att göra det. Sagt och ghort, jag fixar musiken och under hela tiden är Alex jättesnäll och tyst... (varför poppade inte varningslampan här).

När jag sen ska byta blöja pa honom sa ser jag varför ha var sa snäll. Skitungen har kladdat med bläckpenna över hela magen och laret! Suck!

Lillen sover sa nu äntligen har jag lite tid över!

Helgen har varit sadär galet skön, sa pass att nu kan jag sitta här en söndagkväll, njuta av ett glas rosè och faktiskt se fram emot en ny härlig vecka.

Igar lämnade vi av Alexander hos svärmor och farfar för att sen bege oss vidare till Basel och shoppa lite. Tänk var att jag skulle shoppa lite nytt till garderoben, men efter att ha finkammat diverse affärer hade jag bara 2 kortärmade tröjor i en pase. Suck! Lillen däremot hade 5 par byxor, 2 hattar, 2 bodys och 3 t-shirts. Att man inte kunde vara bebis, tänk vad mycket kul jag hade kunnat köpa till mig själv!
Väl där tyckte Lars att vi skulle införskaffa nya datorhögtalare till mig, sa vi körde vidare. Sen närmade vi oss IKEA och efter en del fjäsk och kel sa blev det nya hyllor och lite dekorationer.

Väl tillbaka hos svärmor blev det kaffe och rabarberpaj (mums!) och nagra timmars slapp i trädgarden.

Imorse promenerade vi till utomhusbadet som ligger ca 10 minuter härifran. Eftersom det har varit 30 grader här idag sa kändes det välbehövligt. Alexander var som besatt. Kallt vatten var inga problem för honom och han dundrade rakt i. Sen tog Lars honom pa vattenrutschkanan, och han tjoade som en galning när de landade i vattnet. Alex da alltsa, inte Lars...

Jag och Lars har ocksa kommit pa att Alexander kryper inte alls längre, utan han gar överallt. Det är nog för att han nu kommit pa att man kan ställa sig upp utan att behöva ta stöd. Gullunge!

Behöver jag tillägga att jag är lagom seg nu ikväll?

Idag har vi den härligt lagom temperaturen av 31 grader... Helt galet varmt, knappt sa man orkar göra nat, och det är exakt vad jag ska fortsätta göra en stund nu. Naja, om man räknar bort äta middag, ta undan efter maten, bada Lillen, dricka kaffe. Men nanstans där tror jag att jag hittar 1 minut till att göra absolut ingenting!

Jag tycker det känns lönlöst att skriva kommentar pa bilderna fran igar, det gar bara inte att beskriva!

Igar var vi pa en heldags utflykt i Alperna. Det gar inte med ord att förklara allt man sag, vi tog ett tag upp pa ett av bergen och var ca 2000 meter upp. Utsikten... ja, jag vet inte hur man ska kunna beskriva. Inte ens bilderna som vi tog är i närheten av att göra rättvisa.

Pa vägen hem igar stannade vi till pa ett annat ställe och kollade vattenfall. Helt underbart det med.

Självklart ska jag dela med mig av lite bilder, men eftersom min kära make bestämde sig för att formatera min dator inatt sa kan jag inte göra det just nu. Men det kommer!

Bara nagra minuter fran varat hus ligger det ett övergivet hus. Av nan anledning blir jag sa fascinerad av det, vill veta hela historien om det, vad hände med dem som bodde där, ja allt! Sen att det är mitt i ett villaomrade gör sa att det nästan blir ännu mera spännande!

I varan gamla lägenhet tillbringade vi 2 1/2 ar. Det tog mig ungefär 2 av dem aren att lära Lars att det är ok om han ställer ut sin kaffekopp i köket pa morgonen sa att jag slipper att jaga kaffekoppar halva dagen.
Nu har vi diskmaskin, och da kan man ju tro att jag slipper detta problemet. Men nej nej nej. Han tar sin kaffekopp, kredits att han ställer ut den i köket, och ställer den pa diskmaskinen. Inte i, inte i vasken, utan pa den jäkla maskinen. Jag undrar hur svart det kan vara att göra en eller tva extra rörelser och öppna diskmaskinen och ställa in kaffekoppen? Eftersom det uppenbarligen är komplicerat för en karl att göra detta räknar jag med en säg 3 ar denna gangen att lära sig detta mirakel.

Det lättaste sättet att roa Alexander, eller att atminstone fa honom att underhalla sig själv ett bra tag är att visa ut för honom att han har en navel. Han tycker det känns lite jobbigt med ett hal sadär i magen, men är väldigt fascinerad av det. OCksa det faktum att hans mage är som värsta feta ölkaggen, gör det lite mer till en utmaning för honom att överhuvudtaget se den. Det är akrobatik pa hög niva här hemma.

Igar var jag pa tonarsbal. Inte riktigt min grej kanske. Höjdpunkten var nog när jag inte var med i bordsplaceringen. Alex, Lars, tomt ungefär. Later jag bitter? Tro fan att jag är det.