Hej fran sista dagarna av sportlovet och hej vad Lars är övertygad om att det är ett ryggskott.

För att ta det fran början. Denna veckan har vi haft sportlov och da även varit i svärfars lägenhet i Alperna. Hur mysigt är det att äta ostfondue med alpvy? Väldigt! Alex skidakande är helt fantastiskt, och Isabella likasa. Om hon bara hade kunnat bromsa, haha. Första dagen kom hon i full fart och för att fa stopp pa henne fick jag ställa mig i vägen och liksom, ja stoppa henne med mig själv. Hon kom som värsta bowlingbollen (kulan) och knockade oss bada i snön. Kände mig halvt mörbultat just da men inget värre. Vi kom hem i torsdags och igar var det bade storhandla, storstäda tvätta och baka bröd, göra äpplemos och ga hem till en vän vars son fyller ar idag. Runt 5 sa jag till Lars att jag hade en extrem trött rygg och vid 7 la jag mig pa golvet för att sträcka ut och kom fan inte upp igen, Alltsa smärtan! Kvällen blev inte bättre och när det var dags att sova var det knappt sa jag kunde ga till sovrummet. Lars tyckte jag skulle ta en Voltaren men eftersom jag hade tagit ett glas vin till maten kändes det inte ok. Klockan 2 pa natten när smärtan var outhärdlig sa kändes det dock mer ok, men när jag ställde mig upp fran sängen gjorde det sa ont att det svartnade för ögonen och jag nästan kräktes. Alltsa, att föda barn känns mer lockande! Fick till slut i mig en Voltaren och nja, det känns väl lite bättre idag. Kan inte alls sitta ner, sa jag är fast liggandes pa soffan och hoppas pa det bästa. Denna smärtan hade jag inte ens önskat min värsta fiende!