Idag är det dags för bade Isabella och Alex att ga till doktorn, skönt att de har samma tid och samma doktor, blir sa mycket smidigare pa det sättet. Doktorn har ocksa enorm bra rykte, alla rekommenderade honom, och det största plusset är att han är ung. Uppenbarligen har det varit ett stort problem här de senaste aren, att manga har gatt i pension, eller varit nära att göra det. Väljer man husläkare sa vill man ju ha en som man kan ha länge, inte behöva byta flera ganger. Men, vi fick den vi ville, nu far vi se i eftermiddag om han är sa bra som alla säger.
Ska bli spännande att se längd och vikt pa barnen, alltid lika kul. Far jag gissa tror jag att Alex ligger runt 13 kilo och är runt 93 cm lang, Isabella runt 55 cm och 5500-6000 gram. Far se om det stämmer, aterkommer i eftermiddag. Nan annan som vill gissa?

Igar var en san dag som man bara vill krypa tillbaka i sängen och latsas som att man inte finns. Anledningen var bada karlarna i familjen, som uppenbarligen borde ha krypit tillbaka till sina sma halor.
Vi fick dock en del gjort iallafall, dels var det dags för efterkontroll för min del, alltid lika kul när man far höra saker om sig själv som man inte ens visste, haha. Men det är sana intim saker som far stanna mellan en kvinna och hennes gynekolog. Dock var allt perfekt, och jag är nu officiellt "kroppslig aterhämtad". Naja, jag har nagra fa kilo kvar, men efter 6 veckor sa är det mer än tillatet!
Efter det var det dags att ta sig till Bern och fixa pass till Isabella och Alexander, det var en intressant upplevelse. Nan som lyckats fa en 6 veckor och en 2 aring att ligga stilla, rakt huvud, stängd mun och titta in i kameran? Nej, just det, haha. Men jag hade mina sma trix och knep och till slut gick det (Alex till exempel hade jättesvart att stänga munnen, sa jag slängde in ett tuggummi som han sög pa, haha).

I helgen blir det möte med Alex faster och "farbror", vi ska ha ne glasscafè date, och söndag grillning hos svärmor. Helg snart, tack sa mycket!

Isabella, snart 6 veckor gammal




Alexander, dryga 8 veckor gammal

Nu börjar det närma sig, nu aker vi snart hem! Ungefär en manad kvar, nu kan man börja nedräkningen. Mest kul (förutom att träffa alla vänner saklart) är Maddes student. Dels kan jag inte fatta att den lilla kotten inte är en liten kotte längre. Jag menar, det var väl igar som hon föddes och barnmorskan fragade om jag ville klippa navelsträngen (nej tack!) och som hon visade moderkakan (fy tusan, det var vidrigt, haha). Det känns som igar som jag och Annelie spökade ut henne i olika outfits och rakade hennes ben (där har jag för mig att mamma protesterade ganska vilt och mumlade nat om att socialen kommer att komma om de ser att hennes typ 3 ariga dotter har rakade ben, haha). Ja, listan kan göras oändligt. Denna kotten tar alltsa studenten *snyft*. Och, andra plats roliga saker är ju att Liselotte kommer, min kära kusin som jag inte träffat pa alltför länge. Ser henne nästan som nan halvsyster eller sa, snarare än kusin, efter att ha umgatts, tycker jag iallafall, ganska mycket när vi var sma. Detta kommer att bli sa kul, jag längtar nat sa vansinnigt!

