I dryga 9 manader har jag inte vagat lyssna pa en viss lat (http://www.youtube.com/watch?v=bFBo72XJqlU&feature=related) (länken funkade inte), just för att jag har fruktat reaktionen. Men idag sa tänkte jag att nu ska jag ta itu med det och jäklar i det sätta pa den. Resultatet? Japp, tararna bara sprutar! En av de lyckligaste dagarna i hela mitt liv, och det var samma sak da när de satte pa laten, jag började störtböla da med. Det är väl bara till att inse att jag aldrig kommer att kunna lyssna pa den utan klump i halsen och tarar i ögonen, hihi.

Helt underbart, julveckan är här! Efter den fruktansvärda förra veckan hoppas jag verkligen pa nya krafter och nya tag. Jag har nog aldrig varit sa trött i hela mitt liv som jag var förra veckan, grät av ren utmattning nagra ganger, och det hör verkligen inte till vanligheterna att jag grater. Men Lars var helt underbar igar och gav mig verkligen en hel dags välbehövlig lugn och ro (han och Alex var bara för söta när de somnade brevid varandra pa sängen efter lunch). Idag känner jag mig relativt utvilad, och ikväll bär det av till IKEA och Toys 'r' US, wee. Lars var ganska hoppfull att han kanske bara behövde jobba till tre idag, nu haller vi tummarna för det.
Imorgon är det dags att ga till doktorn, hon ville bland annat kolla till njurarna pa Bebis igen, eftersom hon inte sag det sa tydligt förra gangen. Blir ocksa glukosbelastning, blääää!

Igar diskuterade jag och Lars min framtid lite, och det ser bra ut. Vi har hittat en tyskakurs som jag ska pabörja nan gang till hösten antagligen, tidigare än sa finns det ju helt enkelt inte tid till. Det blir tva kvällar i veckan, cirka 5 timmar, vilket jag tycker är bra för da hinner man inte tappa nat pa vägen för att det är för langt mellan gangerna. Jag planerar olika kurser, och det kommer att ta drygt 1 ar (da är det inräknat specialkurser). Efter det star det körkort pa listan, men tyskan kommer ju av uppenbara anledningar först. Jag har varken lust eller motivation till körkort, jag känner mig inte mogen att vara ett med trafiken, men jag far väl kämpa till lite pa de punkterna. Just nu till exempel hade jag mer än gärna önskat ett körkort sa att jag hade kunnat fixa alla julklappar ensam. Lars jobbar ju fram till 23:e, suck. Vi far verkligen pussla med tiden de kommande dagarna, och kan bara hoppas att det räcker till.

Inatt har jag dessutom sovit drygt 1 timme sammanlagt, sa jag känner mig lagom skakig, illamaende och ja, you name it. Alexander var orolig och ville inte sova annat än i varan säng, sa jag har haft fötter i ansiktet och i magen och samtidigt som jag själv har svart att sova i och med graviditeten (krämp i vader, höftbesvär, kissenödig, ja, sant smatt och gott). Dessutom jobbar Lars seeent idag oc ska även in imorgon. Hjälp!

Denna veckan blir en halvlugn vecka, Lars har dock en massa att göra pa jobbet och kommer hem runt 20 pa fredag, sen jobbar han även lördag. 6 dagars jobbvecka, härligt. Vet inte vad som pagick i mitt huvud när jag tänkte att nästa vecka blir lugn, tittar man i kalendern sa ser det allt annat än lugnt ut.
Pa lördag direkt när Lars har slutat ska vi möta upp svärmor och ga ut och äta, tisdagen julveckan dags att ga till doktorn och titta till Bebis, onsdagen kommer Lars pappa pa middag, torsdag aker vi hem till svärmor och firar jul, sen pa lördagen flyger vi hem! Sa den veckan blir nog inte alls sa lugn som jag pa nagot sätt hade intalat mig själv. Nanstans däremellan ska vi hinna med att handla julklappar, och om vi hinner, slappa och ta det liite lugnt iallafall, haha.

