Jag har tänkt uppdatera bloggen i flera dagar nu, men det blir inte av. Har ocksa inte matt bra. Helt ärligt har jag nog aldrig matt sa daligt som jag gjort denna veckan. Men äntligen börjar huvudvärken ge med sig. Fast istället har den flyttat ner i magen (kan man ha hjärntumör i magen??). Jag har sa sjukt ont i magen att jag knappt kan sta upprätt, har sovit riktigt daligt inatt för att det har krampat sig sa. nästan som värkar faktiskt. Att det är stess (och angest?) jag upplever känns ganska uppenbrt vid detta laget...

I torsdags hände dock nat roligt. Jag satt ute pa altanen och typ alla ungar i hela omradet var ute och lekte. Kommer tva "unga" män gaende, och jag hör att de pratar engelska. De passerar, tittar lite fragande pa mig och säger "Grüezi". Jag hälsar tillbaka, och tillägger att det är ok med engelska ocksa. Ena killen hajjar till och fragar var jag kommer ifran. Serige svarar jag, och da skattar han och fragar var i Sverige. Lund svarade jag. Da ser han nästan förskräckt ut och fragar pa svenska (haha) var i Lund. Fäladen sa jag (lättare sa). Ja da kommer han fran Gunnesbo! Hur stora är oddsen liksom? Jag fragade om de ville sitta ner och ha nat att dricka och själklart ville dem det. Sen pratade vi i säkert 1 timme eller sa. Och jag fick en bok, alldeles gratis. "The book of Mormons" haha. Ska läsa lite i den och pa tisdag kommer de hit igen. Alltsa, nej, jag ska inte bli mormon, men de var faktiskt trevliga att prata med! Men det bästa var nog alla grannbarnen som bara stod och glodde. Inte nog med att "karlarna" pa altanen pratade mitt sprak, den ena var ocksa mörkhyad... Tror det var det mest spännande som hänt här hela sommaren. Ja, och uppenbarligen hade Isabella gatt runt och sagt att det var min kusin, haha?

 

Idag var vi en stund pa Zoo, barnen börjar äntligen uppskatta det. Efter det begav vi oss till shoppingcenter och handlade lite. Alltsa, Isabella borde starta nan sida typ Badtasteforkids.com. Hon väljer sina kläder själv, och hennes smak är ... Hemsk, haha. Nu lägger jag mig inte i vad hon vill ha, men ibland maste jag fa säga ifran, haha. Dessa byxorna och denna tröjan sa jag STOPP pa.  

Imorgon beger vi oss pa Fordonsmuseum, ska bli spännande!

 

Igar när jag tränade fick jag en idè. En san grej jag bara inte kunde släppa. Planterade den hos Lars när vi at middag, och ja, han tyckte minst lika mycket om den. Kollade upp det praktiska, och allt klaffar perfekt. Ah, vi längtar!

 

(Och jag hoppas ni förstar att det med hjärntumör i magen var ett skämt....?)

De som känner mig väl vet om att jag är en hypokondriker. En riktigt illa san. Inte sa pass att jag springer till doktorn var och varannan dag, utan snarare tvärtom- gar aldrig till doktorn men är säker pa att jag borde. Och jag avskyr det. Nanstans VET jag ju att det är inget fel pa mig, men ända kan jag inte lata bli att goggla (största misstaget man kan göra!). Just denna veckan har varit riktigt illa. Jag har faktiskt matt riktigt riktigt daligt, psykiskt, och pa det ungefär planerat min begravning (ok, kanske inte riktigt sa illa, men ända). Lustiga är att googlar man stress och angest, sa ger det ungfär identiska symptom som hjärntumör. Lustigt det där, Fast googlar man "djupare" pa hjärntumör sa skulle jag ha en hjärntumör i ungefär varje del av hjärnan. Hur stora är oddsen för det? Atminstone har jag gett upp bröstcancer, eftersom jag kollar det varje ar. Sen finns det ju MS, som är mindre kul det med. ACK VAD LÖJLIG JAG ÄR. Som sagt, jag vet, men jag kan bara inte hjälpa det! Samtidigt sa far jag san angest över att vara sa otacksam över livet, när det faktiskt finns folk där ute som faktiskt är sjuka. Men äh jag skyller pa daliga gener. Har en del sana. Väldigt manga faktiskt. Hoppas att de stannar hos mig atminstone sa att Alex och Isabella slipper dem, hehe.

