Svar: NEJ!

 

Bilder tagna för drygt en timme sen. Mysfaktor pa högsta nivan!

Det är inte ofta som jag gnäller, därför känner jag att det är dags nu.

Vissa människor kan ibland trampa mig pa tarna, men ibland, sa känns det som att jag blir totalt överkörd av en stor jävla bulldozer. Jag behöver ju inte nämna nagra namn, det är bara till att kolla tidigare inlägg om vad vi gjorde igar sa borde det vara ganska sa logiskt om vad jag pratar om.

Vi hinner inte mer än att komma innanför dörren förrän Alexander börjar bli dragen i, av rent överentusiastiska människor. Detta är ocksa människor som han inte träffar sa ofta, och jag kände hans stress direkt. De bokstavligen drog oss in i ett rum i huset och visade en present dem hade köpt till Alex. En trehjuling.... Nu later jag kanske jävligt otacksam, men just en san som vi hade önskat oss i julklapp fran "riktiga" farfar. Jag kan känna att när det galler sana större saker, att folk kan varna mig först, kolla om det är ok. Och eftersom de gjorde san jäkla stor grej av det hela sa ville Alex knappt titta pa den, han är ju inte dum utan kände ju av all stress och rent ut sagt överdrivenhet. Sen fortsätter det med att han far en chokladkalender, och det är inte farligt, men det var sättet dem gav den pa, med kommentaren "Han har inte en san här redan va?". Vada, kan han inte ha fler än en? Och Lars säger nej (hur kunde han veta att jag skulle köpa varsin idag) och da ser dem sa jäkla nöjda ut. Men det kvittar väl för fan om han har 1 eller 5? Senare sa jag till Lars, att om det alltid kommer att vara sa när Alex ska fa nanting sa far han säga ifran, för Alex kommer att märka av sant. Det är väl för tusan ingen tävling? (Kan tillägga att när farmor och farfar var hemma hos oss tidigare sa fick Alex ett Kinderägg, en sa enkel liten sak, men han bar med sig leksaken överallt, hela dagen, även hem till dem andra pa kvällen...)

Sen sa kommer det som stressar mig mest, nämligen diskussionen om förlossningen. Eller, uppenbarligen att folk förväntar mig att vara pa sjukhuset minst 2-3 dagar efterat. Jag höll pa att sätta i halsen,  vada stanna 2-3 dagar?? Alexander är, och kommer ALLTID att vara nummer 1 för mig, och det kommer inte att ändras bara för att vi far en ny bebis. Anda skillnaden kommer att vara att hon kommer ocksa att vara nummer 1 för mig, men jag har mer än tillräckligt med plats för att ha dem pa DELAD plats. Men det tyckte dem var jättekonstigt, för hus ska jag "orka" ta hand om Alexander och en nyfödd bebis, klart att jag ska stanna kvar pa sjukhuset. Halla, var tog mina tankar och önskemal vägen. Nej, Lars fick göra klart för dem, att han tar ju faktiskt semester, sa även om det skulle bli komplikationer som gör att jag maste stanna kvar, sa tar ju HAN hand om Alexander. Da tittade dem pa oss som att vi var rent vansinniga (ungefär som att Lars skulle tillbaka till jobbet dagen efter medan de har hand om Alex och jag gosar bebis pa sjukhuset??) Nej, inte en chans att jag skulle stanna kvar pa sjukshuset i flera dagar, om det är helt utan komplikationer, och inte se Alexander pa flera dagar. Snacka om ett ypperligt sätt att se till sa att jag far förlossningsdepression eller nat!
Nej, vara planer är att Alex följer med oss till sjukhuset när vi känner att det är dags (även om jag räknar med igangsättning igen) och att sen sa stannar Alex sa länge jag känner att jag orkar (herregud, jag ska föda barn, jag är väl inte döende!), sen antingen kör Lars Alex till dem, eller sa kommer dem till sjukhuset och hämtar Alex, beroende pa tiden. Sen sa är Alex där i nagra timmar, MAX (annars sa skickar jag iväg Lars när bebisen är ute och tar hand om Alexander) och sen sa aker vi hem, alla 4 sa fort som möjligt, stänger dörren, stänger av telefonen och isolerar oss i nan dag eller sa, och bara tar det LUGNT, och later Alexander vänja sig vid sin nya syster. Inte en chans liksom att vi lämnar bort honom i flera dagar, far inte träffa mamma, sova ensam hos nan som han aldrig har gjort innan för att sen komma hem och det är en liten bebis där som tar plats... HALLA JA!

