En sak som jag har funderat pa länge nu, är alla mammor som sitter och bloggar. Och vad som verkar, mestadels ensamstaende mammor. Jag menar, jag är inte ensamstaende mamma, men jag har ända problem med att uppdatera min blogg ens en gang om dagen. Hur tusan hinner dessa mammor uppdatera flera ganger om dagen, och i manga fall ganska langa inlägg? Jag menar, sa fort jag har en stund över vill jag umgas med Alexander, eller pa kvällarna Lars när han är hemma, inte sitta och blogga och berätta om vad jag har gjort idag. Atminstonde inte flera ganger om dagen!

Nat som ocksa förvanar mig är pa diverse forum och bloggar mammor som klagar pa att "ah det är sa jobbigt att ha barn, jag hinner inte ens borsta haret eller tänderna" Men ja vet, prioritera det da, istället för att sitta vid datan och klaga pa vad du inte hinner göra?

Satt precis och funderade. Nästa lördags ska vi aka till Frankrike. Det later ju hur exotiskt som helst, men det är det ju inte för mig. Och när slutade sana saker vara exotiska? Till saken hör ju att det är en grillfest vi ska pa. Och att det tar ungefär 30 minuter att köra dit, sa det är ungefär lika exotiskt som en utekväll i Köpenhamn. Men ända, Frankrike liksom. Det kanske är dags att jag börjar uppskatta sana saker igen?

Jag har precis ätit världens mest underbara lunch, Tunnbrödsrulle med philadelphia, skinka och ost, en kopp kaffe och ett glas apelsinjuice, och nu sitter jag och haller pa att dö över min Latte macchiato excellence yoghurt. Jösses vad god den är!

Igar var vi pa IKEA och shoppade lite olika saker, kaffekoppar, temuggar, kuddar och lite annat smatt och gott. Sen köpte vi ocksa tallrik, mugg och sked till Alexander. Jag fattar inte, är det dags för det redan? Det var väl inte mer än förra veckan som han föddes??

Jag sa ju att jag skulle försöka uppdatera oftare och att jag hittat härliga rutiner som tillater detta. Dock har jag ända inte uppdaterat pa nagra dagar. Varför? Jo, för jag har inte följt rutinerna. Varför? Jo, för vi har haft malare här i tva dagar. Antligen ser varat sovrum normalt ut igen!!!

Fast även om jag är katastof trött sa känns det inte alls toppen att lägga sig innan klockan 9 pa kvällen. Men banankakan är bakad och smakad, riktigt god var den! Receptet hittar du här som för övrigt är en av mina absoluta favorit matbloggar.

Nej, nu har jag ordentligt med geggamoja där hjärnan brukar vara och glömde bort vad jag tänkte skriva. Suck!

Jag vet inte om det är jag som är överkänslig, men detta är nagot av det mest sorgliga jag nansin läst. Jösses vad tararna sprutade!

Jag har sovit underbara 2 timmar inatt, sen bestämde sig Alexander att vi skulle ga upp kl 7.30. Det känns som att jag har geggamoja i huvet och jag mar illa för att jag är sa trött. Och hur ser planerna ut idag? Ska slänga flaskor och konserver, sen ska jag plocka undan lite här hemma, sen ska jag ga och handla mat och bakgrejer, för jag ska baka banankaka till Lars jobb. Och detta ska jag göra med mina 2 timmars sömn. Yay me!

Ja, nu är det vad, 6 dagar sen senaste uppdatering.... Jag hoppas ni förstar att det är bara inte det lättaste när man har en liten Alexander. Men jag ska kämpa kämpa med att uppdatera, har lyckats skapa ganska bra morgonrutiner som gör att jag har lite mer tid.

Jag och Lars har pratat om att bjuda hans mamma och man pa middag. Vi tänkte quesadillas som aptitretare, sen enchiladas eller fajitas som huvudrätt. Och da ska jag ju baka nat tänkte jag och da bör det ju vara nat som passar maten... Nan som har nat bra tips?

Och för att jag slöat med uppdateringen bjuder jag pa ett foto pa Alex, knappt 1 manad ung.

Hata mina grannar.... tralalalal..... Hata min grannar... tralalalala

Ja, jag haller pa att fa ett nervsammanbrott pa grund av idioterna!

Igar hade jag mitt veckliga härliga spa bad. Detta innebär att jag har obegränsat med tid i badrummet medan Lasse och Alex har pappa son tid. Och jag kom pa för ett tag sen, att jag har allt i Nivea, och I love it! Nivea ansiktsserie, ansiktmask, duschtval, bodylotion, shampoo och balsam. Helt underbart, det finns ingen bättre kropps/hud/ harvardsserie! Och dessutom har de kontor i Basel, sa jag ska utan tvekan söka jobb där när det blir dags. Snacka om drömjobb!

Fredags var dagen som jag fruktat 4 veckor nu.... Hellfamily kom hem. Jag förstar fortfarande inte, och jag kommer nog aldrig att första hur fruktansvärt nochalanta hödljudda idiotiska en familj kan vara. Alexander humör har varit lite sisadär hela helgen eftersom han inte kunnat ta en längre tupplur sen i fredags eftersom idioterna väcker honom hela tiden. Dock har jag en lösning.... Sabaton!
De säger ju att bebben blir lugn av vad som lugnade mamman under graviditeten. Och tro det eller ej, men i mitt fall är detta Sabaton. Förklaring: Jo, det är det enda som faktiskt lyckas överrösta Hellfamily, och därmed haller det mig lugn. Och med tanke pa volymstyrkan är jag ganska säker pa att Alexander kommer ihag och har hört Sabaton tydligt när han bara var ett litet frö i magen. Sa nu är det Sabaton som gäller i framtiden. Ja, och det faktum att jag ska göra deras liv lika surt som de gör mitt. Ar de ute i trappen sa tänker jag ga ut och göra en SHHHHH! och jag tänker införa dagligt takbankande. Kan dem, da kan jag med!

Kl är lite över 8, det är lördag morgon, och jag är vaken. Tro nu inte att detta är självvalt, nej det är min kära son (läs skitunge) som tyckte att det var dags att ga upp. Han visade det ganska tydligt genom att dra mig i haret och sparka pa min mage. Suck och gäsp, undrar hur denna dagen kommer att sluta?

Jag är bara sa himla glad för tillfället, känns nästan som att allt faktiskt gar sa himla bra. Har en Alexander som är pa riktigt bra humör i princip hela tiden, och han vet hur han ska göra mig glad ocksa. Finns det nat bättre än att vakna pa morgonen av att han ligger och drar mig i haret tills jag vänder mig om och far värsta leendet. Sen finns det en del mindre charmiga saker han gör. Suger en massa pa sina händer innan han drar mig i haret sa jag far tvätta det i princip varje dag för att bli av med allt dreggel. Eller suger och dreglar pa sin hand sen kör in den i min mun. Not so nice!

Men annars leker livet, knappt sa jag vagar skriva det svart pa vitt, för oftast sa brukar det innebära nat bakslag... Men, nan gang kanske jag ocksa kan fa vara bara lycklig?

Idag saknade jag Andreas, för vi at pastasallad till middag.