Igar lyckades Alex (inte för första gangen) att glömma läxan i skolan. Inga problem, da far han göra dubbelt idag och be om ursäkt till fröken. Paminde honom imorse om att be om ursäkt och ta med läxan hem. Vid lunch fragade jag om han hade bett om ursäkt och det hade han gjort, och läxan skulle han ta hem i eftermiddag. Och lyckades glömma det. Igen. Denna pojken är sa tankspridd att det inte är sant, och har en bra (väldigt dalig) ursäkt till allt. Paminner väldigt mycket om sin far. Förklade fint för honom att det är ganska enkelt, ingen TV, tablet eller nat tills han har gjort all sin läxa, och efter att ha fragat Lars om rad sa fick Alex helt enkelt möjligheten att springa tillbaka till skolan. Efter manga tarar (efter att jag tagit bort TV, inte för att springa till skolan) kom han hem efter typ 10 minuter, svetten rinnande (vi snackar typ 500 meter dit och 500 meter hem, hämta läxa, 10 minuter är en ganska bra tid, haha!) och stoltast i stan. Ansvar kallas det, och att ta konsekvenser av sina "misstag". Och efter den springturen tror jag inte han glömmer det igen i första taget.