I lördags kväll sa satte vi oss ute pa köksaltanen och drack kaffe. Alexander var hej vild med sin Bobby car och akte runt pa garden utanför. Först hälsade han pa nagra grannar och nästan körde in i deras grill, sen jagade han grannungarna och retades med dem (den äldsta är kanske 1 eller 2 ar ädlre än Alex men han var livrädd när Alex lag med bilen i hälarna pa honom och förföljde honom, haha). Men det bästa var nog när han körde in pa ytterligare en grannaltan och missade att de hade hunden ute och körde nästan pa den. Hunden saklart blev lagom irriterad av att ha en Alex inne pa reviret, och strirrade honom djupt i ögonen och ger ifran ett högljutt VOFF. Vad gör da min son? Jo, han tittar hunden tillbaka, lika djupt i ögonen och säger ROAR, hahaha. Kan lova att hunden blev skiträdd, och alla grannarna runt omkring fick sig ett gott skratt, jag och Lars skrattade sa vi grät. Snacka om noll respekt för hundar, haha. Men det är bra atminstone att han inte är hundrädd.

Igar kväll stoppade jag Alex i ett bad och eftersom han satt där inne och sjöng sa fint vagade jag lämna honom och fixa lite saker (sa länge man hör honom sa händer ju inget). Efter ett tag gick jag in och kollade till honom och ser att han slänger nat pa golvet. Förstar inte riktigt vad det är, men märker att Alex är lite nervös och pekar pa nat i badkaret och ser lite livrädd ut. Da ser jag det, han har bajsat i badkaret och den ligger nu och flyter runt, haha. Det är första gangen det händer, och han var fascinerad, och pekade tydligt varifran det kom, samtidigt som han var vettskrämd att den skulle nudda honom. Det blev till att tvätta igenom alla leksaker och sen skrubba rent Alex. Att det ska hända sana saker när man är ensam hemma och har ganska sa lite tid?

Usch det är alltid lika trakigt att vakna upp utan Lars, men nu kommer han ju hem imorgon, wee. Har inte sovit sa gott inatt heller, vet inte om det är min "oro" som har smittat av sig, men Isabella har knorrat och haft sig hela natten. Inte gratit en enda gang, utan bara gjort ljud. Eller sa kanske hon later sa varje natt, bara jag som brukar sova bättre och inte höra det?

Veckan som kommer bjuder pa massa massa saker. Lars är ju som sagt borta, kommer hem imorgon kväll. Onsdag morgon är det dags för efterkontroll, ska bli skönt att se om allt är bra och fa det bekräftat att man är "aterställd". Och da far jag ga in och bada igen, wehee! (Den där andra saken far man ju ocksa göra igen, wooohoooo, haha). Klockan 10 ska vi vara där (självklart följer ju Lars med). Sen 13:20 ska vi vara i Bern och fixa pass till Alexander och Isabella, sa planen är att vi aker direkt efter doktorn och sen äter lunch i Bern, mysigt värre. Pa torsdag (fast detta paverkar inte mig direkt) kommer svärfar till Lars jobb och de ska ha rundvisning. Pa fredag är det dags för barnen att ga till doktorn, Alex har 2 ars kontroll och Isabella har 1 manads kontroll. Tycker det ska bli jättekul att se hur de växer, och framför allt se sa att Isabella växer som hon ska (fast rent klädesstorleksmässigt sa växer hon som ogräs).
Veckan kommer att avslutas med grillning hos svärmor och svärfar pa söndag, lovely!

Lars begav sig alldeles precis till Tyskland. Jag har nästan bävat för denna stunden hela dagen, för att inte tala om nagra dagar i förväg, men nu känns det inte sa farligt längre. Lars och Alexander däremot beter sig som att halva världen skulle ga under när de sa hejda, gullisar, haha.

