Ja men det är ungefär sa jag känner just nu. Sa mycket som far runt i huvudet att jag blir knäpp. Har inte alls känt mig stressad över flytten, men nu inatt kl 3 sa det pang. Kan ju vara för att vi har fatt besked om exakt när lägenheten är färdig och sa. Nu är det pa riktigt!

Samtidigt som jag är sa jäkla skitglad över att flytta och längtar ihjäl mig sa finns djävulen pa axeln. Tänk om barnen inte trivs? Tänk om de blir olyckliga? Sen det faktum att vi har blivit "stämda" (i brist pa bättre ord) av vara nya grannar gör ju liksom inte saken bättre. Att man orkar. Att jag ska orka! Sa till Lars att även om jag bara vill ge upp och ge dem rätt sa är jag för envis för det, fär jag vet ju att de har FEL. Att lata dem vinna borde inte existera, men orka... Att dem orkar är ännu värre. Att man kan vara sa olycklig i sitt eget patetiska lilla liv är nat jag nog aldrig kommer att första.

Naväl, nästa vecka är det dags. Ska se om jag uppdaterar lite oftare än typ en gang i manaden. hehe.