Missförsta mig inte nu, det har varit en bra helg, men sjukt stressigt och galet mycket att göra. Fredagen inleddes med tacomiddag, och följt av Gossip girl, dubbat! Suck vad irriterad jag var att de glömde skifta över, visst förstar jag vad det säger och hängde med i avsnittet, men rösterna gör mig rent vansinnig. Men fredagen var, som tur är, ganska sa lugn.
Lördag skulle vi egentligen ha akt in till grannstaden och shoppat lite julklappar, men vi insag ganska snabbt att vi varken hade tid eller lust till det, sa det far bli vid ett senare tillfälle. Istället efter Alex tupplur sa promenerade vi till badhuset och Alexander älskade det. Han hittade en tjej som han blev tokkär i och förföljde, hon var väl runt Ines alder eller sa. Men vad är det med barn nu för tiden, för hon var rent vettskrämd för honom!
Efter det bar det hemat, och nu snackar vi multitasking av hög niva. Lars tog hand om Alexander, medan jag, pa en och samma gang tillagade middag (rösti) fixade potatissalladen till söndagen och gjorde söndagssmörgastartan. Efter maten var det avslappning som gällde, vi var ganska lagom trötta (Alexander mest).
Lördag natt drömde Alex vad vi kan endast fantisera om en extremt hemskt mardröm, det var verkligen synd om honom. Han vaknade runt 1 och var rent hysterisk, det gick knappt att lugna ner honom och pulsen lag pa 250 eller nat. Det tog oss närmre 30 minuter att lugna ner honom, och da hade vi fatt tända lampan och prata med honom, kramas och gosat. Gudarna vet vad han drömde för nagot. Resten av natten fick han ligga mellan mig och Lars, vi tyckte sa synd om honom.

I söndags vaknade jag (ovanligt va) och det bar upp direkt, at frukost och sen satte jag igang och bakade tartan. Den var en bra bit under mina förväntningar, smakade gott, men riktigt jobbig att göra och utseende mässigt ingen höjdare. Sen var det städning fixning och doning resten av morgonen, kl 14 kom Lars mamma och man, tillsammans med Lars mormor och morfar. Jättetrevligt som vanligt. De gick vid 17, och da fick vi städa undan snabbt och började förbereda middag, för kl 19 kom Lars pappa med sin fru pa middag. Behöver jag säga att jag somnade väldigt gott igar kväll tillsammans med Alexander runt 21? Han var ocksa jättetrött, och när vi la oss sa lag han bara och fnittrade sen slocknade pa han pa tva röda.

Nu ska jag bara njuta av en ny, förhoppningsvis LUGNARE vecka!

... är en san som jag bara vill dra täcket över huduvdet och sova. Imorgon är det ju kalas, nagot jag sag fram emot, innan planerna blev som att svärmor och svärfar och Lars mormor och morfar är de enda som kommer (svägerskorna var tvugna att jobba). Sen pa kvällen sa kommer istället Lars pappa med fru pa middag hos oss... Sa inte nog med att det är ett kalas att planera, utan nu även en middag, med bara en liten stunds mellanrum... Ikväll blir det till att förbereda middagen, det blir smörgastarta, följt av potatissallad och lite fingerplock kött. Efterrätt blir fruktsallad med vitchokladvispgrädde. Inte alls avancerat, men vi hinner helt enkelt inte laga en stor middag. Dessutom imorgon bitti maste jag baka tartan eftersom den inte gar att förbereda dagen innan, och dessutom städa undan och fixa lite här hemma. Kan jag dra täcket över huvudet nu?

När Alexander vaknar om en stund, sa ska vi ta och bege oss till badhuset och busa av oss lite alla tre, för att fa bort lite stress och komma ut lite. Det ska bli skönt!

Annars flyter det pa här hemma, idag gick vi in i v 26+0 (med andra ord v 27), tiden gar sa SNABBT! Jag börjar känna mig lagom klumpig, och Lars tycker att magen växer pa galet snabbt och undrade om det var dags att ta nya bilder. Jag tackade nej, tycker inte att det är nat att föreviga att man ser ut som en mindre blaval. Och de härliga sma buffarna som Lillan gav ifran sig är inte sa härliga längre, utan det börjar likna ren trakasseri av mina revben.

Igar satte jago ch Lars oss ner och pratade om tempot som vi har för tillfället. Tiden räcker helt enkelt inte till längre, och den senaste tiden har vi stressat halvt ihjäl oss för att fa dagarna att räcka till. Uttrakad och rastlös är ord som inte ens existerar i min ordbok längre, vad betyder dem? Lars har dessutom galet mycket att göra pa jobbet, och inte nog med att han jobbade över igar (sasom varje dag) han blev dessutom beordrad att vara pa jobbet kl fem imorse... Jag bad om numret till hans chef men av nan anledning ville han inte ge det till mig (förstar inte varför, haha). Med kalas pa söndag och sen förmodligen att Lars pappa kommer pa middag pa kvällen sa är det saker att göra hela tiden, godis att förbereda, kakor att baka, och pa det alla vanliga hushallssysslor och självklart en Alexander som kräver väldigt mycket tid. Men eftersom Lars var pa jobbet tidigt imorse sa var jag tvungen att ga upp tidigare, sa jag hoppas att denna extra stunden pa dagen kommer att göra sa att jag känner mig lite mer ikapp med allt. Problemet är att jag har bade ork lust och energi till att göra en massa saker, men det hjälper ju inte när man har tiden emot sig. Hade riktigt daligt samvete igar när Lars kom hem efter jobbet och han fick ställa sig och laga mat helt enkelt för att jag inte hann. I vanliga fall vill jag ha allt klart tills han kommer hem sa att vi kan fa familjetid tillsammans pa kvällarna och njuta av varandra och busa med Alexander. Men idag är dagen som jag ska komma tillbaka pa banan!