Framför allt förstar jag inte varför jag känner lite panik över att vara ensam. Det är en hel dag, imorgon, sen kommer han ju hem pa tisdag kväll. JAG, som har varit ensam med Alexander under tva armè perioder, à 4 veckor, JAG, som tog en 6 veckor (eller va han 8) ensam med mig pa flygplan till Sverige, som gjorde det igen när han var 6 manader. Jag far panik av 2 ynkans dagar! Nej, för tusan skärpning! (Gar det att skylla pa obalans i hormonerna fortfarande, haha)

Inatt har jag sovit värre än pa länge. Vara *infoga valfria ord* grannar börjae kvällen med att braka, tror det var det värsta hittills. De slängde saker i golvet, i väggar och, kan bara anta, pa varandra. De fortsatte gräla fram till sent pa natten, som de har tillbringat resten med att flytta och dra möbler över golvet. Hela natten! Och, de haller fortfarande pa. Fast jag försöker se det positiva i det hela, de haller ju faktiskt pa att flytta, snart är det slut med denna skiten. Det som gjorde mig mest förbannad igar, och som gjorde sa att Lars nästan fick halla fast mig, var när Alex vaknade runt 22 och var jätterädd för att de skrek sa pass, och vägrade sova nan annanstans än i varan säng, sa rädd var han, plutten.

Idag blir det en lugn dag, imorgon eftermiddag beger sig Lars till Tyskland och kommer hem tisdag kväll nangang. Det är utställning/marknad/vet inte vad jag ska kalla det, i byn, sa det blir en sväng dit, men det är allt. Nästa helg är vi bjudna till svärmor pa grillning, det tycker vi om.

 

 

 

 

 

 

Jag älskar den sista bilden, snacka om attityd!

Idag är en bra dag, fick reklam i brevladan om Go Boken! De haller pa att introducera den här, och gissa att jag ska slänga medlemskapsbrevet i brevladan redan idag. Jag menar, de säger ju det själva " 40 Jahre skandinavische Erfahrung". Det tackar man ju inte nej till, eller hur!

Igar var en san dag som bara kändes ironisk.

Den började perfekt, och vid 9 när jag matade Isabella lag jag och "mind bloggade". Ville verkligen vara positiv och säga ungefär underbara mandag morgon, vilken bra start pa veckan. Jo men visst!
Jag tar mina kläder och lägger in i duschrummet, sätter pa vattnet (Isabella hade somnat fint) och kom pa att jag hade glömt handduken ute pa soffan kvällen innan (slarvmaja!). Gar ut i vardagsrummet, Alex passerar mig, och tar handduken. I ögonvran far jag syn pa detta:



Suck tänkte jag och min första tanke var att ringa till Lars och beklaga mig. Telefonen lag inne pa kontoret, traskade in, och där hittade jag detta:







Da började jag känna mig lite gratfärdig, ringer till Lars samtidigt som jag gar genom hallen. Vi fnittrar lite at det hela, fram tills jag kommer till hallen.








Och där star han, Mastermind bakom det hela, med ett skadeglatt leende, ett finger langt upp i näsan, precis som en Busunge ska se ut!

Jag inser snabbt att jag har en del att göra, och börjar längta efter den där duschen sa jag kan börja ta itu med saker. Da möter denna scenen mig i duschen:




Vill man bara ga och gömma sig?

Efter ett byte av kläder, och en dusch, en vaken Isabella i babysittern fortsätter färden till mitt badrum. Alex kommer efter och smäller igen dörren, rakt framför Isabella. Säger till honom skarp att Sa gör man inte, och öppnar dörren igen. Poff där var Alex ta ivägen. Sen var morgonen totalförstörd. Jag fick riktigt daligt samvete, även om tan klarade sig annat än en liten skinnflärp borta, sa gjorde Alex en helt galet stor grej av det och gnällde, skrek och hade sig de kommande 3(!) timmarna. Det största misstaget jag gjorde var att sätta pa ett plaster, da började det verkliga dramat, för da fick han ju bekräftat att det verkligen var nat som hade hänt och skrek värre än nansin. Emellanat haltade han, ibland pa del fot dock (drama queen!).

Helt enkelt, min perfekta mandag blev allt annat än perfekt. Men istället, har jag en JÄTTEBRA TISDAG!

