De som känner mig väl vet om att jag är en hypokondriker. En riktigt illa san. Inte sa pass att jag springer till doktorn var och varannan dag, utan snarare tvärtom- gar aldrig till doktorn men är säker pa att jag borde. Och jag avskyr det. Nanstans VET jag ju att det är inget fel pa mig, men ända kan jag inte lata bli att goggla (största misstaget man kan göra!). Just denna veckan har varit riktigt illa. Jag har faktiskt matt riktigt riktigt daligt, psykiskt, och pa det ungefär planerat min begravning (ok, kanske inte riktigt sa illa, men ända). Lustiga är att googlar man stress och angest, sa ger det ungfär identiska symptom som hjärntumör. Lustigt det där, Fast googlar man "djupare" pa hjärntumör sa skulle jag ha en hjärntumör i ungefär varje del av hjärnan. Hur stora är oddsen för det? Atminstone har jag gett upp bröstcancer, eftersom jag kollar det varje ar. Sen finns det ju MS, som är mindre kul det med. ACK VAD LÖJLIG JAG ÄR. Som sagt, jag vet, men jag kan bara inte hjälpa det! Samtidigt sa far jag san angest över att vara sa otacksam över livet, när det faktiskt finns folk där ute som faktiskt är sjuka. Men äh jag skyller pa daliga gener. Har en del sana. Väldigt manga faktiskt. Hoppas att de stannar hos mig atminstone sa att Alex och Isabella slipper dem, hehe.

 

(Det värsta är att jag sitter och skäms ihjäl över detta inlägget. Fast det känns bra att fa ut det. Men ända. Pinsamt löjlig är jag!)