För övrigt klämde Lars ut med ett leende igar när vi bada höll pa i köket att vi verkligen betedde oss som ett gift gammalt par. Jag hajade till lite och visste inte om det var en komplimang eller en förolämpning, men han sa att det är en STOR komplimang. Vi är ett team helt enkelt, och vi är sa otroligt samspelta, precis som att jag vet vad han tänker göra innan han gör det, och ger plats at honom utan att han ens behöver fraga. Gift gammalt par, eller helt enkelt själsfrände? Eller, bästa av allt, vi är nog bada tva!

Idag gjorde jag nytt Cornflakes godis till Lars och Alexander, det var väldigt uppskattat (mestadels av Lars, Alexander är mer inne pa ischoklad). Just nu har jag en lussekattsdeg pa jäsning, med saffran (blää!). Jag är inte galet förtjust i saffran, men ska det vara svenskt ska det vara svenskt. Pa söndag är det ju kalas, sa det är bara till att börja förbereda. "Huvudtartan" blir denna. Tror nog att det ska bli riktigt smarrigt.

Kom förresten pa att jag far plugga in lite luciatraditioner sa att jag kan styla av lite pa söndag och berätta jätteproffsigt om varför vi firar det, haha.

Igar var det ju dags att bli ett ar aldre, 28 närmare bestämt. 2 ar kvar till 30, tjosan! Det är manga som fragar om jag tror att jag kommer att fa 30 ars kris, men varför i hela friden skulle jag fa det? När jag är 30 kommer jag att vara gift, ha 2 barn och en bra bit in pa att köpa ett hus pa bankkontot. Vad finns det att krisa för? Jag har ju allt jag önskar!
Gardagen var ungefär en kaos dag, allt som kunde jävlas med mig gjorde det, Alexander inräknat. Pasen gick sönder när jag var pa väg hem fran affären och jag fick jaga varor över halva gatan, när jag skulle pressa en apelsin landade hälften av juicen pa min, självklart, vit randiga tröja, ja det var helt enkelt sana saker hela dagen. Men Lars kom hem med en present till mig, och en helt perfekt sadan!

Det är inte alla som kommer att första detta, sa förstar du inte sa är det nog inte meningen, haha. Häromdagen sa jag till Lars att jag är orolig över när Alexander börjar förskolan. Jag ser det framför mig hur han första dagen när en unge tar en leksak fran honom slänger ur sig "Fucking lootwhore". A andra sidan sa är det förhoppningsvis ingen som förstar det, haha.

En liten hälsning till Madde: Jag signerade just paketet med nya kameran...

Igar hade jag inte mycket tid att uppdatera sa det kommer idag istället.

Fredagen, var som vanligt, lugn och skön, sa lugn att jag inte ens kommer ihag vad vi gjorde nästan, haha. Da var det en bra fredag. I lördags var det dags för bio, sa lite efter tolv satte jag mig pa taget mot Liestal för att möta upp svärmor och svägerskorna. Det kändes jobbigt att lämna bade Lars och Alexander sa pa en lördag, men de verkar ha haft jättekul utan mig. Taget var kaos, sätena brevid mig satt en familj av 4, med en 4-5 arig son och en runt 1 arig dotter. Mamman ammade flickan och hade tuttar slängande överallt, det var till och med sa att jag blev generad. Amning i all ära, men atminstone tycker jag att man kan vara lite diskret ända. Men det som jag tyckte var mest konstigt var att hon först ammade, sen gav hon full flaska efterat? Naja... Pojken var en riktigt liten satunge som sprang runt som ett vilddjur pa taget och spottade pa folk, slog pa folk och var rent vansinnig. Pappan märkte knappt nat eftersom han var fullt upptagen med sin laptop i knät. Usch säger jag bara vilken kaos det var, och ringde snällt till Lars och sa att nästa gang far han faktiskt köra mig, haha.

