Hade ett litet missöde igar kväll efter att jag skrivit lang uppdatering och rakade faktiskt radera hela inlägget. Da var jag sa himla irriterad att jag inte orkade skriva om det, men nu är det ny dag och nya krafter.

Och som om det inte var tillräckligt att jag rakade radera inlägget, när jag skulle ga och lägga mig sag jag en liten vit pöl vid kylskapet, fattade inte alls var det var men öppnade för att kolla, och det säger pooff, sa ligger det ungefär 1 liter mjölk pa golvet. Fattar inte alls hur det har gatt till, men det var bara till att bita ihop och skura golvet. Sen att Alex vaknade kl 1 inatt och ville inte alls sova gjorde ju inte saken bättre, nej da, han lag och sparkade pa mig och jollrade för sig själv i sängen till runt kl 4, han grät inte en enda gang, utan var enbart lite smairriterande.

Sen dessutom var gardagen lite smajobbig, saknade Lars en hel del, och Alexander hade en jobbig kväll, började panikgrata vid 6, sa jag matade honom, bytte blöja och gosade med honom, inget hjälpte. Insag vid 7 att han var varm, sa jag tog av honom byorna, vilket lugnade ner honom, sa jag bestämde mig föt att bada honom, och da blev han nöjd och glad igen. Men somnade gjorde han inte förrän runt 9, och da var jag lagom trött. Det är sana kvällar som jag saknar att ha Lars här, för det gör ju verkligen sa stor skillnad att vara tva. Men snart sa är han hemma igen, längtar!

Imorgon kommer Lars hem!!!!!!!

Idag är första dagen som Lars är borta, 3 to go (med positivt tänkade att han kommer hem pa fredag och mandag är idag sa är det ju faktiskt bara tisdag onsdag torsdag kvar). Men jag maste erkänna att det har inte varit sa jobbigt som jag trodde att det skulle vara, sa jag är positivt förvanad. Jag räknar med att det kommer att kännas lite mer ensamt ikväll att kolla pa tv ensam (varan favvis serie pa tv idag) och sen att ga och lägga sig ensam. Fast jag har lovat Lars att ringa honom innan jag gar och lägger mig, sa ett god natt fran honom far jag iallafall. Nu hoppas jag bara att resten av dagarna kommer att ga lika lätt.

Tror det blev ett missförstand pa BB, vi fick nog en guldfisk med oss hem...

Sa.... imorgon är det dags, da är det arme tid som gäller.
Har lite blandade känslor över det, ena sekunden känns det helt ok att vara ensam sa pass länge med Alexander, andra sekunden sa känns det som att världen ska ga under. Har värsta konstiga tankegangar vad gäller tid med, tänker jag att imorgon sa kan jag säga att jag aker till Sverige nästa vecka (!) eller att det bara är 1vecka 6 dagar kvar att aka dit sa känns det wow, det är ju ingen tid alls, hur ska jag hinna förbereda allt? Men tänker jag att det är 4 dagar kvar imorgon tills jag ser Lars igen sa känns det som att det är en halv evighet. Konstig tidsuppfattning man har.

Har iallafall planerat att jag ska ge mig själv ett uppdrag varje dag som jag maste göra, för att fa tiden att ga. T.ex en dag ska jag städa ur min byra/ garderob, slänga alla "fatty- kläder" som inte passar längre (nu snackar vi inte mammakläder, utan kläderna jag hade innan.) Det är verkligen dags att göra sig av med dem, för det är inte direkt att jag har planer pa att de ska kunna passa igen. Sen nan dag ska jag städa ut alla skapen i köket och göra fint. Naja, allt detta beror ju förvisso pa hur mycket Alex tillater mig att göra.
Nan som har andra tips pa uppdrag som jag kan ge mig själv?

Idag trodde jag att jag skulle bli helt vansinnig. För nagra manader sen sa hade vi vattenläcka i varat sovrum, väggen var dyngsur i nagra timmar, men torkade efter ett tag. Vi ringde hyresvärden som skickade en kille och tittade pa det, och sa klart är det mest logiskt att ga upp till grannarna och kolla deras tvättrum, som ligger precis över varat sovrum. Idiotmamman som bor där sa att hon har ingen aaaaaning om det och nej de har inte haft nagra problem. Tänker inte mer pa det, kommer hem malare och malar väggen.

