Imorse när jag lämnade Isabella i KiGa stod det tva mammor och pratade. Jag stod liksom precis bakom och hörde varenda ord. Det pratades om dessa "invandrare" som sades med väldigt äcklig ton. Usch, det är sa jobbigt när sant händer. Vill liksom skrika typ, halla här är jag! men "problemet" är att jag ser ju ut som vilken schweizare som helst. Och visst hälsar de pa mig precis som vanligt.Om de bara visste att jag är en av "dem". Ofta säger jag till Lars att jag nästan önskar att man kunde se pa mig, typ annan hudfärg eller sa, sa att jag inte sitter fast i detta mittemellan. Typ jag är en invandrare, men en "bra" sadan. Ja, det far jag höra när det kommer fram att jag är fran Sverige, da blir folk sa glada och jag känner mig som typ ett djur pa zoo, suck.