Ja, man kan ju pasta att de har varit liten paus här pa bloggen. Ska förklara sa gott det gar.

Under hela hösten har jag känt mig.... Trött. Inte trött i kroppen utan snarare i huvudet. Har sagt till Lars sa manga ganger att hur länge kan man känna sahär utan att nat händer? Nu vet jag.

Hela december var mer eller mindre upp och ner. Personliga saker som beror familjen och andra saker hände men jag kände trots allt att jag haller mig uppe. Sen nan gang, mitten av december eller sa sa jag halvt pa skämt halvt pa allvar att jag inte var säker pa om jag kände nat i mitt bröst och bad Lars kolla. Han typ kör in ett finger i bröstet och sen ser man paniken i hans ögon och han far fram ett "Du borde nog ga till doktorn." Ungefär da kände jag hur benen vek sig och paniken liksom kom krypande genom ryggraden. MEN, efter att vi sansat oss lite sa insag vi att EXAKT samma knöl fanns pa andra sidan av bröstet, tillsammans med typ 53545 andra knölar. Tänk er typ bubbelplast. Och jag visste ju att jag ska bli kallad till arskontroll snart ända....

Och allt gick bra. Fram till första januari. Oma och Opa var här pa middag och jag kan inte säga exakt när eller hur det hände men helt plötsligt sa det typ PANG. Som att nan smällde en tegelsten i nacken pa mig. Panik, hjärtklappning, handsvett, svartnar för ögonen. Försökte halla det samman sa gott jag kunde men självklart märktes det att nat var fel. Sen dess har det ungefär gatt utat. Jag har blivit helt besatt av att jag bara maste ha bröstcancer. Sa pass att jag har tryckt och klämt pa brösten sapass att de har blivit bla. Fatt panik för att jag ska ga pa gyn arskontroll .FIck panik över att kallelsen skulle komma sa pass att jag inte ens sov pa natten av rädsla för att kallelsen skulle ligga i brevladan. Blodprov, urinprov, cellprov, ja herregud vilka fel de skulle kunna hitta pa mig! För att inte tala om att hon skulle kolla brösten. Alltsa jag har verkligen scenariot framför mig om hur hon känner som vanligt och sen stannar till och liksom pillar lite till och likson "Ja men här är det ju nagot". Sa pass att jag har knappt sovit, knappt ätit (vagen är väldigt glad dock).Till slut ringde jag själv och bokade tid till mitten av februari.
Men det gick alldeles för langt i onsdags när jag blev, ja vad säger man, besatt? Fick nog av att goggla, gissa panika och sa vidare. Satte mig helt enkelt pa bussen och akte in till min doktor. Helt oannonserat. Kommer in och börjar störtgrata. Grater till receptionisten. Hon skickar in mig i ett rum och det tar inte lang tid innan min fantastiska doktor kommer och kramar mig. Da grät jag lite till. Förklarade mina tankar om bröstcancer, och denna fantastiska människa tog in mig, kollade brösten, sen kollade med ultraljud pa ena bröstet för att hon uppenbarligen kände nagot. Som visade sig vara en fettknöl eller likandande, inget syntes alltsa. Lovade att göra en ordentlig genomgang om 5 veckor när jag har mitt arliga besök inbokat.

Och det värsta med allt är att det trots allt inte känns bättre. Känner mig schizofren eller nat. Tänk om hon missade nat. Tänk om det är nat ända. Tänk om tänk om. Det värsta är att jag vet inte själv vad det är. Dessa senaste dagarna har jag gratit mer än de senaste 20 aren. Det är sa frusterande att VETA om att det inte är nat fel men samtidigt ha tankar som övertygar en till nat annat.

Naväl.... Behövde bara skriva av mig lite. Skäms nästan över hur jag betett mig de senaste 2 veckorna. Och hoppas att det blir bättre nu.

Idag har temperaturen här gatt ner till behagliga 18-20 grader, sa jag passade pa att dra fram Uggsen och höstkappan/ koftan som jag lyckades impulsköpa i lördags. Helt fantastiskt väder och jag njuter varje sekund. Till helgen blir det runt 27-30 grader igen, orkar knappt mer! Ar mer än redo för hösten!
I helgen var vi och sag Ice Age 5, när hände det liksom? Visste inte ens att det fanns en 3 och 4. Mysig film och perfekt lördagsunderhallning för barnen. Tittade ocksa lite i affärer och jag slötittade och provade lite höstjackor men hittade inget alls. Sen ville Lars in pa Esprit och DÄR hängde den mitt framför näsan pa mig. Satt perfekt, känns perfekt. Mer en tjockare kofta, men inte stickad, sa helt perfekt för mig som avskyr att stänga jackor och sa. Lite dyrare men äsch, sa far det bli ibland. Nu längtar vi ocksa till Grekland. Hoppas att det inte är 30 grader där, hoppas snarare pa runt 20-25 hehe. Sen efter det är nog ända hösten här!

