Ar det inte alls manga dagar kvar! Oh vad vi längtar efter Madde och Andreas. Fast helt ärligt tror jag att Alex är den som längtar allra mest efter Andreas, hehe.

Förra veckan skickade jag efter en ny jacka, en höstjacka med fleecejacka som man kan ta bort om man sa vill. Det är lustigt det där med storlekar, för medan jag hoppade mellan 2 storlekar, sa övertygade Lars mig att jag skulle ta en storlek mindre. Jag trodde inte alls att den skulle passa, men jag vet ocksa bättre än att säga emot Lars (hehe) och hade alla tankar pa att jag skulle skicka tillbaka den för en större storlek. Idag kom jackan, och jo... den passade. Inte ens att den var för liten heller, utan jag kommer utan problem kunna ha en stickad tröja under. Och fortfarande kommer jackan att passa. Tror egentligen man kan säga att den passar perfekt? Lustigt det där, att det verkar som att det är jag själv som har svarast att ta in viktnergang och storleksminsking?

Idag har jag vilodag. Fran träningen da alltsa, inte fran barnen (osis!). Jag har lagt om mitt träningsschema lite, sa istället för att köra styrka i princip 4 dagar i veckan sa kör jag nu aerobics och core 3 dagar och 1 dag ren styrka med fokus pa armar och rygg. Vagen har statt stilla ett tag nu (naja atminstone gar det inte uppat) men efter att ha lagt om det nu sa har det börjat ga nerat igen. Det är kul när jag tränar och Lars hojtar ut "Plankan?" Uppenbarligen hör han pa mina stön och stank vad det är jag gör, haha.

Igar kväll när jag gick och la mig lovade jag mig själv att jag skulle vakna upp med en stor portion talamod. Det är ibland lättare sagt än gjort. Ibland undrar jag om dessa tva barnen har missförstatt sin alder och tror att de är 12 och 14 istället? För hjälp vad dem kan bete sig ibland! Förra veckan var lite bättre, men veckan innan vet jag inte hur manga ganger jag ringde till Lars pa golvet med grat i halsen och ett "Jag orkar inte mera!". Samtidigt är det sa svart att sätta fingret pa exakt vad det är, utan det är sa manga saker hela tiden. Jag blir sa trött framför allt pa Alex och hur han totalt ignorerar vad man säger till honom. Om han gör nat skit, och jag sitter precis brevid och ber honom att sluta, jag vet att han hör mig, men ända fortsätter han tills han är klar med skiten och jag är galet irriterad efter att ha bett honom sluta femtielva ganger. Värst är det när det gäller saker som han vet mycket väl att han absolut inte far göra, men han gör det ända. Det med att testa gränser är det inte, för han vet mycket väl var gränsen gar. Sen safort han gör nat skit och man förklarar varför man blir sur och varför han inte far gör det sa kommer han med pussmun, säger Men jag älskar mamma, precis som att da är det ok? Förvisso paminner det väldigt väldigt mycket om nan som star nära Alex men är ungefär 30 ar äldre... hmmm. Sen har barnet börjat ljuga ocksa (halla) och gör gärna nat skit och sen säger att det var Isabella (trots att jag var i samma rum med Isabella i famnen och jag är 110% säker pa att det inte var Isabella). Han lyckas ocksa starta irritationer mellan mig och Lars när han kommer till nan av oss och säger Mamma/ pappa lovade att du skulle göra detta eller detta med mig nu. Nagot ingen av oss har sagt kommer det ju fram sen efter att jag lagom irriterad gar till Lars (eller tvärtom) och fragar varför han har lovat att jag skulle göra ditten eller datten. Sen pa allt detta har vi en tvaarig Isabella som far psykbryt med jämna mellanrum, och som faktiskt testar alla gränser (hör ju alderna till). Tillsammans är de ofantligt retiga och brakar och slass med varandra väldigt ofta. Ibland känns det som att vi inte ens kan ha dem i samma rum!

Nästa vecka är det äntligen dags, da kommer Madde och Andreas! Vi längtar galet mycket, jag fragade Alex häromdagen var de ska sitta när vi äter, och vem som ska sitta brevid Alex. Tog ungefär en halv sekund: Andreas! Vi har en massa roliga planer (och en del mindre roliga, haha!) Mindre kul med Alex just nu är att han är väldigt väldigt glad för att leka polis at Isabella, nagot som är galet irriterande. Vi försöker förklara för honom att det är inte hans problem att uppfostra henne, men eftersom han ocksa leker ignorera sina föräldrar sa gar det inte in sa mycket av vad vi säger till honom. Jag önskar mig en trippel dos extra talamod varje dag jag vaknar!