Nu för nagra dagar sen sa händer det igen! Inte lika mycket, men väggen är fuktig, och det är en liten flaga i taket som är lös. An en gang, imorse, kom en kille hit och kollade pa det, hade med sig en manick som mätte fukt. Da visar det sig att hela den sidan av sovrummet är fuktig och än en gang gar de upp och kollar hos grannarna. Da visar det sig att hela deras golv i tvättrummet är fuktskadat det med, sa killen kommer ner här och ringer till hyresvärden för att berätta. Da ringer det pa varan dörr, och där star grannidioten och berättar att hon precis ringt sin man, och att han sa att det kan vara samma sak som hände för 6 manader sen, att de hade översvämning av tvättmaskinen. Va i hlevete! Uppenbarligen da hade han försökt fixa det själv (!) och uppenbarligen da sa funkade det väl inte. Och de hade inte heller ringt till hyresvärden när detta hände, sa dem hade ingen aning om att de hade haft värsta översvämningen. Och varför nämnde dem inte detta när vi hade läckan förra gangen? Nej, jag är riktigt förbannad nu, för dettta innebär att imorgon kommer dem hit och gör ett hal i sovrumstaket (dock inte hela vägen upp till grannarna) för att se exakt hur illa det är. Detta som da hade kunnat förhindrats om äcklena bara hade hört av sig sist detta hände... Idioter!

Igar var vi hos doktorn med Alexander för 1 manads kontroll. Allt gick bra, doktorn gjorde ultraljud pa hans höfter, mätte hans huvud, mätte honom (54 cm) och vägde honom. Bade jag och Lars blev lite chockade av vägningen, varan lilla tjockis väger 4605 kg, och ligger en bra bit över den "normala" viktkurvan. Jag bryr mig inte sa mycket om vad som är normalt och inte, sa länge han är hälsosam och mar bra, sa mar jag bra.

Sen började hon prata vaccinatoner med oss, och att vi kan ju diskutera vilka vi vill att han ska fa. Jag förstod inte riktigt vad hon menade och sa att jag vill att han ska ha alla vaccinationer han kan fa (det är väl inget man tvekar om) och detta verkade göra henne väldigt förvanad. sa när vi gick därifran sa fragade jag Lars varför hon verkade sa förvanad över det. Da berättade han att manga mammor här i Schweiz inte vill vaccinera sina barn utan vill att de ska bygga ett "naturligt" försvar mot sjukdomar, d.v.s genom att fa dem. Det var nog det dummaste jag har hört!
Nu har vi iallafall fatt tid nästa manad för 2 vaccinationer, jag är lite nervös, för normala biverkningar pa sprutorna är feber och stelhet i benen, och usch det kommer att vara hur jobbigt som helst när de ger honom sprutorna, tror jag kommer att böla minst lika mycket. Men jag tvingade iallafall Lars att se till att han är ledig fran jobbet hela den dagen sa att han kan följa med och sen vara hemma hela dagen med oss. Det kommer nog att behövas.

Idag är det Mors dag i Schweiz, och jag har fatt present! En smarrig chokladask, sa nu sitter jag här och dricker en kopp kaffe och äter choklad medan Lars och Alex sitter och kollar pa hockey. Hampus gav mig precis ideen att jag maste ju fa Mors dag present när det är svenska mors dag med, underbart tänkande. Maste bara komma ihag att pika Lars om det med.

Och nu är det bara en vecka kvar tills det är dags för armen, tycker inte alls om det, men vad ska man göra? Lars är inte heller sa glad över att han ska iväg sa pass länge, men sen är det över iallafall och det är gjort (atminstonde fram till nästa gang som är i slutet pa januari nästa ar.)

Nu är det dags för pyjamas och blöjbyte! (ja pa Alex alltsa, inte pa mig)

Jag kan inte fatta det, men idag "fyller" Alex 4 veckor, helt sjukt vad tiden gar snabbt. Känns nästan som att det var igar som han poppade ut.
Fast vi har kollat foton idag, och det är nästan skrämmande vilken skillnad det är pa bara dessa 4 veckor. Han växer sa snabbt! Och han har äntligen börjat le, sa nu gör han det nästan hela tiden. det är hur härligt som helst när han vaknar pa morgonen och tittar pa en och kläcker ut i värsta stora tandlösa leendet.
Vi har även fatt en massa presenter fran alla hall och kanter, lite konstiga grejer dock, som bitringar och sandladeleksaker. Och kläderna vi far är i större storlekar, sa jag far nästan lite panik när jag tittar pa dem. Ska han bli sa stor sa snart? Och bitringar? Tänder? Halla, ska han fa det med?

Nej, det är verkligen inte lätt inte att han växer sa snabbt. Men han kommer nog ända alltid att vara min söta lilla gullunge.