Det är lustigt med mitt bloggande. Ibland hinner jag varje dag, och ibland hinner jag inte alls,

I lördags akte vi och köpte en ny cykel till Alex. Oh vad glad han blev. Tills han kom hem och skulle cykla pa den, haha. Större cykel= större problem. Det var ju inte alls lika lätt att svänga och ha sig när man har en sa stor cykel, och det var galet mycket frustration. Men det tog inte lang tid för honom att inse fördelarna med en större cykel, och nu gar det jättesnabbt att cykla fram och tillbaka. Vi satte tillbaka stödhjulen pa Alex gamla cykel, och nu har Isabella tagit över den. Och hon älskar det!

I söndags hade vi lite vänner över pa grillning. Vi trotsade vädret sa länge det gick, men till slut gav vi upp, haha. Det blaste riktigt kalla vindar. Hela söndagen var fylld av skratt och mat, precis som en söndag ska vara. Jag är sa glad och tacksam över min cirkel med vänner som jag börjar samla runt mig, det betyder mycket!

Mest av allt under dagarna nu sitter vi ute. Det är helt underbart här i omradet nu, och alla barnen leker tillsammans. Det är sa mycket sprng och bus som pagar hela eftermidagarna att man inte kan annat än att bli lycklig! Till och med pojken, F, som Alex hade problem med förra aret och även i början av Kindergarden har vuxit upp och nu leker de tillsammans allihopa. Häromdagen satt alla 4, Alex, Isabella, F och hans lillasyster (hon är 1 ar äldre än Isabella) och malade med vattenfärger pa varan altan. Det bästa av allt är ju bonusen i att barnen lär sig galet mycket tyska!

 

Det finns en kille dock som jag inte klarat av. Han bor ocksa här pa garden, och herregud säger jag bara. För att ta exempel fran idag.

Alex kommer och säger att han inte är hungrig. 5 minuter senare kommer han och ber om yoghurt, glass, kakor? Sa till honom att nej, vi ska äta om en stund, dessutom har vi aldrig kakor hemma. Hör hur Alex gar tillbaka till Killen och säger att mamma sa nej. Det var alltsa inte Alex som ville ha mat, utan Killen som bad Alex ga och hämta, VARAN mat till honom. Halla ja? En stund senare hör jag honom be Alex ga och hämta iPaden sa att han kan spela pa den. iPaden som faktiskt är Lars jobb iPad, och som Lars har pa jobbet. Det vet ju Alex. Bada tva kom till altanen, där jag och Isabella satt, Isabella med min telefon. Direkt när Killen far syn pa min telefon (i handen pa Isabella!) försöker han rycka den ur handen pa henne "Ge hit, ge hit, jag far kolla vilka spel du har". Jag trodde helt ärligt att jag skulle sla honom pa käften! Komma till mitt hem, och försöka rycka min telefon ur handen pa en 3aring? Killen är runt 13 skulle jag tro. Inget hyfs eller vett i hela kroppen! Där sa jag ocksa ifran att det är min telefon, och att Isabella faktiskt har den. Suck alltsa. Men men, en dalig människa över sa manga bra kan jag leva med. Det var helt underbart när alla barnen kom ut och gratulerade Alex till hans nya cykel, inspekterade och provade. Helt underbart!