Idag har jag äntligen fatt tummen loss och tagit lite nyare bilder pa barnen. Fast det är inte länge de kan halla sig stilla, eller allvarliga för den delen, hehe.

Idag har varit san dag, sa att jag nu bara sitter och undrar hur jag överlevde? Att säga att barnen har varit intensiva är en san underdrift att det är löjligt. Fem minuter efter att Lars kom hem fran jobbet tittade han pa mig och fragade om de varit sahär hela dagen? Ja, jo. 10 minuter senare erbjöd han mig en diamantring som har klarat av dem. Shit säger jag bara! Isabella verkar ha glömt hur man pratar normalt och har pratat med VÄLDIGT STORA BOKSTÄVER, och diverse ljud hela dagen, Alex har gjort allt han ska och lite till. Efter middagen sprang de runt som tva yra kycklingar i hela lägenheten och röjde järnet, drog ner alla täcken pa golvet, sprang runt med saker över huvudet, ja herre jisses, vad har dem inte gjort? Jag och Lars skojar om att allt Isabellas snälla satt i hennes lockar, hehe. Vi var ju hos frisören igar, och det gick jättebra, frisörskan var sa duktig, och när hon fragade var vi kommer ifran och jag svarade Sverige sa blev hon helt till sig och tyckte att det var ju absolut förklaringen pa att barnen har sa fint blont har. Ja exakt, för alla svenskar är blondiner.... hehe. När vi skulle ga därifran fick jag inte ens lov att betala eftersom det var Isabellas allra första besök, och ja, vi är mer än helnöjda. Jag kommer definitivt att ga tillbaka dit, bade för mig själv och för Isabella!

Glömde ju att tacka bästa Lillasyster för nya designen pa bloggen! Supernöjd och superfin!

Ja, vilken helt underbar helg vi haft. I fredags var det ju gardsfest, och det var verkligen supertrevligt, jag och Kottarna gick inte och la oss förrän halv 11 (och självklart vaknade de kl 7 morgonen efter som vanligt). Lars satt uppe en stund extra med grannarna. Vi grillade och pratade och "lärde känna varandra". Det är lustigt att vissa av oss bott här tillsammans i nagra ar nu, men vet knappt vad vi heter? Men nu vet vi, och det var manga som tyckte det var otroligt häftigt att jag pratar bade engelska svenska och tyska? Det var manga som tittade fascinerat när jag satt och pratade svenska med barnen, vände mig till Lars och fragade Lars nat pa svenska för att i nästa sekund vända mig till nan granne och svara pa en fraga pa tyska. Jag ser väl kanske inte det "speciella" i det just för att jag själv är sa van vid att det är sa det är. Vi har iallafall manga trevliga och intressanta grannar, och jag hoppas verkligen att det är nat som kommer att upprepas med gardsfester!

Och det blir nog en bra en. Efter att ha slappat flera helger i rad sa bestämde vi oss för att det är dags att göra nat. Imorgon är det gardsfest, det ser jag framemot, ska bli kul att faktiskt lära känna lite grannar här. Det blir grillning och ja jag vet inte riktigt vad planerna är. Jag pratade med dem som haller i det och fick mig ett litet skratt när de trodde att jag kommer fran Holland. A andra sidan, har man lite sprakkunskap sa är det inte helt ologiskt, holländska later trots allt som en blandning mellan tyska och svenska.

Vilken helg det har varit. Jag som känt mig smahängig i flera dagar nu med illamaende, huvudvärk, ledvärk, ja, ont lite här och där, började nästan bli lite orolig och tänkte att det kanske är dags att höra av sig och boka tid ho doktorn. Igar morse bestämde vi oss för att ga till badet, och Alex hann inte ens fa pa sig badkläder förrän han kräktes över hela golvet. Uppenbarligen sa är det nan slags maginfluensa av nat slag, och jag tror nog inte att jag ska behöva ringa (phew). Alex madde dock jättebra, och ungefär bönade och bad att vi skulle till badet ända, och sa fick det bli. Resten av dagen tillbringade vi ute pa altanen, jag pillade lite i blommorna och fixade och donade. Detta illamaendet är nog det mest irriterande, paminner om det jag hade när jag var gravid med Alex, konstant illamaende, men inga kräkningar. Men, förhoppningsvis gar det över snart, Alex verkar ma bättre idag, även om han är hängig och har ont i magen.