Tänkte börja med att säga att jag är trött, men nej det börjar bli uttjatat. Tänkte säga nat om nyar, men nej, jag är galet trött pa att läsa krönikor, arsredovisningar osv, sa jag tänker inte utsätta er för det heller, hehe.

Jag är trött och borde inte blogga, men det orkar jag inte tänka pa. I 2 veckor nu har jag knappt sovit nat, inte för att barnen sover daligt, utan för att jag ligger och vrider och vänder och tänker och klurar och hittar bara inte nan ro. Jag har miljoner tankar i huvudet (hypokondriker, here I am). Och mest av allt känner jag mig sa, ja jag vet inte. Som att jag inte förtjänar detta. När jag tittar pa mitt liv och när jag ser Alex och Isabella busa och leka och krama mig och pussa mig sa undrar jag hur har jag förtjänat allt detta. Sen tycker jag att man överallt trillar över olika bloggar, forum (det är inte ens att jag letar efter det!) med sma barn som är sjuka, mammor som är sjuka, ja listan kan göras lang. Och da blir jag sa rädd, att det är min tur att bli "straffad" snart. Att jag helt enkelt inte har nat rätt till att leva detta livet som jag gör, pa det sättet som jag gör. Jag har helt enkelt väldigt svart för att ta emot lycka, att bara vara lycklig. Det är när jag är som mest lycklig som jag är mest hydokondrisk. Och det gar mig pa nerverna. Jag blir tokig rent ut sagt! 

Jag maste helt enkelt hitta den inre rösten som säger till mig att jag faktiskt förtjänar detta. Jag är inte sa hemsk som jag tror. Det finns kanske inte nat att straffa mig för?

Haha, ursäkta missförstandet. Efter att ha fatt manga förfragningar bade här och där angaende inlägget igar. Självklart är det inte min bebis i magen jag menade, utan Lars systers bebis i magen. Här är det inga barn pa g, inga barn planerade och förhoppningsvis inga fler barn i framtiden, hehe. Vi är nöjda som det är, och vi vill absolut inte ha fler. Nu vet ni det, hehe. Jag förstod inte alls att det kunde misstolkas pa det sättet eftersom det för mig är sa självklart att vi inte ska ha fler, men nu förstar jag hur man kan läsa det, hehe. Sa nu vet ni det, hehe.

Idag är en san morgon som jag bara kan titta tillbaka pa och klappa mig själv pa axeln att jag har överlevt. Barnen har testat talamodet pa alla sätt som tva barn i den aldern bara kan göra, och det räckte för Lars att vara hemma mindre än 1 timme över lunch för att berätta för mig att han hade riktigt riktigt daligt samvete över att han gar pa julmiddag ikväll. Da är det illa.

I flera dagar nu har jag varit helt galet trött. Fast inte bara jag, Isabella har verkat extra trött hon med. Vet inte om det är vädret, eller om det är nan hemlig julstress som gör det (känner mig inte det minsta stressad). Det har varit mycket soffhäng de senaste dagarna, men det har ju inte barnen nat emot, hehe. Fast mest av allt längtar vi till julafton, Alex fragar varje dag om tomten kommer. Pa tal om Alex sa ger han manga goda skratt nu för tiden när talet kommer mer och mer, vissa ord blir bara sa roliga. Han säger Mickey Mlouse och Mator, istället för Lightning McQueen blir det Lightning McMean (fniss!). Häromdagen övade vi pa morfar (det har länge varit mormor och mormor). Det blev sadär, och nu är det Mormor och Mozart istället, haha. Men det kommer nya ord och meningar varje dag, och trots allt har det nog varit nat som stört honom, för det är en enorm skillnad i hans beteende.

Nu är den här. Julveckan! Helt underbart. Allt är förberett och klart, och jag har ett lugn i kroppen som gör mig tröttare än vanligt, hehe. Lägger jag mig pa soffan sa gar ögonen direkt i kors. Allt maten till jul är inhandlad, godis och kakor ligger i sina burkar, julklapparna är inslagna och sorterade (24:e firar vi här och 25:e firar vi hos Lars pappa). Nu längtar vi tills pa lördag och njuter av en lugn och härlig vecka. Det enda lite trakiga är att vi har fatt besked om en sjuk "familje" medlem, och det som pagar just nu är mindre kul. Jag hoppas att det blir löst snabbt och ordnar sig till det bästa.

Alex kom och ville ha ett äpple (självklart precis när jag placerat min bakdel pa en stol). Skär äpplet, urkärnar det, och ger det till honom. Placerar baken pa stolen igen. 10 sekunder senare kommer han tillbaka och vill ha det skalat. I ett försök att slippa resa mig igen, säger jag till honom att det gar inte, att alla skalare är i diskmaskinen (som han hjälpte till att sätta pa precis innan jag placerade baken pa stolen första gangen).  Hoppsan mamma säger han och lämnar rummet. Phew, äntligen far jag sitta ner. 10 sekunder senare kommer Alex in igen, säger inte ett ljud utan lägger bara sitt äpple och en skalare brevid mig. Vafan! Ungen ska inte se igenom mina vita lögner för tusan! Det var bara till att snällt ställa sig upp och skala det förbannade äpplet. Ägd av en 3 1/2 aring, och det känns inte bra. Maste ocksa undra exakt vad innebörden av Hoppsan mamma var för nat. Sag han igenom min lögn sa snabbt?

