Ville bara säga att jag lever (knappt) och mar bra inte alls sa himla bra. Tillbaka till sängen!

Jag höll ju pa att dööö av skratt igar. Uppenbarligen har frasen vad gör du fastnat i huvet pa Alexander. När vi lag pa sängen kom en av vara tama flugor (Alexander älskar alla tre...) och satte sig pa täcket. Alexander pekar och säger "Titta där". Sen efter nagra sekunder lägger han till ett "Va gö dö" och tittar pa flugan. Det lät helt sjukt roligt, skrattar fortfarande bara jag tänker pa det!

Kan lätt konstatera att denna morgonen, än sa länge har varit bättre än igar. Men uppenbarligen har iallafall min olycka fatt manga att dra pa smilbanden, det bjuder jag pa, haha. Lars hade till och med visat bloggen för sin kollega igar, och de hade visst skrattat gott...
Igar kom mina böcker, wee, sa Lars ska hämta dem idag. Ikväll star det ett bad pa schemat med en, hoppas jag, riktigt bra bok. För övrigt är det väldigt mycket kel och mys hela dagarna nu för tiden, mest för att jag inte orkar röra mig langt fran sängen för tillfället, haha. Men det är skönt iallafall att Alexander är tillräckligt gosig för att halla mig sällskap atminstone en liten stund sa jag kan hämta lite krafter!

Denna lilla skitungen är sa snabb med att göra bus att man knappt hinner med i vändningarna! Vissa av bilderna är lite dalig skärpa och sa, men jag försökte göra lite damage control samtidigt som jag förevigade buset....




Tjuven i dramat... Kaffeladan...




Genom att tugga och bita lite är allt möjligt.




"It wasn't me!" (Yea, right...!)




De där spàren pà bröstet och runt munnen säger en annan sak om vem det är som har busat.




Jaja, när vi ändà hàller pa, sa kletar vi lite pulver pa mammas ben när hon försöker städa undan.




Sen försöker vi smita undan. Kanske inte den bästa idèen att springa över en vit matta...? Men hey, it wasn't me!




Bildbeviset! Se sa perfekt den lilla tassen till höger passar in med fotavtrycken...

Häromdagen sag jag ett recept pa chokladcheesecake som verkade helt galet gott! Ar sa sjukt sugen pa att baka en, men jag är ganska säker pa att Lars inte later mig äta av den. Buhu!

Fy tusan vad jag är trött idag. Svärmor och svärfar ringde och ville komma pa besök, de hade saknat Alexander när de var pa semester. Sana dagar saknar jag mina egna föräldrar, att dem liksom inte kan ringa och spontanbesöka pa samma sätt. A andra sidan kan man inte tänka sa heller, för hade jag inte bott i Schweiz sa hade det ju inte funnits nan Alexander och Co ända.

Lars och Alexander är ute pa promenad, sa jag ska passa pa att lägga mig ner och vila en stund. Det behövs, men det är inte ofta det finns tid. Maste nog ta och hitta mer tid till sant nanstans.











Lite bilder fran varan promenad tidigare idag. Understa bilden är fran vänster varat köksfönster, sen lilla altanen i anslutan till köket, sen fönstret till Alexanders rum längst till höger.

Jag antar att det är i princip samma trakiga väder i Sverige som här, gratt regn och aska? Det roliga är att vi hade 35 grader i veckan, tisdag onsdag torsdag, och nu i helgen är det närmre 15 grader... Jag tror att Lillen har akt pa en liten sommarförkylning för han later lite irriterad i näsan, men det är ju inte sa konstigt med tanke pa temperaturskillnaderna. Fast jag klagar egentligen inte, värme och sol är det sista jag hade pallat med just nu.
Igar kom svärmor hem fran semester (atminstone nan som haft sommar!) och jag tror att hon fick ett ganska bra avslut pa semestern.

Normalt folk har böcker och sant i sin bokhylla. Det har inte vi. Vi har en Alexander.

Hihi, idag har jag fatt en present av Lars, nämligen alla Twilightböckerna i en specialutgava. De kommer inte förrän nästan vecka, men wee! Alskar filmen (tonarsvarning?) Jag längtar hur mycket som helst, och hoppas att jag drar igenom böckerna snabbt. Av nan anledning tror jag att jag i framtiden inte kommer att fa sa mycket tid till att läsa, hihi.
Ikväll star det ostfondue pa matsedeln, muuuuums!