 

(Det värsta är att jag sitter och skäms ihjäl över detta inlägget. Fast det känns bra att fa ut det. Men ända. Pinsamt löjlig är jag!)

Jag vet inte hur manga ganger jag haft den rubriken, men det är ju trots allt nat som kommer tillbaka. Jag brukar älska mandagar, eller morgnar över huvudtaget, men ja, jag har kanske inte matt sa bra den senaste veckan. Vaknar med angest, handsvett och hjärtklappning varje morgon, och vill egentligen bara dra täcket över huvudet igen. Om man bara kunde...

I lördags var vi i Frankrike pa bröllopsdagsfirande (inte varan!). Vilken besvikelse! Barnen hade sa sett fram emot skattjakt, men oj oj. Vi var borta 90 minuter, gömde skatter i skogen (och tänk pa att detta var en fest och vi var liksom festklädda!). Skatten i sig var att barnen fick silverströsselkulor? Ja jisses. Efter 90 minuter i skogen var klockan närmre 9, och barnen och vi 4 vuxna som var med var vralhungriga. Kommer tillbaka- maten är slut! Ungefär da ville jag aka hem, haha. Som tur var kom desserten efter ett tag.

Igar var vi hemma hos Lars mosters pojkvän och grillade, lika mysigt som vanligt. Jag älskar min "extended" family, och jag älskar att se hur mycket kärlek det är runt mina barn. Ocksa det faktum att de har en sa bra relation till sina gammelfarmor och gammelfarfar är helt underbart!

Veckan som kommer bjuder inte direkt pa nat spännande, vi är mest glada att Lars är i Schweiz hela veckan, hehe. Det har varit mycket pa senaste. Det blir en vecka pa ren rutin med träning och powerwalks (har äntligen fatt tummen loss!). Vagen gar stadigt ner, men jag har ett litet hjälpmedel till det. Fick recept pa aptithämmare av min doktor, och jisses, det funkar! Inga kemikalier, utan baserat pa havrekli. Blanda med vatten, drick ca 30 minuter innan maten= vips sa orkar man knappt äta nat. Och ja, jag tror det hjälper! Sen att inte dricka nan alkohol gör nog en del mirakel pa vagen det med, hehe. I helgen beger vi oss till Zoo och sen passar vi pa att shoppa lite kläder (ja alltsa i Basel, inte pa Zoo!). Pa söndag föreslog Lars ett besök pa ett fordonsmuseum i Luzern. 

 

Om en stund är det dags att träna. Om Isabella bestämmer sig för att vakna snart. Klockan är snart 9 och hon sover fortfarande...

 

Imorgon är det dags. Spielgruppe. Jag tror att jag är mer nervös än vad Isabella är. Det känns bara sa stort, det känns inte alls som att det var länge sen som jag gick med Alex till Spielgruppe första gangen och tänkte att det är saaa länge kvar tills det är Isabellas tur. Nej, inte sa länge längre, imorgon är det dags! Hon har förberett sig hela veckan, och har beetämt vilken ryggsäck hon ska ha med osv. Sen har vi lekt Playmobile hela veckan, där Isabella är barnet som gar till Spielgruppe och vinkar hejda och väntar pa att mamma ska hämta henne. Det är san galen skillnad pa Alex och Isabella och det verbala. När Alex började Spielgruppe kunde han knappt säga Alex!
Det enda som blir lite stressigt imorgon är att Spielgruppe är mellan 8:30-11:30. Jag är inte säker pa hur lang tid det tar att ga dit, men Alex slutar KG 11:50. I normala fall far ju Lars se till att vara hemma 11:50 pa torsdagar, MEN han rakar vara i Spanien, sa det gar inte riktigt. Naväl, far helt enkelt i värsta fall hämta eller ga hem med Isabella nagra minuter tidigare.