Jag och barnen har precis ätit lunch (Lars är iväg pa kurs och kommer inte hem för lunch). Eftersom det är hans födelsedag imorgon passade jag pa att baka ut en brödmix som jag fick av barnens Grossmami i söndags, och gudarnas sa gott det blev!

 

Det var jättegott och barnen at med god aptit. Det var med stolthet som jag sag Alex sitta och doppa brödet i yoghurt, jag trodde det var min grej, hehe?

Efter att haft ösregn här hela morgonen hoppas jag pa lite finare väder i eftermiddag, det börjar spricka upp emellanat, men sen kommer det ett moln i vägen igen. I helgen säger min väderapp att det ska bli snö! Hoppas hoppas! Men annars beger vi oss till Alperna pa en dagsutflykt i mellandagarna- pulka ska akas detta aret!

Igar kväll satt jag och Lars och pratade om att vi skulle ta och beställa lite filmer fran Amazon. Jag kom fram till en film som jag vill se (Black Swan, andra förslag tas emot med glädje!) men det blev aldrig av att vi kom fram till fler titlar, och vi bestämde oss för att skjuta pa beställningen. Döm da min förvaning när det ringde pa dörren imorse och där stod brevbäraren med ett paket fran Amazon? Förvirringen var total, beställde vi filmer men jag var för trött för att komma ihag det? Och om vi beställde, hur galet snabb leverans har Amazon egentligen? Sen sag jag VEM pa paketet var fran, Madde! Haha, da lugnade hjärnan ner sig lite. I paketet var det varsin julklapp till Alex och Isabella fran Viggo, vilken glädje det var här hemma!

(Gissa hur manga varv Alex sprang runt med tanke pa att jag var tvungen att hämta telefonen och börja filma... Med andra ord, MANGA, hehe!)

Isabella fick världens sötaste Hello Kitty teservis, och Alex fick ett Cars memory, det tog inte lang tid innan det var "te" över hela golvet, men oj vad kul dem hade. Tack sa väldigt mycket Viggo för dina fina paket (du kan hälsa tack till Mamma och Pappa ocksa, och att jag hoppas att vi ses snart igen!)

Lars köpte ju som bekant ett nytt objektiv, och än sa länge verkar han nöjd. Jag har inte ens vagat titta pa den, lite för dyr för mina händer, hehe. Men det kommer nog, en vacker dag ska jag be Lars om en snabbkurs i att ta bilder sa att det blir aningen bättre bilder här pa bloggen, hehe.

Idag var det dags för kalas, trevligt som vanligt. Jag älskar att planera och fixa, men framför allt njuta av lugnet efterat, och spara undan alla fina minnen fran dagen. Dessutom tycker jag att det är viktigt att träffa familjen ofta, och inte typ 1 gang om aret (som det ju tyvärr blir med andra halvan av familjen). Jag fick en massa uppmuntran när det gällde vikt (ligger nu pa -5 kg pa 7 veckor) och det behövdes. Jag är väldigt självkritisk och hade kanske hoppats att det skulle trilla av mig, men uppenbarligen ska jag se det som att jag än sa länge har gjort ett bra jobb.

Sista julklapparna är inslagna. Matlistan för nästa vecka är skriven. Barnen sover gott i sina sängar. Julgranen star pa plats. Alla tartor och kakor inför imorgon är bakade, bara dekorera dem som saknas (det roligaste, jippie!). Lägenheten är storstädad och det luktar rent. När Lars är klar i duschen kommer det magiskt ettt glas vin till mig. Detta är en bra lördag.

Nagot som jag har pratat om ett tag nu är att göra om mitt badrum, men jag hade inte räknat med att de skulle ske förrän nangang i januari/ februari. Snacka om glädje när jag fick IKEA presentkort av Lars. Igar begav vi oss, och jag är supernöjd!

(Före)

 

(Efter)

Idag har Alex varit pa lekis som vanligt, han älskar det. Jag tog av mig skorna och följde in istället för att stanna i trappen som vanligt och pussa hejda eftersom jag ville byta nagra ord med Fröken. För första gangen fick jag se Alex in action pa lekis och se hur kul han har det där. Och da slog det mig. Varför inte stanna här? Det var nästan som den uppenbarelsen jag har väntat pa. Bade jag och Lars har sagt länge att vi ska vara klara med var vi vill bo atminstone innan Alex börjar skolan. Men nu känner jag, varför inte här? Byggahus här i byn (eller köpa, beror ju pa vilka möjligheter vi har). Och verkligen bestämma att det är här vi vill stanna, da blir det ju ingen stress heller med Alex skola, det är ju strunt samma om vi bor i hus eller lägenhet, sa länge vi stannar i byn. Jag slipper stress med körkort, alla affärer som behövs dagligen finns ju här. Självklart VILL jag ha körkort nan dag, men just nu känns det lite överväldigande att göra det pa tyska.

Jag ringde till Lars och pratade snabbt med honom om det, och ja han vill ocksa stanna. 10 minuters bilresa till jobbet säger han ju inte nej till, och pa jobbet, där vill han ju stanna. Sa vi stannar, här vi är nu. Och jag känner mig sa tillfreds.