Sa nu sitter jag här och har lagom ont i magen... Suck. Att folk inte bara kan lyssna och respektera?

Jag gar runt med en pase gummi björnar i min jackficka, mest för att om jag gar till affären och känner mig illamaende eller liknande och behöver socker snabbt. Alex är mycket väl medveten av detta, och för en stund sen böev han väldigt tyst. Da har han ställt sig pa sko hyllan, och tagit pasen ur min jackficka och sitter pa golvet och snaskar gummibjörnar. Fast egentligen är det bara bra, för snart ska vi bege oss till Lars pappa pa middag. Da är det bra om han är ganska mätt först...

Idag har jag och Lars tillbringat större delen av eftermiddagen med att baka. Alexander tillbringade större delen av eftermiddagen med att springa mellan barnprogram och att äta deg.

Resultatet?

Här har vi dem, kåtpojkarna! Pa tyska heter dem Spitzbuben, som enligt Lars, ordagrant betyder just, kåtpojkar. Kollar man pa form, och fyllning och har snuskig fantasi... Ja, varför inte kalla dem för just, kåtpojkar?

 

Alla kakor samlade, längst i vänstra hörnet har vi Vanille gipfel, sen Kåtpojkarna, och till höger, Mailänderli.

Här kommer ett litet bildbevis pa att jag FAKTISKT har gjort allt godis jag säger, om det är nan som trodde att jag överdrev, haha.

 

 

Dem far kanske inte pris i snygghet direkt, men tusan vad goda dem är, allihopa!

Ibland är det tur att man sitter ner när vissa saker händer. Alldeles precis sa gick jag in pa Alex rum och började städa. Alexander kommer efter nagra minuter, ställer sig framför mig och säger, och nu menar jag helt och hallet perfekt "Mamma, vad gör du?". Jag tappade verkligen hakan och blev helt chockad. Det lät sa otroligt härligt, och jag var verkligen inte beredd pa det!
Nu vet jag ju inte hur mycket "slump" det är, men alltid när han gör nat dumt, sa säger jag till honom "Alexander, var gör du!", sa han hör ju den meningen flera ganger om dagen (haha). Kan det helt enkelt vara sa att han tyckte att jag gjorde dumheter som städade hans rum, och da härmade mig? Oavsett vad, GULLUNGE!

Idag är det som nog ingen har missat, fredag, jippie! Det blir en lugn fredag kväll med fajitas till middag och slapp resten av kvällen. Fast det behövs efter denna morgonen. Alexander har lyckats försöka spola ner en bil i min toalett, en boll i Lars toalett, pilla ut batterierna ur fjärrkontrollen och har gömt ett av dem, hällt corn flakes över hela sig själv och hela köksgolvet. Ja, vi har haft fullt upp helt enkelt, hihi. Just nu sitter han spikat framför Mary Poppins (tror inte det finns en lat som jag inte kan innantill efter 2 veckor i rad) sa jag ska passa pa att städa upp lite efter honom och fixa lite annat.
Imorgon ska vi baka en massa schweiziska julkakor, för pa söndag kommer svärmor och svärfar hit pa kaffe. Efter det har Lars lyckats boka in oss pa middag hos hans pappa... Han fick höra en del väl valda ord fran mig angaende den planeringen!

Julgodiset jag gjorde igar blev sa jäkla gott! Det blev Nigellas fudge, och vitchokladtryffel med nan droppe pepparmintsolja i, som jag sedan doppade i mörk choklad. Helt underbart. Senare idag ska jag göra Booze balls till Lars, eller ja, mörk chokladtryffel med konjak. Sen har jag helt och hallet slut pa idèer när det gäller mer godis, hmm...

Vi kör inte med överdrivna dekorationer här hemma, det är inte riktigt min stil (fick nog pa Lundavägen om man säger sa) utan jag vill ha det ganska sa stilfullt (rött gar bort helt och hallet!) An sa länge ser det ut sahär.