I söndags var vi ju som sagt pa Zoo, och Alex tyckte det var kul, och mest mysigt att ha picknick, det älskade han! Flera ganger försökte han ta sig in till djuren, haha, men det var vi ganska beredda pa. Men dagens bästa maste ha varit när han fick syn pa en höna, och sprang dit och ville hälsa. Under tiden kom det ett barn, i hans alder ungefär och var nyfiken pa Isabella i barnvagnen. Jisses när Alex sag det! Tjoff sa det sa kommer han springande, skriker Nänänänänä, viftar med fingret (hytter?hötter?) och sjasar iväg barnet. "Rör inte min syster" ungefär, sötnöt! När barnet sprang iväg i skräck sa kollade Alex noga sa att allt var bra med Isabella och inspekterade barnvagnen. Snacka om STOREBROR!




Pelikanerna var liite för stora för att vara roliga.




Timon? Pumba? Eller ingen av dem kanske, haha.




Händerna fulla! För övrigt sa gäspar Isabella, även om det nästan ser ut som att hon gallskriker. Färgen i ansiktet säger dock nat annat, haha.




Lars och Alexander kollade in sälarna.




Sötnöt!




Enbart till Madde!


Pa vägen hem stannade vi till pa "varat" glasscafè. Eller inte direkt stannade till, vi fick köra en omväg pa cirka en timme. Lars tog en yoghurtglass med jordgubbar, Alexander fick en kula vaniljglass (som försvann i ett nafs). Jag tog en Elfenben, banansorbet, pistageglass och kokosglass, helt galet underbart god. Fick ocksa ett parasoll i min, som Alexander genast tog och försökte äta upp, haha.

Det var en härlig dag, och definitivt nat som kommer att hända oftare!

Vi hade ju planer för idag, men pa grund av sjukdom (inte pa varat hall, phew!) sa blev det inställt tills vidare. Synd, men det är gar ju inte att göra nat at saken.
För övrigt har det varit en bra dag idag, Alexander har varit nästan sig själv igen, kramig och gosig, och framför allt glad. Vet inte om det beror pa att Lars är hemma, eller om vi helt enkelt har kommit till den punkten att vi var vant oss. Hoppas pa det sistnämnda. Längtar extra mycket efter imorgon, att se hans lycka, ger mig lycka. Och glad, det är jag helt säker pa att han kommer att vara. Lars har även föreslagit ett besök pa ett alldeles speciellt ställe efterat... (Madde vet vad jag menar om jag säger yoghurt glass... hihi). Far se om vi orkar! Självklart aker kameran med, och denna gangen ska jag sta bakom den. Sist vi var pa Zoo hade Lars kameran och kom hem med femtielva kort pa djuren och 0 pa Alexander, haha.

Jag antar att jag har en liten kris... igen. Lars säger att överallt där han har läst sa star det att det är vanligt att det händer efter drygt 4-5 veckor, fär da är man inte trött längre, utan man har natt total utmattning. Tack för den, kom som ett brev pa posten. Jag har konstant huvudvärk, för att jag är sa trött. Det är inte det att jag inte sover pa natten, nattsömnen är super bra. Men jag är helt trött i huvudet efter dagarna. Alexander gör mig sa trött att jag ofta inte vet vart jag ska ta vägen. Och han vill bara leka med Isabella när hon sover, när hon är vaken är hon helt och hallet ointressant, men när hon har somnat, da ska ha dit och pilla och peta och framförallt väcka henne. Jag säger till honom flera ganger att han behöver inte väcka henne när hon sover, eller peta pa henne när hon sover, men när det gäller sant har han väldig selektiv hörsel. Med selektiv menar jag att han lyssnar inte pa ett enda ord jag säger.

Alla säger att oh att vara tvabarn mamma är sa underbart, jag är sa lycklig blablablabla. Ar det da fel pa mig för att jag just nu är mer trött än lycklig? Ar det jag som gör nat fel? För man börjar faktiskt undra snart.