Vi har pratat en del här hemma om att aka till Sverige till jul. Köra till Sverige till och med, eftersom Isabella nu för tiden betalar fullbiljett pa flyget sa börjar det bli ganska dyrt att flyga. Men jag vet inte, det känns bara inte bra, personligen tycker jag att det är pa tok för langt att köra. Italien, som tar drygt 6-7 timmar, det känns mer än lagom, att da köra sa pass langt som till Sverige (dryga 100 mil tror jag vi räknade pa?) det känns helt enkelt för mycket. I helgen ska vi sätta oss ner och räkna och jämföra, flyger vi sa tillkommer ju kostnade för hyrbil och barnstolar, och kör vi sa tilkommer ju bensin. Vi far se helt enkelt!

Klockan 18 ikväll ska jag göra ett tyskaprov. Jag har bestämt mig för att börja skolan igen till hösten, det med prvatlektioner, det funkade bara inte, av manga olika anledningar. Ikväll ska jag in och göra ett prov för att se vilken niva de ska ha in mig pa. Jag är inte det minsta nervös, eftersom jag är av asikten att jag hellre repererar lite grammatik än blir satt för högt, sa även om jag skulle göra smatabbar sa gör det inget. Lars och barnen kör mig in, och sen gar de pa äventyr i Radjursparken tills jag är klar. Ska bli skönt att komma loss med tyskan igen pa riktigt, och inte veta fran vecka till vecka när var och hur de tva andra har tänkt sig...

Igar var vi ju som sagt och hälsade pa Alex fröken, och det gick hur bra som helst, Alex gick rakt fram till henne och presenterade sig, och sen sprang han vidare och utforskade. Det är jättefint, och det kändes riktigt bra med fröken ocksa. Alex fick en liten present, en liten dekorerad tändsticksask med 7 smarties i den. Fröken berättade för honom att han far äta en varje söndag, och när dem är slut, da är det dags för honom att komma till henne. Det var verkligen sa gulligt! Alex kommer att vara ledig varje torsdag, de sätter alla de mindre barnen i reducerade timmar, Alex kommer ju trots allt att vara nästan 2 ar yngre än den äldsta i hans klass, hehe. Ja, det är lite annorlunda här än hemma kan man ju säga! Vi satt och gick igenom alla skolpapper igar kväll, och jag hade manga fragor till Lars. Alex kommer att fa betyg redan fran trean, sen i femman sa kommer vi att ha möte med lärarna angende om han ska ga pa gymnasiet eller inte. Ni vet, här är det "elitklasser" som gäller. Jag har, och kommer nog alltid att ha lite svart för skolsystemet här, men samtidigt maste man ju vänja sig. Lars har dessutom försäkrat mig att han inte tror att Alex kommer att bli satt i den allra lägsta klassen (typ där man blir"dömd" till att ha noll ambitioner eller karriär i livet... ungefär sa som jag ser det iallafall). Vi far se när den dagen kommer helt enkelt!

Igar eftermiddag fick jag ett telefonsamtal. Det var lite pinsamt i början innan jag kopplade vem det var, Alex fröken. I eftermiddag ska vi dit och hälsa pa, hon vill jättegärna träffa Alex eftersom infoträffen tyvörr krockade med varan semester. Och jag har en riktigt bra känsla över henne, vi haed inga problem alls med att prata med varandra (kan det vara sa att min tyska är bättre än vad jag tror) och jag tog även upp med henne om Alex egna "sprak" och att han inte pratar flytande schweizertyska (eller svenska för den delen). Hon fragade om han atminstone förstar högtyska, och det gör han ju, tillsammans med engelska, schweizertyska och svenska! Det är ju inte att han inte förstar spraken, han har bara svart att formulera det. Hennes svar pa det var att da är det ju absolut inga problem, det är ju för att lära sig som man gar till skolan! Sa skönt det kändes, och att fa en helt annan asikt än fran Alex doktor som började prata om logoped och sant...

När vi var i Italien och Sverige spelade fotboll skojade jag med Lars att om vi vinner (hahaha...) sa kan ju han säga att han saklart alltid höll pa Sverige eftersom hans fru är svensk. Han papekade fint att det funkar inte sa i sport, man kan inte halla pa vilket land som helst. Och det var da jag bestämde mig för att jag faktiskt ska ansöka om schweiziskt medborgarskap. Jag uppfyller alla kraven (bosatt i landet sedan minst 5 ar, gift med en schweizare sedan minst 3 ar) och nu har jag tagit kontakt med myndigheterna, och de ska skicka hem ansökan till mig. Det innebär ju, att jag, och har rätt att halla pa bade Sverige och Schweiz i alla sport sammanhang, fniss. Fast lite nervös blir jag ända, det är ända en ganska stor grej för mig, detta med schweiziskt medborgarskap. Men, om det gar igenom, da far vi faktiskt fira det lite!

Inatt kom vi hem fran nästan 2 veckor i Italien. Och vilka sköna veckor det har varit! Alla planer pa att aka till Bologna, eller Verona, och hitta pa saker har liksom bara försvunnit och istället har vi bara hängt med och slappat. Dagsrutinerna har varit ungefär likadana, sovit till halv 9-9, sen gar Lars och handlar färskt bröd och juice till frukost, äter, beger oss till poolen nagra timmar, sen hem och äta lunch, Isabella och Lars tog en siesta medan jag och Alex lag i solen och slappade, sen när de kom upp packade vi ihop lite leksaker och begav oss till stranden. Hem och duscha medan Lars fixade middag, och sen lekplatsen en stund, en kvällspromenad pa stranden eller bara promenera runt lite. Ja, det är ungefär vad vi har roat oss med de senaste 2 veckorna. Vi har haft det riktigt bra helt enkelt, att köra dit gick jättebra, att köra hem var smidigt, vi körde drygt kvart över 7, och var hemma lite efter 2. Mindre kul var att Gotthard tunneln var stängd sa vi fick köra över det förbannade berget, fy vad jag avskyr det! Och när till och med GPS tanten sa till oss att vända sa muttrade jag nat om att även hon vill att vi ska av fran berget, da skrattade Lars högt, uppenbarligen hade jag sagt samma sak sist vi körde över det jäkla berget. Grr!