(utan blixt sa man ser frosten och flingorna lite tydligare)




(Ser ni sa härligt väder det var här igar, nästan klar bla himmel och VARMT! Alex tog av sig mössan direkt när vi kom ut, och jag knäppte upp min jacka, höll pa att svettas ihjäl.)




"Advents ljusstaken". Inte riktigt traditionsenlig, men jag tycker om det, och det är det som räknas!

Idag satte jag upp juldekorationer i vardagsrums fönstret, och snabbt som blixten när jag stod pa stolen lyckades Alex sno en gardin mojäng (alltsa sana som man hänger upp gardinerna med) och tjopp! sa det sa lag den i Lars dator. När Lars kom hem över lunchen berättade jag vad som hade hänt och sa till Lars att han nog borde ta ut den. Och detta är vad vi hittade....







(Kass kvalitè pa bilderna, jag vet, men jag höll verkligen pa att dö av skratt när jag tog dem.)

Jag förstar inte riktigt hur jag har lyckats, men nan gang under nattens gang lyckades jag fa in en bit kudde under ryggen sa att jag har legat hel vridet och konstigt inatt. När jag vaknade imorse kändes det som att jag skulle spy av smärta sa ont jag hade i ryggen. Kände mig precis som Prinsessan pa ärten, suck. Dock gick det över ganska sa snabbt, sa ingen större skada skedd. "Typiskt" sa sov ocksa Alex som en stock fram till att Lars väckarklocka ringde 6:05, hade han atminstone vaknat till en gang under natten sa hade jag kanske sluppit det onda i ryggen, haha. Vad är det man säger, man blir aldrig nöjd?

Alexander har pa senaste tiden fatt för sig att göra en massa konstigt, och gör mig full i skratt varje dag.

Häromdagen till exempel sa tog hans en vattenflaska, hällde ut vattnet pa golvet, kommer till mig och kör in sina fingrar mellan stolen och mitt lar (det är sa han visar att han tycker att jag ska ställa mig upp), tar mig i handen, leder ut mig i köket och pekar pa disktrasan! Tack för den liksom.
Han älskar ocksa att städa själv, sa ger man honom en bit papper och sprutar lite medel sa star han fint och skrubbar. Jag har världens renaste köksluckor tror jag.
Med alla hans idèer sa är det omöjligt att skriva om alla, det är nat nytt varje dag. Jag och Lars kan bli helt fascinerade ibland när vi ser honom och ser oss själva sa tydligt. För att inte tala om andra! Sättet Alex sover pa, till exempel, det är helt och hallet mig, sa som jag ocksa kan komma ihag att jag tyckte om att sova när jag var liten. Da kommer ju tanken i huvet, hur kan Alex veta, hur jag tyckte om att sova för 25 ar sen? Ar det genetiskt, eller är det helt enkelt sa att det verkligen är en del av mig i honom, som paverkar det. Ibland kan han göra en min, och da är han sa otroligt lik min morfar. För att inte tala om hans kaffe drickande, hejsan Liselotte! Och när han äter nat riktigt gott sa gör han värsta ljuden, och det gjorde även Andreas om jag inte minns helt fel? Han har ocksa mitt humör, som jag i mitt fall skulle vilja säga att jag har fatt fran min pappa.

Helt enkelt, när man tittar pa Alexander, sa är det som att titta pa hela min familj, samlad, pa samma ställe. Underbart!

Nu tycker jag att tiden far ta och lugna ner sig lite, det gar för snabbt! Helgen bara svischade förbi.

I fredags var ju Lars pa julmiddag, och han var belaten, men det var inte perfekt om man säger sa. Jag fick ett sms av honom kvart i 12 pa natten att han kommer hem senare (han hade räknat med att komma hem vid midnatt). Kl kvart i 12 hade de precis fatt desserten serverad... Han kom hem nan gang runt ett eller sa, och jag antar att han var upptagen i väntan pa mat, för han luktade väldigt uppfriskad om man säger sa, haha.
Lördagen blev ganska sa lugn av uppenbara anledningar, vi handlade lite julpynt (adventsljusstake!) och sen at vi raclette pa kvällen och var allmänt degiga. Igar likadant, vi gick ut pa en nästan 2 timmars promenad, efter det gick Lars och simmade, och sen hände det inte mycket mer spännande. Det har helt enkelt varit en skön helg!
Vi försöker planera in lite saker de kommande helgerna, vi vill gärna ga ut och äta middag vid vara födelsedagar, men tiden räcker helt enkelt inte till! Sa fram till januari nan gang sa kommer vi att ha helt uppbokade helger, hela helgen lang.