Väl i Liestal sa körde vi till grannbyn och tog tramen till Basel fran den, gick ich köpte biljetter till tre föreställningen och satte oss och väntade in tiden pa ett cafè i närgheten.
Själva filmen (New Moon, vad annars!) var över förväntan bra, hade ju inte nagra större förhoppningar pa skadespeleriet, men det har gatt framat pa den fronten. Nu längtar vi till 30 juni!
Efter bion kom Lars och Alex och mötte upp oss i Basel och tillsammans gick vi ut och at (Green curry för mig den, mums). Sen bar det hemat med en väldigt trött familj.

I söndags var det slapp och en promenad i skogen som gällde, dock med maximal otur. Alex skosnäre gick upp, och pa nat konstigt vänster när Lars skulle knyta det sa gjorde Alex värsta kullerbyttan och slog läppen i en sten, sa nu har han fin bla fläskläpp, stackarn. Men det är sant som händer, hela tiden när man har barn, det är bara till att behalla lugnet och andas djupt (atminstone för min del med allt det blodet som kom).

Nästa helg är det dags för kalas!

är världens elakaste människa! Har fatt hem en smycke katalog idag och hittade ett jättegulligt armband som man kan sätta bokstäver pa. Ringde till Lars och sa att jag tycker att han ska köpa det till mig som gava i mars när Isabella kommer, en gava till mig för ett bra jobb liksom. Ville ha A(lexander) L(ars) och I(sabella) pa det. Vad gör Lars, jo han haller pa att dö av skratt och säger "Hahahaha, du vill att jag ska köpa ett armband till dig som det star Ali pa, hahahaha". Jag la pa luren!

Alexanders nya grejer att säga är nam-nam, Dankleeeee och aje. Lägg nu ihop dessa inne i mataffären sa blir det lite pinsamt. Sa fort man tar pa Alexander säger han Ajeeee (precis som att vi slar honom hela tiden), sen köper vi vatten och han säger Nam- nam, Dankleee (ja, för vi ger inte varat barn nat att dricka hemma!). Sen köper jag harfärgning, Alexander tar det snabbt i kassan och säger Dankleeeee (för jag brukar färga haret pa mitt 19 manaders gamla barn). Sa hör man oss i affären sa kan man dra slutsatsen av att lyssna pa Alex att vi slar honom, later honom ga törstig och färgar hans har... Tack för den liksom!

(Naja, tänker man efter hade det kunnat vara värre. Han hade kunnat säga Nam- nam till harfärgningen, Dankle när jag rör vid honom och Ajeee till vattnet...)

Igar sa kände jag mig lite smatt gnällig och passade pa att beklaga mig lite till bade Madde och Lars. Men bada gav mig en härlig komplimang, att jag är ovanligt ognällig för att vara gravid, det kändes skööönt att höra! Men de senaste dagarna har varit jäkligt jobbiga, med ungefär konstant smärta fran bröstkorgen och ner till höfterna. Och det gör riktigt riktigt väldigt gööör ont. Men samtidigt sa känner jag mig sa otroligt otacksam om att sitta och gnälla om olika graviditets besvär. Det finns ju sa manga människor där ute som inte kan bli gravida/ har svart att bl gravida, eller till och med har förlorat ett barn. För att inte tala om folk som har smärta varje dag av olika anledningar. Vad har jag da för rätt att sitta och gnälla och klaga över när jag har tva friska barn och en graviditet, som jag faktiskt har valt helt själv? Det ör ju för tusan ingen som har tvingat mig att bli gravid, utan det valde ju jag helt och hallet av egen vilja (naja, med liite paverkan av Lars saklart!). Varför ska jag da sitta och gnälla över ditten och datten? Nej, det är bara till att bita ihop hart och ordentligt, och tänka, 15 VECKOR KVAR!

Idag är det, som nog ingen har missat, FREDAG, jippie! Pa morgonschemat är det härlig städning som gäller, har en diskmaskin som ska tömmas, en omgang tvätt fran igar som ska vikas, ett Alexander rum som ska städas, och resten är det vanliga, dammtorka, bädda, dammsuga och moppa golvet. Det finns ju inget som slar känslan av en helt och hallet lugn fredagskväll i en helt och hallet fin och nystädad lägenhet!

Imorgon bär det av till Basel för bio, oj oj vad jag har längtat! Efter det möter vi upp Lars och Alex pa stan och har ut och äter, helt perfekt lördag för min del. Söndag blir slapp och slö, efter denna veckan är det välbehövligt!