Alexander kan vara riktigt tramsig ibland. Sa fort han gar nat dumt sa säger jag till honom "Vad gör du". Och han gör dumma saker ofta, sa det är manga ganger om dagen jag säger det... För en stund sen bet han mig, och jag säger som vanligt, Vad gör du. Da tittar lilla skiten pa mig och säger, klockrent "Va gö du".
Nu tror jag ju förvisso inte alls att han förstar innebörden av vad han sa, utan han härmar ju bara mig, men det lät sa härligt gulligt ända! Oj vad jag längtar efter när han pratar med riktiga meningar, inte bara nagra ord här och da. Va gö du är förvisso en riktig mening, men som sagt, en mening med innebörd.

Det gick ju som sagt väldigt bra pa begravningen igar med Alexander. I början var det lite obehagligt dock, för det var sa fruktansvärt varmt och han blev helt röd i huvet. Jag gav honom äpple och flera deciliter vatten att dricka, sen gick det över.

Jag vet inte om det är mycket annorlunda här med begravningar, det kanske är olika i Sverige med, men jordsättningen var iallafall först. Det var nog där som jag brände axlarna mest. Alexander var mer intresserad av att springa runt och försöka plocka blommorna runt de andra gravarna... Efter jordsättningen akte vi vidare till kyrkan, och vi testade först att sitta där inne, men ja, Alexander+kyrka= massa eko. Han testade rösten pa alla sätt och vis, och ekot gjorde det hela sa mycket roligare, suck. Men folk bara log, sa det var ingen som blev irriterad. Men det fanns ett lekrum en trappa ner med högtalare fran stora salen, sa vi gick ner där och satte oss istället (pastorn var dock väldigt noga med att betona att det var helt och hallet varat eget val att göra det och att Alexanders ekotest inte alls var irriterade för nan, han var jättegullig, verkligen).

Efter gudstjänsten (säger man sa?) var det dags att aka vidare till restaurangen. Och det var nog där, jag iallafall, upplevde den största skillnaden, nämnligen att man at varm mat och till det drack vi en massa vin. Jag vet inte, men det hör väl inte till vanligheterna att man severar alkohol pa en begravning (iallafall inte dem jag har varit pa). Men uppenbarligen funkar det lite sa här att efter jordsättning och begravning, da "firar" man och minns med glädje, inte sorg, sa det var mycket skratt och prat.Alexander var rent övertrött, men det är ocksa da han blir som roligast, sa han flirtade och busade med alla. Eftersom vi satt i ett eget rum i restaurangen sa kunde han springa fritt utan att försvinna iväg nanstans, riktigt härligt.

Vi fick ocksa ett litet större arv. Eller Lars pappa fick arvet, men eftersom han har sa det räcker och blir över sa valde han istället att ge det vidare till sina barn. Visst var det en "trevlig överraskning" men efter allt jux som varit pa senaste med Lars syster var jag inte ens säker pa att jag tyckte att vi skulle acceptera det. Vill inte ha mer skit slängt tillbaka i huvet fran henne. Men som Lars sa, att deras farfar var ju faktiskt lika mycket allas farfar, det hade ju kanske kunnat se annorlunda ut om Lars hade fatt nat fran Ursulas mamma eller pappa. Och det har han ju en poäng i!

Begravning och 34 grader är tva saker som bara inte borde hända, atminstone inte pa samma dag! Och som om jag tänkte pa att smörja axlarna, icke sa nicke, nu är de sdär härligt rödbrända, suck.

Alexander har iallafall varit jäääätteduktig hela dagen, men nu är vi jääättetrötta och ska slappa resten av kvällen, det har vi förtjänat!

Idag, med ljusets hastighet, lyckades Alex skruva av en glödlampa och köra ner fingret... Det gjorde aj aj väldigt ont, stackars liten. Han har nu ocksa ett brännmärke pa fingret där strömmen gick in, och ett pa laret där strömmen gick ut.

Att tänka alla tänk om tankar tillater jag inte mig själv att göra. Hade jag gjort det sa hade jag bundit fast honom i sängen och inte latit honom göra nat. Men den lilla tanken jag tillater är skrämmande nog.