Nu är vi hemma igen, och allt verkar ga i slowmotion, men sa far det vara ibland. Bloggen kommer med uppdateringar sa fort slowmotion mode är över. Tills dess bjuder jag pa nagra fa bilder.

Idag var det galet skönt väder pa morgonen, och det blev härligt poolhäng. Pa eftermiddagen planerade vi att hänga pa stranden, men det tog inte lang tid innan det började regna och blixtra. Jag och Lars skrattade lite, för jag har kommit over det med kroppsnojja och bestämt mig för att jag ska ocksa ha en brun mage. Men varje gang jag lägger mig pa stranden i bikini istället för tankini sa verkar det börja regna sa vi far ga hem igen? Ironi eller Moder Jords försvarmekanism mot min blekfeta mage, haha?
Nu är Lars iväg och handlat middag, det blir korv med bröd och pommes, här äter vi nyttigt värre!

Nat som jag tycker är fascinerande här är att se hur familjerna funkar. Med det menar jag att det är papporna som gör typ allt? Städar sopar, lagar mat, tar hand om barnen, ja det mesta helt enkelt. Mer än ofta ser man mammor pa stranden med en bok, eller sittandes i en solstol vid poolen eller bara sitter ute i sina egna tankar. Jag var tvungen att fraga Lars om just det, och han sa att han, och alla andra pappor älskar ju att ha det sa, detta är ju semester för dem, inkluderat att ta hand om huset och barnen. som han sa, hade jag kommit till hans jobb och gjort det i en vecka sa hade jag kommit därifran mycket mindre stressad än honom. Häftigt det där, hehe.

Nu ar vi framme i Italien och det far bli ett kort inlagg, att skriva pa tangentbordet pa laptopen gor mig halvt galen, hehe. Vi har det jattebra barnen trivs hur bra som helst och det finns knappt nat attklaga pa. Ja, forutom en liten tvaaring som ibland gor oss halvt gratfardiga. Jisses vad mycket vilja det finns i en sa liten kropp!

Ja, det sätter verkligen ord pa min dag idag. Vilken dag, jag är sa glad att den snart är över, och att vi har överlevt. Vi är mer än redo för semester, Lars har precis packat det sista i bilen, och sen är det i princip bara till att tuta och köra, nangang i natt. Alex längtar nog mest av oss alla, han har pratat om Italien hela dagen. Med jämna mellanrum kommer det sma lyckoskirk "Pizza" "Glass" "Lekplats" "Schwimmen". Ja, det är ju skönt att hans förväntningar inte är vansinnigt höga, hehe.

Fy vad jag avskyr att jag stressar mig själv sa lätt. Har sprungit runt halva morgonen, tvättat 6 maskiner tvätt, storstädat köket och kylskapet, uppe pa köksön och storstädat inne pa mitt badrum (älska att ligga pa alla 4 och avkalka golvet, fy). Pa det har jag en Isabella som verkar ha fatt en lätt släng av manodepressivitet och en Alex som har fatt en slänga av sadist monster. Kul dag! Samtidigt är jag säker pa att barnen känner av min stress (dah) och att det är därför de är som de är, och om jag bara hade stressat ner sa hade nog allt blivit mycket bättre.

Gud vad drygt det känns just nu. Sitter bara och väntar pa att tiden ska ga, och det börjar bli lite trakigt. Alex längtar jättemycket och har nerräkning varje dag, och fragar om det är nu vi ska aka. Det störiga är att det inte händer sa mycket här hemma, typ allt är "Efter semestern" Vi har hittar kokböcker vi vill beställa, jag spanade in skor att klicka hem osv, men sa kommer meningen "Efter semestern". Förra veckan gjorde jag inte sa mycket här hemma heller, med tanken att det är inte lönt "Innan semestern" och har nu kommit till punkten att jag sparat ihop sa mycket att göra att jag tvekar att jag hinner innan. Jag är san som vill komma hem till storstädat hem med rena fönsterrutor och skinande kök, men det är som Lars sa, allt det där finns ju kvar här hemma ocksa om jag inte gör det. Men poängen är att det är ju det jag vill slippa, tänka pa allt jag ska göra "efter semestern". Sen har jag träningsdagar mandag och tisdag, och hur lönt känns det att göra när vi har semester 2 veckor sen? Men som Lars sa, det är ALLTID lönt att träna. Min man kommer med manga smarta ord idag, hehe. Sen ligger motivationen lagt med träning efter att ha gatt ner sammanlagt 300 gram pa tva veckor. Men det är väö nat jag far ta tag i- efter semestern, saklart!

Idag har vara nya grannar haft besök, av bland annat tva pojkar, i ungefär Alex alder, den äldre lite äldre. De har cyklat och sprungit och busat och haft sig, med Isabella kämpandes för att hinna ifatt. Efter ett tag vid sandladan fick de ut en keramikkruka av grannen eftersom de inte hade nagra sandleksaker, och det tog inte manga sekunder för Alex att ha sönder den. När Lars kommer fram för att kolla läget säger den ena pojken "Det var din lillebror som hade sönder den". Finns det nagon där ute som vill gissa hur manga ar fran en alderkris Lars hoppade ifran haha. Han sitter fortfarande och njuter av den meningen. Och jag tror den räcker nagra manader till, haha.