Mindre kul är att jag haft huvudvärk varje dag ett tag nu. Jag vet när och hur den kommer, men vet inte hur jag ska bli av med den. Eller jo typ flytta hade nog hjälpt. Jag vill verkligen inte gnälla, men det är bara mycket just nu (Madde vet vad jag menar, hon har ju ända upplevt det). Det är barn som springer in och ut och fram och tillbaka hela tiden. Alex L, hon har nan fix idè för sig att kissa hemma hos oss? Alltsa, hon kommer varje dag och kissar här, med släckt lampa och öppen dörr. Igar var hon pa lekplatsen och hennes mamma var ocksa ute, och ända kom hon inspringade "Jag ska bara kissa" hem till oss? Sen är barnen ganska "fräcka" och kommer och ber om dricka, glass, tuggummi, ja allt möjligt. Jag har inte en lugn stund här hemma. Ibland saknar jag att se mina egna barn bland alla andra! Igar lagade jag ända mat tillsammans med L's 3arig lillasyster hängade pa mig. Vet inte ens om mammorna är medvetna av springet hos oss, men jag känner att det snart är dags att sätta en gräns. Eller hoppas att hösten kommer snart sa att ungarna haller sig inne i sina egna hem!

 

(Och p.s Madde.Dörrstopparna FUNKAR INTE! Eller snarare, hinten funkar inte, suck!)

Jag är sa förbannat jävla trött pa mina barn. Fast sant far man kanske inte säga högt? Den senaste manaden har varit bland den värsta hittills. Inte bara barnen, andra saker ocksa. Men mest barnen. Ar det inte det ena sa är det det andra, och det är konstant. alex beter sig helt för jävligt, hobbydöv sa att jag funderar pa att ta honom till doktorn och kolla hörseln, bara för att. Isabella beter sig som bara en trearing kan bete sig. Bada slass och sparkas (pa mig) och skriker och gapar (pa varandra). Isabella sa ända "Ga och dö" till Alex häromdagen, need I say more?
Fucking äntligen är snart sommarlovet slut. Pa mandag börjar Alex Kindergarden. Pa torsdag börjar Isabella Spielgruppe. Fattar ni vad detta innebär? Pa torsdag, är det fucking första gangen pa mer ä 5 ar som jag har 2 HELA TIMMAR (fattar ni!) helt för mig själv! Funderar pa att strunta i att träna, skita i dem jävla siffrorna pa vagen och lägga mig 2 timmar pa soffan och bara skita i allt. Lyssna pa tystnaden. Inget annat. Inte ha en diskussion med Alex. Förstar ni vilka diskussioner vi kan ha? Ungefär sahär:

A: Far jag ga ut?

Jag: Nej.

A. Varför?

Jag: För att det regnar ute.

A: Varför?

Jag: Vada varför?

A. Varför regnar det ute?

Jag: Vada varför regnar det ute? För att det regnar ute.

A: Varför?

Jag: Amen, jag vet väl inte?
A. Varför?

 

(ungefär här känner jag hur det börjar krypa i kroppen pa mig)

 

A. När slutar det regna?

Jag: Jamen det vet väl ite jag.

A. Varför? 

Jag: Kom igen nu.

A: Da far du ga och fraga regnet.

Jag: Du skojar väl med mig, jag kan väl inte fraga regnet när det ska sluta regna?

A: Varför.

Jag: (ç%=ç(*)ç(%ç)%(ç)=%(ç)%(ç*)%(*ç*=?)ç*

 

Sana diskussioner har vi om allt. Ibland undrar jag om snubben är helt jävla korkad eller om han gör det för att jävlas med mig. Nog för att man kan fraga saker, men det finns väl ända gränser. Och ja, jag har natt min gräns.Dessutom är det fredag, och jag dricker inte ens vin. Som att det är en bravad liksom. Men helt ärligt sa känner jag att det blivit alldeles för mycket alkohol pa kvällarna denna manaden, sa nu är det vatten som gäller nagra veckor. Vill ju trots allt inte bli alkis som Lars. Eller bli värsta a-lagaren, 50 plus med värsta ölmagen. 

 

Jag ber om ursäkt för klagandet, Och svordomarna. Men ibland maste det fan ut. Och ja, jag älskar mina Skitungar över allt annat. Aven om de gör mig HELT JÄVLA KNÄPP IBLAND.