Sen barnen började skolan förra veckan har även jag börjat dagen med en morgonpromenad. Först mätte Lars den till 4.8 km men han hade mätt fel sa den är "bara" 4 km. Men det är helt ok ända och ett fantatiskt sätt att börja varje dag. Allt flyter pa förutom att min längtan efter hösten nog far läggas pa is. 30+ varje dag denna veckan (33 pa fredag!) sa det är bara till att inse att badkläderna far ligga framme ett tag till, hehe. Men jag längtar sa till hösten, och Grekland och Europapark och en massa annat skoj. Jag vet, jag har sagt det innan, men jag längtar ju! Planerar ocksa nästa ars semester för fullt, eller snarare försöker uppfylla barnens önskan. Sa som det ser ut nu blir det London/ Skottland under sommarlovet och Italien under höstlovet och saklart övernatting i Europapark pa varen. Men vi far se hur snabbt barnen angrar sig, hehe.

Isabella har gett sig fan pa att hon ska lära sig crawla denna sommaren, sa det är med mycket nöje som jag har studerat henne nagra timmar idag. Det gar..... sadär, hehe. Men, skam den som ger sig, jag hoppas kunna lägga upp ett klipp i slutet pa sommaren där hon crawlar riktigt ordentligt ;) Tycker dock att det är lite kaxigt att hon simmar i 2 meters poolen!

JA fy bubblan vad jag kokar. Imorse hade vi besiktning pa gamla lägenheten och nej, den blev inte godkänd. Dels maste de mala om lägenheten och vi maste betala en del av det. Varför? Jo, för gränsen är vid 8 ar och vi har bott där 7 1/2 ar. Skojar du med mig liksom? Sen gick städningen inte igenom. Alltsa, jag visste det. Betala sa mycket pengar, 1707 chf, vet inte exakt vad det är i SEK, men tillräckligt, sen städade de väldigt länge och när vi kom dit dagen efter för att titta sa sa jag redan da till Lars att det kommer inte att ga igenom. Aldrig mer att jag kommer att anlita den firman. Har dessutom att stort jäkla jack i varat köksbord efter flytten. Skulle egentligen reklamera, men jag orkar bara inte. Som tur är har vi garanti sa de far helt enkelt städa tills det är rent, MEN detta innebär att vi maste boka tid för ny besiktning. Aaaahhhrrrggg!

Fy bubblan vad mycket vi har hunnit med denna helgen med flytten, mycket mer än vad vi trodde var möjligt, och det känns bra! Barnen trivs hur bra som helst och har sina rum nästan klara. Ok, saknas lite detaljer som tavlor och sant. men annars är det ok. Veckan som kommer gar nog i rekordfart. Imorgon kommer flyttfirman, pa tisdag städfirman, pa onsdag tar vi paus och tillbringar dagen pa badet, och pa torsdag har Lars massage, sen, pa grund av ett väntat men ända oväntat dödsfall i familjen maste vi ga pa begravning som följs tätt med Alex avslut i simskola som följs at direkt av Isabellas avslutningsmiddag i Kiga, puh! Det kommer att bli en intresant torsdag, minst sagt!

Ja men det är ungefär sa jag känner just nu. Sa mycket som far runt i huvudet att jag blir knäpp. Har inte alls känt mig stressad över flytten, men nu inatt kl 3 sa det pang. Kan ju vara för att vi har fatt besked om exakt när lägenheten är färdig och sa. Nu är det pa riktigt!

Samtidigt som jag är sa jäkla skitglad över att flytta och längtar ihjäl mig sa finns djävulen pa axeln. Tänk om barnen inte trivs? Tänk om de blir olyckliga? Sen det faktum att vi har blivit "stämda" (i brist pa bättre ord) av vara nya grannar gör ju liksom inte saken bättre. Att man orkar. Att jag ska orka! Sa till Lars att även om jag bara vill ge upp och ge dem rätt sa är jag för envis för det, fär jag vet ju att de har FEL. Att lata dem vinna borde inte existera, men orka... Att dem orkar är ännu värre. Att man kan vara sa olycklig i sitt eget patetiska lilla liv är nat jag nog aldrig kommer att första.

Naväl, nästa vecka är det dags. Ska se om jag uppdaterar lite oftare än typ en gang i manaden. hehe.