Igar var mitt höstlov över och dags för tyskakurs igen pa kvällen. Vi var inte riktigt vana vid det här hemma, sa det blev lite stressigt, inte minst eftersom Alex fick för sig att klä av sig naken ungefär minuten innan vi skulle ta pa oss ytterkläder. Snabbt som tusan slängde jag pa kläderna igen, sen begav vi oss.

Väl hemma hade Alex och Lars haft sig ett ordentligt gott skratt at mig. I all hast hade jag liksom glömt stoppa in Lilleman i blöjan. Han hade liksom hängt utanför (stackars Alex egentligen, men turligt nog skrattade de at mig). När de hade kommit hem och Alex visade det för Lars hade bada tva uppenbarligen ungefär rullat pa golvet av skratt. Alex hade dessutom snällt nog kissat, och da även utanför, i bilstolen, det sparade dem till mig att fixa.
Och ja, Alex är 2 1/2 ar och använder fortfarande blöja. EFtersom han inte riktigt fatt kläm pa det med att prata, sa känns det lite för mycket att försöka fa honom torr när han inte kan säga "Mamma, jag maste kissa". Sa nej, det är inte jag och Lars som är bekväma eller latar oss. Vi maste helt enkelt lata det ta sin tid. Men potta är ingen främling för honom och där kissar han ofta och gärna. Men att lata honom ga utan blöja hela dagen, det far vi vänta en liten stund med.

Eller hur man nu säger. Alex har iallafall jättekul.

Alex tycker att min nya telefon är skitkul. Allra mest att videofilma.

 

(En tredje film kommer, Youtube àr dunderslétt)

Detta är nat som inträffar ofta. När saker inte gar som det ska, blir han sur och frustrerad (i detta fallet för att han inte klarade av att hjälpa Isabellas fot in i strumpbyxan).

 

Ibland händer det ocksa att Isabella rakar komma för nära hans favvis leksaker. Da händer detta. Hör ni förresten den mega skanska dialekten i hans Oooooh naaaj?

 

 

Alex älskar allt som har med vatten och fontäner att göra. Lycka för honom var när Lars köade upp till Blue Fire och vi stod pa en brygga som det hoppade fontänvatten över.

Pa Alex är inte det lättaste som finns. Skulle försöka ta nagra fina idag. Yeah right. Detta är resultatet.

Da kan man ju fraga sig vad som har hänt här? Jo, Alex har gatt in i förradet, tagit tvättmedel och hällt ner det i fläkten pa dammsugaren. Sa när jag kommer, ovetandes av detta och sätter pa den sa säger det POFF och jag har en stor fontän av tvättmedel flygandes ur. Men nu vet jag, nästa gang Alex är väääldigt intresserad av att titta pa när jag sätter igang dammsugaren och dessutom star och fnittrar brevid (och dessutom haller händerna för munnen för att försöka dölja det) DA vet jag att det är nat lurt pa g. SKITUNGE!

Alex bestämde sig för att mysa pa soffan. Inte direkt pa det mest självklara sättet dock.

Älskade skitunge.

Efter begäran (fran mamma, hihi) kommer här bilder pa Alex coolaste skor. Inte de bästa bilderna, men barnen sover sa jag fick göra det i all hast. Kommer bättre när de sitter pa Alex fötter. Tror inte han hade uppskattat om jag gatt in och satt skorna pa honom när han sover, ta en bild och sen ga ut igen!

Dagen började som alla andra dagar med bus och skratt och mys. Det verkar som att Alex humör de tva senaste veckorna har blast över, för än sa länge denna veckan har han varit min goa underbara Alex igen!

Vid 11 började jag byta sängkläder, och Alex hade hur kul som helst, studsade och hoppade och hade sig i sängen. I vanliga fall brukar jag aldrig lata honom hoppa i sängen, men han hade sa kul, och Isabella satt i babysittern och fnissade at honom, och ja, det var bara en san stund som man inte vill avbryta. Och varför gjorde jag inte det? För da hände det, Alex lyckades hoppa rakt in i sängstommen, och fick ett jack oavnför ögonbrynet. Den första sekunden sag det inte sa illa ut, men när jag kom närme sag jag hur det, bokstavligen, bubblade blod ur jacket, och det var riktigt djupt. Jag fangade upp honom, sprang ut och hämtade telefonen, en bit papper, och la mig ner pa golvet med Alex. Blodet i prinicip forsade, jag ringde Lars pa jobbet, i ren panik, och sa ungefär "Du kommer hem nu". Han fragar lite skrajset varför, men han hörde ju Alex i bakgrunden sa han fattade lite. Jag bad honom att halla käften, sluta fraga och bara skynda sig hem. Han kom hem pa cirka 8 minuter. Han sa senare att han hade förberett sig i bilen pa att det skulle vara illa, för han hörde paniken i min röst. När han kom genom dörren lag jag och Alex pa golvet, mest för att jag inte skulle svimma, sa daligt madde jag. Tog Lars ungefär 30 sekunder, sen hämtade han telefonen, ringde akuten och sa att vi var pa väg.