Idag är det torsdag, och jag känner inte direkt att jag behöver papeka vart vi ska idag, det borde sitta i ryggmärgen pa er alla vad vi göra pa torsdagar! Idag ska det införskaffas glögg, pepparkakshus, ska även se om de har en liten vit orkidè (förra gangen hade de bara stoooora). Det kommer ocksa att trilla i lite nya lakan och en massa härliga ljus! Och in i magen kommer det med all säkerhet att trilla in en och annan köttbulle, hihi!

Imorgon ska Lars pa julmiddag/ julfest. Ar det inte konstigt att jag utan "problem" kunde klara mig utan honom i 4 veckor när han hade armé, men att nu känns en kväll som världens undergang? Lustigt vad dem hormonerna kan spöka till det för en.

Igar var det dags att ga till doktorn igen, och jag hann inte mer än att säga hej till henne innan hon sa "Vill du ta Focretia idag?" Jag blev helt va va, vad är det för nat (hjätnan kopplade slött). Lars skrattade till och sa att det är svininfluensa vaccinet, och da blev jag helt ställt och lät ungefär "Va ska jag/borde jag/ kan jag/ vad tycker du". Allt det kom ut pa ungefär 5 sekunder, och doktorn fick sig ett litet skratt. Vi gick in pa hennes kontor och hon visade mig en massa statistik om svininfluensa hos gravida, bade dödsfall, intensivvard och hur man kan komma lindrigt undan. Hon avslutade med att säga att hon verkligen rekommenderar mig att ta det, och det var tillräckligt öfr mig att höra. Sjävla sprutan gjorde inte alls ont, det brände till lite som vanliga sprutor, men det var allt. Smärtan i armen som byggdes upp under dagen var dock allt annat än att leka med, FY TUSAN vad det gjorde ONT! När vi skulle natta Alexander pa kvällen sa grät jag nästan av smärta bara jag hade täcket över armen. Idag känns det bättre, lite ont gör det, men inte sa jobbigt som igar. För övrigt, sa känner jag inte av nan biverkning alls, hoppas att det fortsätter sa. Jag är mest glad att varken jag eller Alex far Pandemrix utan denna andra, som är helt utan kvicksilver. Det känns bra.

för övrigt gick det bra hos doktorn. Alla mina värden är jättebra, fortfarande behöver jag inte äta järntabletter, och kommer förmodligen inte att behöva det heller. Doktorn gjorde UL och kollade, och sa att det har inte växt ut nat sen sist, sa nu är det bekräftat till 100% att det blir en ISABELLA. Hon väger just nu 600 gram och är 28 cm lang. Alla organen är pa plats och ser jättebra ut, doktorn kunde inte riktigt se njurarna, men hon sag att kisseblasan var nästan full, och sa att gör henne är det ett tecken pa att njurarna funkar som de ska. Ingen klumpfot och ingen gomspalt. Huvudet är 5.4 cm i decemeter, sa perfekt för att vara halvvägs, da det ska ligga pa ungefär 10 cm. Sen slog doktorn om till 4D (!) UL och da höll jag pa att bli helt till mig. Där var hon, sa verklig, sa fin, söta lilla bebis. Och oförskämd da hon gjorde en gest till doktorn som fick henne att skratta sa hon nästan kissade pa sig. Jag ville bara be om mer mer mer, hade kunnat ligga och bara titta hela dagen pa detta underverk som just nu växer sa det knakar, alldeles har hos mig!

Jag antar att besöket och UL paverkade Lars ocksa, för pa kvällen när vi nattade Alexander och han hade somnat tittade Lars pa mig och sa "Tänk, snart har vi en till san här helt underbar varselse hos oss." och log med tarar i ögonen. Vad svarar man pa en san enkel mening, fylld av sa mycket kärlek? Jag bara log, för det kändes som att det var tillräckligt.