Idag har jag haft tva väldigt gosigt keliga och klängiga barn runt mig. Det är förvisso mysigt, men jag antar att anledningen kommer fran gardagen och da känns det inte fullt lika mysigt längre. Stackars barn, jag undrar vad som har rört sig i deras sma huvuden idag?

Pa söndag ska vi pa "Familjefest". Jag bade ser fram emot det och inte. En orsak till att jag inte riktigt ser framemot det är för att jag fortfarande känner mig lite ovälkommen av en medlem i familjen (samma som alltid). Hon är nu dessutom gravid, nat som bade jag och Lars blev jätteglada över, inte bara för att Kottarna ska fa en kusin, utan för att vi har en massa saker i källaren som vi sag chansen att bli av med (babygym, babysitter, flera kartonger med kläder i alla olika storlekar, babbalja, bilbarnstolar ja som sagt, en massa). Jag skickade ett grattismail och sa att hon är välkommen hit närsomhelst hon vill för att hämta vad hon vill. Vad blir svaret? Nej tack jag har allt jag behöver. Helt ärligt? Inte ens ett Tack för erbjudandet det var jättesnällt, utan verkligen ett kallt nej. Men visst, är det sa det ska va sa far det vara sa. Jag kan ju inte tvinga mig själv pa nan att tycka om mig, eller?