Väl där gick allt smidigt, vi fick vänta 4 minuter i väntrummet (jag tog tiden), blev visade till underökningsrummet, och direkt därpa kom doktorn. Han förklarade att det skulle behövas sy, och att vi hade tva alternativ, antingen att droga honom (lugnande) eller testa utan. Jag som är väldigt anti (i detta fallet jävligt korkat) tyckte att vi skulle testa utan.

Först fick jag sitta med Alex och halla fast hans armar medan doktorn gav lokalbedövning, en spruta rakt in i pannan. Jag köde hur huvudet började snurra igen, men jag lyckades halla mig lugn. Sen skulel det sys... Fy tusan säger jag bara, det är nat jag kommer att drömma mardrömmar om. Ett stygn lyckades läkaren fa in, innan jag skrek, fullkomligen skrek att jag ville att de skulle droga honom. Alex satt i Lars knä, hade en doktors assi. som höll fast hans huvud, en sköterska som höll fast hans armar. Jag trodde nästan att han skulle bryta nacken eller nat. Det var fruktansvärt att se. Rent fruktansvärt. Alex skrek som besatt, och han var rent panikslagen. Men i samma sekund som jag sa till att ge honom lugnande sa verkligen stannade hela rummet, och det blev lugn.

Sköterskan kom in, gav honom lugnande och sen tog det inte manga minuter innan Alex var som en sten i mina armar. Och det var hemskt det med, att se honom helt drogad pa det sättet. Man far sig en san enorm tankeställare, även om Alex kan ha sina stunder när han är rent bindgalen, sa har jag honom hellre sa än att se honom helt drogad igen. Efter 15 minuter kom doktorn in och de gjorde de 2 sista stygnen, lite lättre, men Alex var fortfarande vaken och blev ganska sa ledsen. Jag höll pa att svimma, kände verkligen hur svetten började rinna och öronen började pipa. Det var sa illa att det kom in en sköterska för att ta hand om mig, suck. Hon tvingade mig att sitta ner pa en stol, sen höll hon fast mig om utifall jag skulle svimma. Hur pinsamt är det liksom?
När allt var klart, ville de inte släppa hem oss direkt. Inte för Alex skull, utan för MIN skull. Det var oroliga för att jag var sa blek att de ville ha extra koll en stund. Igen, hur pinsamt är det? Alex är den som far sys, men jag är den som nästan svimmar, suck.

Nu mar lillkillen bra igen. Helt och hallet som normalt faktiskt. När han ser sig i spegeln blir han lite konfunderad. Doktorn sa att han inte skulle komma ihag nat pa grund av det lugnande, och antagligen är det sa. Synd bara att man inte kan sudda bort det fran min hjärna ocksa!

Stora duktiga killen med sina 3 stygn. Älskade busunge!

Alex har fatt för sig att han ska gömma sig när han gör bus. Det senaste är att han klättrar upp och ställer sig i fönstret. Som tur är har vi järnpersienn pa utsidan, sa han kan absolut inte trilla ut (typiskt schweiziskt tror jag?).
Iallafall sa far han för sig att gömma sig, bakom fönstret när jag kommer in för att se vad han gör. Där star han, BAKOM FÖNSTERRUTAN och drar in magen sa mycket han kan, försöker halla sig för skratt (ni vet, sa att jag inte hittar honom sa lätt, suck) och verkligen trycker upp fönstret sa att hela hans ansikte trycks mot det. Sen star han där och nästan spricker av skratt, och tror att jag inte ser honom. Vet egentligen inte om jag ska skratta eller grata?

I lördags hjälpte Alex mig att baka till kaffekalaset pa söndag. Tror att det möjligen tog längre tid att städa än att baka, men sa kan det ga ibland, hihi.

Mästerbagaren i full gang.

 

 

Idag har varit precis en san dag som jag har behövt. Alex har lekt pa lekplatsen 3 ganger, busat och haft sig. Efter lunchtuppis tog vi en tur in till grannstaden, planerade lite klädinköp och kollade bara runt lite. Avslutade med ett besök pa Gelaterian. Alex älskar rutschkanan (bana?) som finns där och det tog inte manga sekunder innan det joinade en liten tjej, inte mycket äldre än Alex. De klickade direkt! Det började med att de skulle aka tillsammans, alltsa sitta brevid varandra. De klättrade upp tillsammans och efter bara nagra minuter gick de runt och höll varandra i handen. Sitter här och nästan spricker bara jag tänker pa det, det var sa sjukt jävla gulligt! Sa fort de hade akt ner, väntade Alex in henne, tog i handen och gick upp. Sen efter ett tag var inte det tillräckligt, utan nej da skulle hon aka i knät pa honom. Vid det laget satt jag och Lars och skrattade sa tararna sprutade. Dessa tva ungarna tillsammans var utan tvekan nat av det sötaste jag nansin sett! Nu tycker ju jag att det är dags att Alex och "inte bara bebis längre" Kate ska träffas snart och utveckla kärleken. Jenny, semester, Schweiz, NU!